Taivaan sotajoukot

"Ja yhtäkkiä oli enkelin kanssa suuri joukko taivaallista sotaväkeä, ja he ylistivät Jumalaa ja sanoivat: 

"Kunnia Jumalalle korkeuksissa, ja maassa rauha ihmisten kesken, joita kohtaan hänellä on hyvä tahto!" (Luukas 2:13-14)

Igår lyssnade jag i bilen på Jukka Norvantos bibelutläggning angående julevangeliet. Texterna är så bekanta, men ändå delvis helt nya.

Taivaan sotajoukot, den himmelska hären som prisar sin befälhavare som låter sig födas till människa för att rädda människosläktet.

Vilka vapen använder man? - Guds ord.

Och Ordet blir Kött. Gud blir människa. Striden står om människornas själar. Och Gud vinner en evig seger genom att helt utge sig själv.

Vi kan inte göra på samma sätt. För vi har ingenting att ge. Men Jesus hade en syndfri kropp. Gud offrar sig själv för att du och jag skall få leva.

I sin kropp bereder han en plats i de himmelska boningarna. Striden är Herrens och Jesus segrar.

Segern är vunnen i Lammets blod. Guds ord strider mot ondskans makter. Och de måste ge vika:

I Uppenbarelseboken 19 läser vi: "Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 

Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. 

Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är "Guds Ord".

De himmelska härarna (taivaan sotajoukot) följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg. 

Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 

Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Konungarnas Konung och herrarnas Herre."