Frälsningens ord

Hur kunde det gå så illa att var annan av de som gick ut för att möta brudgummen inte var redo när han kom. Det är en svår tid som Jesus beskriver. Det är ju tiden då de två vilddjuren härjar på jorden.

Vilddjuren ser inte ut som vilddjur och många bedras. Budskapet om Jesus som är det enda som kan väcka tro tonas ner. Det sker något i den kristna gemenskapen. Kärleken avtar då laglösheten tilltar.

Drakens tron finns hos det första vilddjuret. Draken ger det sin tron. Vad är det djävulen vill? Han vill att ingen skall bli frälst. Därför vill han hindra det budskap som för fram Jesus och frälsningen hos honom. Människorna börjar tillbe draken. De tillber draken för att han gett sin makt åt vilddjuret. De tillber också vilddjuret.

Människorna överger alltså Gud. Man överger Guds ord. Då stängs vägen till frälsning för endast där ordet finns och den Helige Ande förklarar det föds en frälsande tro. Jesus får en annan betydelse bland människorna och i kyrkan.

Det här leder då till den katastrofen att var annan som hade himlen som sitt mål aldrig når fram. Därför är det så viktigt att Jesus förkunnas som vägen, sanningen och livet.

Det måste ju vara så att människorna blir bedragna. De ser inte att vilddjuren faktiskt är vilddjur. De känner inte mera igen drakens röst.

Vilket budskap lyfts fram allt mera i den avfallna kyrkan idag? Jo drakens och ormens budskap- skulle då Gud verkligen ha sagt? På det budskapet och på den förkunnelsen bygger draken ännu idag sin tron. Idag står den tronen också mitt i den Evangelisk Lutherska kyrkan i Finland. På lögnens vingar har han fått fotfäste och utövar idag makt inom den yttre kyrkan.

Det är en allvarlig tid vi lever i, men frälsningen finns  ännu hos Herren Jesus. Därför skall vi aldrig böja knä inför ett vilseledande budskap. Det leder till det mest tragiska som kan drabba en människa som börjat vandringen mot målet. Han kommer aldrig fram då han lät sig bedras.

Ändetidens kyrka

De lutherska fäderna betonar att Kristi kyrka är där evangeliet predikas rent och sakramenten förvaltas rätt. Jag har ofta funderat på hur Kristi kyrka ser ut i den yttersta av den yttersta tiden.

Man kunde tro att det finns en stor yttre skillnad. Bibeln vittnar om att skillnaden mellan den fallna kyrkan och Kristi kyrka är stor. Däremot behöver den till det yttre inte alltid och på varje plats vara synlig för ögat.

Jesus berättar ju i en liknelse om hur 10 jungfrur beger sig för att möta brudgummen. Alla somnar. När de sedan väcks av anskriet att brudgummen kommer samtalar de ännu kort med varandra.

De ovisa inser att deras lampor slocknar, men av de visa uppmanas de att gå och köpa olja. Medan de ovisa skyndar sig för att köpa kommer brudgummen och dörren till himlen stängs.

De fem ovisa har till det yttre levt som kristna. De har använt det kristna namnet. De har trott att de är redo, men för sent inser de att de inte haft en frälsande tro.

De som av hjärtat följt Jesus hade också somnat. Länge hade de väntat på brudgummen. Tiden var svår och trötta och uppgivna somnade de. Däremot sov inte brudgummen. Han själv vakade och bad för dem. Han ledde dem varje dag. Han lät dem känna sin egen röst och de leddes av den gode herden.

När då anskriet ljuder fylls de av glädje och ilar mot den öppna dörren. I sitt hjärta hade de redan tagit farväl från den här världen fastän de levde mitt i den med alla dess bekymmer.

Att sända ut

De elva var de första som Jesus sände ut. De fick se sin Herre när han välsignade dem och sände dem ut. Sedan lämnade han dem och steg upp till himlen. Jag tror att de förstod vad som gällde.

Matteus blev sedan den förste som de kallade. Paulus blev kallad av Jesus och utsänd av församlingen. Kristi kyrka har en uppgift i att sända ut. Kanske borde vi säga avskilja och sända ut.

Kristi kyrka behöver ännu tjänare, evangelister, lärare, arbetare. En församling kallar och sänder. Det kan se litet olika ut beroende på om det är en bönehusförening, en gudstjänstgemenskap eller en kyrka.

En församling som tillber Jesus och själv vill hålla allt vad Jesus befallt vill vara trogen den uppgift som Jesus gett. Man vill gå ut och man vill nå alla människor.

När församlingen är trogen den uppgift den fått. Då tillber den Herren Jesus. Då ljuder evangeliet och når alla människor och folk.

Gå därför ut i hela världen

Jesu sista ord före han stiger upp till himlen är att åt honom är given all makt i himmelen och på jorden. Han lovar också att vara med de sina alla dagar intill tidens slut.

Jesus säger också vad det innebär. I och med att han har blivit given all makt skall hans kyrka gå ut, ja i hela världen och göra alla folk till hans lärjungar. Dopet och undervisningen om vad Jesus befallt skall lärjungarna ta med sig.

Lärjungarna befann sig på Oljeberget. En del av lärjungarna tillbad Jesus, men några tvivlade eller tvekade. Matteus skriver att när de fick se honom tillbad de honom men några tvivlade.

Jesu lärjungar tillber Jesus men de har olika personligheter. I lärjungaskaran finns Petrus som alltid är snabb och ivrig. Där finns Johannes som försvarar Kristi rena lära. Där finns Andreas som inte gör så mycket väsen av sig.

Men alla är de utvalda av Jesus. Alla har de blivit förvandlade av mötet med honom. Alla blir de utsända. Och med alla går Jesus med. För alla har Jesus en uppgift. En uppgift för en kort liten tid. Johannes fick verka längst medan Jakobs tid var kort.

Alla var de ändå utsända för just den tid som var utmätt för dem. Jesus berättar inte hur många dagar tjänsten varar, men han vet nog och han går själv med.

En dag kommer Jesus tillbaka. Då avslöjas det också hur punden förvaltats. Hur använder Kristi kyrka sina resurser? Hur använder jag min tid?

Bitterhet

I en predikan under helgen fick vi undervisning om bitterhet. En människa kan lätt bli sårad och känslan kan övergå i bitterhet. Den som lämnar i sin bitterhet skadar sig själv och risken finns att den förorättade som blivit bitter även skadar sina medmänniskor.

Bibeln varnar kraftigt för bitterhet. Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många skriver Hebreerbrevets författare.

Speciellt diskussioner och debatter på nätet är riskfyllda. Man ser inte den andra. Man hör inte tonen eller röstläget och då blir det lättare missförstånd. Gud har kallat oss till gemenskap och frid i Jesus Kristus. Jesu vänner älskar varandra.

Älska era fiender

Strax före Lukas berättar om den gyllene regeln "så som ni vill att människorna ska göra mot er, så ska ni göra mot dem" beskriver han något som vi har svårare att ta till oss. Jesus säger: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er.

Kanske du med jag skäms när du betraktar Jesu uppmaning. Vi förmår inte ens alltid älska och göra gott mot våra vänner. Och nu får vi en uppmaning att älska fiender och göra gott mot dem.

Jesus avslutar uppmaningen med att lönen blir stor för den som följer uppmaningen. Lönen är att få bli den Högstes barn. Han Gud, den Högste är god mot de otacksamma och onda. Han vår Far är barmhärtig, sådana bör vi också vara.

Vi får nog ställa oss i skaran av otacksamma och onda. Han dog för oss medan vi var hans fiender. Tänk vilken kärlek han visade mot mig. Gud låt denna himmelska kärlek finna rum i mitt hjärta.

Tänk om fiender och ovänner skulle få se och möta Kristi kärlek. Tänk om de skulle få se en glimt av Kristi kärlek från en kristen. Tänk om de skulle få möta Herren Jesus. Tänk om den siste utvalda skulle få nåd att bli den Högstes barn. Tänk om Evighetens klockor skulle ringa och den himmelska glädjen skulle börja.

På fel dag

Jag hörde här om dagen en berättelse som delvis är en solskenshistoria och delvis litet vemodig. I kyrkan var det sammankomst och kyrkan blev full. Det var en stund med traditionell kraftig väckelsepredikan med både lag och evangelium.

Lagen förkunnades verkligen som lag och evangelium som evangelium. För mig var det gott att vara där och jag vilade på Jerusalems gator. Jag kände mig hemma och trivdes som fisken i vattnet.  I en annan del av kyrkan satt en äldre kvinna som var förvirrad. Hon var på väg till en kyrkokonsert, men kom en dag för tidigt. Hon förvånades av att det aldrig blev någon konsert.

Hon frågade av de som satt bredvid varför farbrorn talade och talade. Hon förstod då att hon kommit en dag för tidigt. Man erbjöd sig att hjälpa henne ut ur kyrkan, men det behövdes inte. Hoppeligen kunde hon glädja sig över den mäktiga sången i slutet. Kanske Gud också öppnade hennes hjärta för det predikade ordet.

Berättelsen är vemodig då den visar att allt flera finländare, även sådana som vill söka sig till kyrkor har fjärmats från predikan och Guds ords förkunnelse. Det blir en kulturkrock. Men jag tror att det finns kraft i Guds ord. Jag vill också tro att det var Gud som ledde den kära kvinnan till kyrkan även en dag för tidigt. Kanske hon också följande dag fick möta Gud genom musiken. Gud är god!

Tillträde

Dagens bibelvers stannade upp mig. Jesus har gett oss tillträde till den nåd vi nu lever i. Tänk vad mycket en vers kan säga. Jesus är min Herre och min Gud. Genom honom har vi tillträde till en nåd. Vilken nåd? Guds nåd. Vi lever nu i den nåden. Vi lever av den nåden.

En annan översättning talar om den nåd som vi står i. Vi är alltså omsluten av den. Hur kom vi då in i den nåden? Jo genom Jesus. Genom tro på Jesus. Genom tron har vi tillträde.

Alltså en stormig fredagskväll har vi del av Guds nåd, av Guds försoning i Jesus Kristus. Vad är då jordiskt fredagsmys mot den insikten? Båda är ju bra men tillträdet till Guds nåd är så oerhört härligt. Vi kan inte riktigt fatta det förrän vinden från Paradiset når oss. Den Helige Andes vindfläkt som ger en föraning om vad som komma skall.

Nådens medel

Igår kväll betraktade vi ett av nådemedlen dopet. Gud hade redan före Kristi födelse särskilda ställen där han speciellt uppenbarade sig för sitt folk. Bland annat i uppenbarelsetältet talade han till dem. Nådastolen bar de också med sig under vandringen.

Kristus betjänar oss i nådemedlen. Det är nåd att få bli döpt till honom. Han förklarar och erbjuder sin nåd i ordet. I nattvarden får vi del av hans kropp och blod. Via syndaavlösningen strömmar hans nåd mot oss.

Kristus dog en gång för våra synder. En gång blir vi döpt till honom. Genom ordet når han oss dagligen. Genom hela livet går han med oss. Han erbjuder oss oändlig nåd som vi får ta vara på och aldrig får hålla billig.

Han fostrar oss i sin nåd. Syndiga i oss själva men rättfärdiga i Kristus strävar vi vidare. Under vandringen visar han sin godhet mot oss. Synd byts mot nåd.

Himmelsk vardag

Hur ryms det himmelska med i vardagen? Guds folk har alltid varit ett vandringsfolk. En dagsetapp i gången har man strävat framåt mot målet i fjärran. I tro har man vandrat och i tro har man lagt ner vandringsstaven.

Man har levt i tro "här och nu", men hjärtat har varit i himlen. Denna evighetslängtan som Gud satt i människans hjärta vill man idag dämpa och förkväva. Trons fäder och mödrar skulle då ha sagt att man lever i "världen".

Ett Guds barn lever som gäst och främling här på jorden de dagar Gud av nåd ger. Nåden fyller och formar även de dagarna. Till det yttre är det ofta en kamp och en strid men ändå är vi Guds gäster här nere. Han har vård om oss varje dag och var vardag är en sällsam gåva.

Bibelställen om det dagliga livet.

1. Korinterbrevet kapitel 6.
Första Moseboken kapitel 5, vers 28-29: Tänk vilken vardag Noa hade. Han byggde och predikade. Arken växte varje dag och varje planka som lades var ett tecken på vad tiden lider. Salig är den som får visa på den ark som Jesus byggt under sin vardag.

Första Moseboken 39, vers 11 framåt. Josefs arbetsdagar var farliga och han blev oskyldigt dömd och kastad i fängelse.

2. brevet till Timoteus kapitel 4, vers 13 framåt. Paulus hade kallt i sitt fängelse och saknade Guds ord, men Gud gav orden i hans mun. Ord som fört många till frälsning.

Första Korinterbrevet 9. Paulus lät inte det dagliga arbetet störa utbredandet av Evangelium. Han arbetade både natt och dag.

2. Tessalonikerbrevet kapitel 3. Be och arbeta. Tröttna inte på att göra gott. Verka tills natten kommer.

2. Moseboken 36. Konstnärligt arbete i Guds hus.

Mika kapitel 6. Orätt vinning

Hur används vardagen?

Största delen av livet här på jorden är vardag. Den kristnes vardag skiljer sig till det yttre inte så mycket från vardagen för en människa som lever i otro. Men det finns en enorm skillnad. Jesus är Herre över den kristnes vardag.

Det börjar redan i barndomen. Skillnaden blir större i ungdomstiden. Påverkar tron valet av yrke? Kan den kristnes liv och beteende i vardagen hindra medmänniskor att komma till tro?

Är egen rikedom och längtan efter ett "lätt" liv eller ett aktivt liv med kärlek till Gud och medmänniskor normen för ett kristet liv?

Hur syns det i vardagen om en kristen får växa i nåden? Finns det hopp för evigheten för en trött 48- åring som tillbringar en måndagskväll med att vila på soffan?

Hur är vardagen för en kristen då krafterna avtagit och sjukdom och trötthet och ensamhet  plågar?

Hur är vardagen för en kristen som har ett trist och enformigt arbete? Hur ser vardagen ut för en kristen som är arbetslös?

Ja vad innebär det att vara kristen i vardagen? Finns det tid för bön och bibelläsning? Fylls hjärtat av förbön för systrar och bröder, för Jesu vänner och ovänner?

Ja ge du oss Herre en välsignad tisdagskväll där vi får stanna inför de råd som Gud ger oss i sitt ord?

Ljuset på åkern

Ute på marken går två män. Säden är sådd i den steniga jorden. Det har varit långa dagar och korta nätter. Med stenplockaren har de plockat flera kubik. Längs åkerkanten finns en mur av stenar som tidigare generationer plockat.

Själv har de gjort stora högar av de stenar som plockades den här våren. De sista plockar de för hand på väg mot traktorerna. Snart blir det några timmars vila. Den ena mannen går böjd mot marken. Den andre har redan lyft blicken mot himmelen österut som står i brand.

Han hör basunen ljuda och ser gestalten som träder fram ur molnen. Han lyfter från jorden och möter sin frälsare vid molnens rand. Han ser den gyllene staden. Han ser den fina säden som växer på ängen utanför. De långa dagarna utan sömn och med mycken möda är förbi. Den bistra vardagen är förbi och evighetens klockor ringer till en evig sabbatsvila.

Törne och tistel

I och med syndafallet ändrades människans vardag. Adam får höra att marken är förbannad för hans egen skull. Med möda skall han livnära sig av den så länge han lever. Törne och tistel skall den bära åt honom och han skall äta av markens örter.

I sitt anletes svett skall han äta sitt bröd tills han vänder åter till jorden. Och Herren Gud skickade bort dem ur lustgården för att bruka jorden som de tagits ifrån.

Och öster om Eden står keruberna och det flammande svärdets lågor och bevakar vägen till livets träd.

Trons goda kamp i förtröstan på Guds nåd

I dagens psaltarpsalm läser vi: Men jag litar på din nåd, mitt hjärta jublar över din frälsning. Jag vill sjunga till Herren för han är god mot mig.

Gammal är kyrkan Herrens hus

I den vackra psalmen sjunger vi om att kyrkan Herrens hus står medan människoverk faller. Av den andra versen märker vi däremot att det som på syndfull jord byggs av människohänder inte kan rymma Gud.

I går kväll fick jag med tacksamhet fira gudstjänst i Pedersöre kyrka. Efteråt lyssnade jag en stund på biskopsvaldebatten i Nykarleby. Nej, jag ids inte skriva om det.

"Fienden utanför Jerusalems murar"

Evangelium är en Guds kraft till frälsning. Därför behöver det ännu få ljuda fritt. Dagens bibelord från Romarbrevet vittnar om att en människa som blir fri från synden blir slav under rättfärdigheten. Att bli slav är ju inte så positivt, men aposteln vill lyfta fram att en levande tro får följder, nåden fostrar.

Det sägs att när fienden står utanför Jerusalems murar bör och får evangeliet predikas helt fritt. Inga men får då tilläggas. Till evangeliet hör väl egentligen aldrig några men. Evangelium är evangelium, medan lag är lag.

Som människor blandar vi lätt ihop de två, alltså lag och evangelium. Endast Gud förmår helt skilja åt de bägge.

I sammanhang där liberalteologin tagit över predikas till sist inte alls evangelium. Egentligen är det en förvrängd och falsk lagpredikan som ljuder. Ett budskap som inte frälser någon.

Vi kanske kan säga att vi nu bildligt talat lever i en tid då fienden står utanför Jerusalems murar. Vissa delar av staden har redan fallit och inne i staden härjar redan rövarband. När laglöshet och lagiskhet tagit över är det dystert.

Idag är det därför orsak att predika evangelium, så att det når de själar som längtar efter att höra det ljuvliga budskapet.

Budskapet om att Jesus har försonat världens synder och dina och mina. Därför får vi som Guds barn med glädje följa honom..

Ett fritt evangelium.

Det är oerhört trosstyrkande att få stanna en stund inför ett riktigt fritt evangelium. Sällan är det möjligt att få lyssna 45 minuter på undervisning, eller förkunnande av rättfärdiggörelsen.

Det är som om Guds egen hand sträcks ut och du får ta frälsningen ur en öppen hand. Jag jämförde i föregående med rövaren på korset som endast bad om en tanke och fick hela paradiset.

Gud hade förberett hans hjärta och då frälsningens ord ljöd togs det emot i tro. Den svarta rövaren blev rentvagen och rättfärdig via mottagandet av evangeliets ord.

Man kan anta att även den andra rövaren hörde löftet om Paradiset, men för honom blev det inte till salighet för otrons skull. Han dog i otro och väcks sedan till dom. Tänk så nära, men ändå förgäves. Det värsta som kan hända en människa är att hon förskjuter sin nådatid

Ett glatt budskap på vändagen

Till Jesu vänner (alltså till dig)!

Vad är den allra bästa vändagshälsningen? Månne det inte är att få budskap från Gud själv. Att få höra att han älskar dig och att du är skapad till hans avbild.

I Jesus Kristus är du friköpt åt Gud. Han har förklarat dig rättfärdig i sitt eviga domslut. Det betyder att du är hans barn just nu och för evigt. Idag får du vandra som ett barn åt Gud. I himlen som också är en fysisk plats är rum berett åt dig.

Jesus själv kommer en gång och hämtar de sina till den platsen. I sitt ord säger Gud att Jesus kommer snart. Vi skall alltså få fira en evig vändag i himlen, den fullkomligaste platsen som finns. Ja den himmelska boningen är sjustjärnig, all Guds godhet ingår och priset är betalt.

Detta gäller varje människa på jorden. Guds erbjudande står fast. Det gäller även de som kallat sig för muslimer, ateister och allt möjligt. Jesus kan göra allting nytt. Ordet om honom kan föda liv mitt i död och villfarelse.

Är det inte otroligt? Hur kan det vara sant? I Jesus Kristus är det ändå sant. Jesus är den himlaväg som Gud fastställt. Allting är berett och Gud säger genom sitt ord: kom!

Idag får du alltså vara med på Jesusvägen. Idag får du vara med i Paradiset. Idag får du tro på Jesus Kristus Guds son.

En välsignad vändag till dig du Jesu vän!

"När en tanke flög"

Jag fick ikväll lyssna till biblisk undervisning om rättfärdiggörelsen och helgelse. Det var gott att få vara med. Jag tänkte på hemvägen att tänk om...

Tänk om man i biskopsvaldebatterna skulle vittna om Kristus. Tänk om man skulle vittna om nåden att få vandra med honom.

Tänk om.. Då skulle inte den onde stå där och grina. Tänk om de samlade skulle få höra Evangeliet. Då skulle den onde bli bunden.

Tänk om vi människor skulle inse vilken nåd och sanning det finns i ordet, i ordet om Gud och hans son Jesus Kristus..

"Allt detta skall jag ge dig"

Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig. De orden försökte djävulen fresta Jesus med då Jesus och den onde stod uppe på ett högt berg.

Jesus gick naturligtvis inte på frestelsen. Jesus visste att lögnaren djävulen inte hade något att ge. Ungefär samma retorik som den onde hade mot Jesus användes också i Åbo av en biskopsaspirant, då denne svarade på en fråga av en teologie studerande om vigning av "bibeltroende" präster.

Man har gjort sin resa. Man har ändrat sin åsikt i många frågor. Det berättar man gärna. Ibland tackar jag Gud för att han låter svavellukten kännas så tydligt.

Guds barn har lättare att känna igen frestelsen och faran då den som ser ut som ett lamm talar som en drake.

Han är min Gud

Psaltaren är en bok i Bibeln som blir kärare och kärare. Den var rätt länge helt obekant för mig.

Det som fängslar är hur ofta skribenterna inser att de är helt beroende av Gud och tillika fröjdas över beroendet. När jag skriver helt, så menar jag faktiskt helt. Jag tror att Gud i sin kärlek vill ha det så. Han har vägar och stigar beredda för oss som vi inte anar då vi är mer eller mindre förblindade av synden. Men han leder sina barn där de går bedjande fram. Och de vägar han leder till är också de rätta vägarna, de bästa vägvalen för människan på vandringen hem till Gud.

Jag tänkte nu då jag vaknade nu på morgonen på begreppet ”himlen”, som är en omskrivning av namnet Gud och på Himmelriket som platsen där Gud regerar. Synden däremot är ju olydnad mot Gud och det är något som varje människa är full av oberoende om hon vet och inser det eller inte.

Vilken nåd är det inte då att Gud trots detta ständigt pågående uppror älskar människan med en evig kärlek. Ingen kan till fullo fatta kärleken i Jesus Kristus. Också den kämpar vi människor ofta emot. Vi vill ersätta den totala fullkomliga utgivande kärleken med allt annat ”skräp”.

Människor, även de som bär det kristna namnet kommer i sin dårskap med ”horribla” teologiska tolkningar. Man talar allt oftare om att göra sin resa och då menas nästan alltid att ta distans till bibelns budskap och till Jesus och apostlarnas förkunnelse.

Gud är helig och hans helighet ändrar inte efter mänskliga rådande uppfattningar. Snarare har han i sin kärlek haft fördragsamhet med det ständigt pågående och accelererande upproret som närmar sig sin slutliga kulmen då antikrist sätter sig i Guds kyrka och påstår sig vara Gud.

När jag i ungdomen studerade hade en avdelning som sitt motto ”Jag vill göra det på mitt sätt”. Det var väl ett modetänkande just då i arbetslivet. Men som motto på himlavägen är det nog dårskap. Vår egen väg leder aldrig till himlen, platsen där Gud regerar.

Dit leder den väg som han i sin kärlek utstakade i sin son Jesus Kristus. När himlavägsvandraren får uppleva något av Guds storhet och i Anden får en försmak av vad som komma skall blir det som sångaren skriver ”det brister i jordiska banden”. Hjärtat är redan i himlen och prisar Gud och Lammet. O Store Gud, tack Gode Gud!

Och draken stod på sanden vid havet

Förrän Johannes i Uppenbarelseboken berättar om de två vilddjuren ser han draken stå på sanden vid havet. Det är en mycket stark bild som visas åt Johannes. Draken är på väg till slutstriden mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.

Jesus avslutar sin bergspredikan med liknelsen om de två husbyggarna. Den vise byggde sitt hus på klippan. Dåren däremot byggde sitt hus på sanden. I liknelsen hänvisar han till sin tidigare undervisning, som vi kan kalla himmelrikets lag.

Dåren hörde Jesu ord, men handlade inte därefter. Den som i sitt hjärta avviker från Guds ord och uppmanar andra därtill är verkligen en dåre. Han står sedan där på sanden öga mot öga mot den väldiga draken. Ja fallet blir verkligen stort och evigt.

Den som strider mot Guds ord och bygger sitt liv på de tolkningar som villolärare ger lämnar sig själv i drakens våld. Den som däremot bygger sitt liv på Kristusklippan och därmed också högaktar Gud bud är under den högstes beskydd.

Där Gud regerar

Med Jesus har himmelriket kommit in i världen. Ordet himlen är enligt folkbibelns förklaring "en respektfull judisk omskrivning för Gud."

"Far jag har syndat mot himlen och inför dig" var den förlorade sonens bekännelse när han kom hem.

Himmelriket betyder där Gud regerar. Rättfärdighet, Glädje och Frid i den Helige Ande. Himmelriket tillhör de som är fattiga i Anden. De som blir förföljda för rättfärdighetens skull har del i himmelriket.

Inte en prick i lagen, dvs. i gamla testamentet skall förgå innan världens slut. Den som lär människorna något sådant skall kallas den minsta i himmelriket. Däremot kallas den som håller lagen och lär människorna så "stor i himmelriket'.

Där Gud regerar. Hur skulle han regera om inte genom sitt ord och sin Ande. Den som inte äger en rättfärdighet som går långt utöver de skriftlärda och farisseerna kommer aldrig in i himmelriket. Nej, genom Jesus kommer en människa in i himmelriket.

Inte alla som säger Herre Herre till Jesus skall komma in i himmelriket utan den som gör Jesu himmelska Fars vilja. (Den som tar emot försoningen som Gud ger i Jesus Kristus gör vad Gud vill.)

Människorna var överväldiga över Jesu undervisning. Han undervisade med auktoritet och inte såsom deras skriftlärda. De skriftlärda grundade sin undervisning på den rabbinska traditionen i "de äldstes stadgar". Jesus däremot talade med gudomlig auktoritet.

Vi bör akta oss för sådana som hänvisar till hemlagade eller mänskliga tolkningar. Låt den Helige Ande tolka Guds ord. Om han inte öppnar får vi tacka honom även för det. Guds ord står ändå fast.

Himmelrikets lag

Det är tankeväckande att läsa bergspredikan som himmelrikets lag. In i himmelriket kommer man endast genom dörren Herren Jesus. Frälst blir vi aldrig genom laggärningar, inte heller genom att hålla Himmelrikets lag.

En del rycker ut den gyllene regeln ur bergspredikan och sätter den som sin trosgrund. Ingen förmår heller uppfylla den regeln och därför kan den aldrig vara en väg till himmelen. Ändå tror jag att vi är överens om att den är viktig. Skulle då inte hela bergspredikans budskap vara viktig.

Fast vi inser att endast Jesus som var och är Gud förmår uppfylla himmelrikets lag, borde ändå inte själva lagen därav bli mindre helig och som ett uttryck för Guds vilja i en människas liv.

Laglös är då den som sätter sig emot himmelrikets lag och vill avskaffa den som något eftersträvansvärt i en kristen kyrka och i Guds rike.

"Han fullgjorde vad vi borde" och blev vägen till himmelen för en himmelrikets medborgare. Därför bör vi ta vara på Guds ord. Det nya som Jesus och apostlarna undervisar får vi ta till oss. Det bygger på det gamla som Moses och profeterna undervisade.

Må vi se till att vi inte dras med i de laglösas villfarelse. Må vi akta oss att vi inte blir hårda och falska som de lagiska. Då lämnar för en himmelrikets medborgare endast Jesus kvar som vägen, sanningen och livet.

Våld och våldsmän

Jesus talar till folket: "Och från Johannes Döparens dagar och ända till nu är Himmelriket utsatt för våld och våldsmän förtrycker det."

Jesus har berättat om den störste född av kvinna, Johannes döparen, men konstaterar att den minste i himmelriket är större än han.

Även profeterna och lagen hade profeterat före Johannes. Ändå kunde folket inte ta emot Jesus och tro på honom. Himmelriket förtrycks av onda, av falska profeter som vill hindra att människan hittar Jesus.

Johannes var en mäktig bättringspredikant som banade vägen för Jesus. I himmelriket är det ändå Jesus som regerar. Från båda sidorna står man emot honom. Men han är trogen och han bevarar de små i himmelriket.

Johannes var naturligtvis ingen våldsman utan han utförde troget intill döden den uppgift han hade fått av Gud. Våldsmän är de som varken är kallade eller sända av Gud.

Väckt av klockan

Jag använder sällan väckarklocka. Från ungdomstiden är jag van att alltid vakna litet före klockan. Då var det viktigt att få morgonrutinerna färdig i ladugården innan mjölkbilen kom.

Igår ringde nog väckarklockan flera gånger. Därför känner jag mig ännu litet urvaken. I söndagens evangelietext berättar Jesus en liknelse. Där säger han "medan folket sov".

Medan folket sov kom ovännen och sådde ogräs mitt ibland vetet. Sedan gick ovännen och gömde sig en tid. Och se, efter en tid växer ogräs och vete sida vid sida.

Jesus varnar oss tydligt för att börja plocka ogräs. Men vill Jesus att vi skall fortsätta sova?

Kristian Nymans blogginlägg igår var den första ringningen. Utbildningen på kvällen som hade temat Kristi kyrka var den andra ringningen. Den tredje ringningen som var både lång, obehaglig och där signalen redan var lång och gäll var biskopsdebatten på Yle.

Den fjärde signalen är sedan den skrivelse som Jari Rankinen har på STI: s hemsida. Klockan ringer alltså kraftigt. Det är alltid bra att börja en ny dag med att be. Nu behövs mycket bön, men också tro att Jesus håller de löften som han gett. Han står ännu vid rodret i Kristi kyrka.

Han står vid dörren och klappar. Om någon hör hans röst och öppnar dörren lovar han att komma in och hålla måltid.

Han säger att han själv går in till den som öppnar och håller måltid med honom. Jesus vill ännu att vi skall få fira nattvard med honom.

Mera vill jag inte skriva, men väckarklockan ljud är både gäll och obehaglig. Jag tror att Jesus har något att säga oss. Herre ge oss lyssnande öron!

"Kristen i vardagen"

Det är något speciellt att få sjunga psalmen "Lova Gud i himmelshöjd" en tisdagskväll. Vi hade bibelstudium ikväll och en riktigt välsignad kväll.

Nästa gång är det min tur och jag fick nyligen förslaget till tema "kristen i vardagen" av en vän. Men vår vardag är ju så olika..

Vad finns det som förenar en pensionärs och en småbarnsmammas vardag? Är det inte det att Jesus är med. Så jag tror att jag litet ändrar på rubriken. Det får bli "med Jesus i vardagen".

Men förresten, det är ju samma sak. Det är ljuvligt att vara kristen i vardagen. För då är ju Jesus med. Den kristne, kristianen följer ju Jesus. Det betyder då att Jesus går före.

Kom ihåg det, Jesus går före även under vardagen. Då är det inte så illa att få vara vardagskristen..

Himmelriket

Fast jag nyligen läst igenom Matteus evangelium har jag inte riktigt kommit till full insikt om vad Jesus menar med Himmelriket. Jag är ju ingenjör och har kanske därför lätt att fastna vid detaljer. På något vis vill jag förstå det jag möter. Himmelriket är däremot inte någon detalj.

Nåden att tro är ju ändå något som Gud ger i Jesus Kristus. Guds ord säger ju också att inte ens den mest fåkunnige skall gå vilse. Det är ju den Helige Ande som förklarar ordet. Vi vet också att den Helige Ande förklarar och förhärligar Kristus.

En kär broder definierar Himmelriket som Nya Förbundets ankomst med Jesus Kristus. Tänk att vi nu och här får leva i det riket där Kristus regerar. Det ger hopp för vardagen som nu stundar.

2. Davids nycklar

Jesus vittnar för de trogna i Filadelfia att han är den som har Davids nycklar. De orden ingav nytt mod då brevet från Jesus nådde fram till församlingen. Likaså ger det nytt mod även i dag.

Kung Hiskia hade en övermodig förvaltare som hette Shebna. Han blev avsatt av Herren Gud och en annan fick hans ämbete.
Shebna hade låtit hugga ut en grav åt sig själv i klippan där han låtit skriva orden "förbannad är den som öppnar".

Shebna som var en skamfläck för sin Herres hus blev avsatt och degraderad till skrivare. Ny överförvaltare blev Eljakim. Det är ändå inte denne Eljakim som nämns i släkttavlorna i nya Testamentet.

Och Eljakim blev klädd i överförvaltarens dräkt. Enligt Jesajas profetia får han Shebnas bälte och ämbete och blir en far för Jerusalems invånare och Juda hus.

Gud ger åt honom nyckeln till Davids hus. Han är den som bär nyckeln. Han skall öppna så att ingen kan stänga och stänga så att ingen kan öppna. Han blir som en härlig tron för sin Fars hus.

I slutdelen av Jesajas profetia i kapitel 22 framställs Eljakim som en förebild för Herren Jesus. Han som ännu i dag bär nycklarna till Himmelen och helvetet. Han som skall döma och dömmer både levande och döda.

Striden om Jerusalem 1

Striden om Guds stad Jerusalem rasar hård. Till den lilla församlingen i Filadelfia kommer bud från himmelen. Jesus som där utför sin överprästeliga tjänst har ett angeläget budskap "Jag har Davids nycklar"

Jesus talar om en dörr som han ställt öppen. I Filadelfia var den egna kraften liten. Där fanns ingen egen styrka att öppna tunga portar. Ja krafterna räckte inte heller till att stänga de portar som Jesus öppnat.

Hur hade då Jesus öppnat dörren? Han säger sig ha Davids nycklar. Han är den som tronar i staden där låset finns på insidan. Och nycklarna har han i sin hand. Porten till den himmelska staden står öppen.

Lydia Baxter skriver år 1872 ledd av den Helige Ande den mäktiga psalmen "Det finns en port som öppen står". Jag förmår nu inte idag riktigt på djupet gå in i de sammanhang som Anden öppnar . Om Gud vill kanske jag finner tid att gå i det väldiga djup som finns i bl.a. Johannes 14 där Jesus säger att han är vägen, sanningen och livet. Ja om Gud håller den här tråden öppen.

I andra Kungaboken beskrivs hur Sanheribs utsände Rab-Shake stannar utanför Jerusalem och ryter kraftigt. I sin mun har han lösryckta bibelord och han håller ett mäktigt tal. Han talar på ett språk som är begripligt för försvararna på Jerusalems murar. Han talar judiska. Han är inte ensam utan bibeln beskriver "de tre" Tartan, Rab-Saris och Rab-Shake vid namn.

"Trots oväns hot, o skynda in, snart porten sluten bliver" Striden om Jerusalem går mot sitt slut. Jesus har ännu ett budskap "Jag kommer snart. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona." I himmelen finns det nya Jerusalem färdigt beredd. Där finns ljuvliga rum.

Endast på insidan av murarna, i Guds stad blir du och jag bevarad under den prövning som kommer över hela världen och sätter dess invånare på prov. 

Judas har en fråga

Den andre Judas, han som också bar namnet Taddeus nämns inte så mycket i Bibeln. Enligt utombibliska skrifter dog han till sist martyrdöden i Persien.

Men i Joh. 14 ställer han en viktig och angelägen fråga till Jesus. "Herre, hur kommer det sig att du skall uppenbara dig för oss och icke för världen?"

Det svar som Jesus ger är "hisnande". Läs och begrunda: - Om någon älskar mig håller han fast vid mitt ord. Och min Far skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.

Om någon älskar Jesus......

Så håller han fast vid Jesu ord......

Och Gud älskar honom.....

Och Jesus och Gud, Fadern kommer till honom....

Och Gud tar sin boning hos honom...

"Tappa inte modet"

Jesus säger i Joh. 14 att han går bort för att bereda rum. Jag har alltid tänkt att Jesus bereder rum där i det himmelska. När jag idag först lyssnade på bibelordet och senare läste det samma fastnade jag också vid orden "går bort".

Hur gick Jesus bort? Han steg upp till himlen från Oljeberget. Han gick där innan upp mot Jerusalem och Golgata. Han bar det tunga träkorset. Han bar också hela världens syndaskuld. Hans jordiska kropp dignade under träkorset och en annan fick bära korset de sista stegen.

Men syndabördan då? Den bar han faktiskt själv. Den kunde ingen annan bära. Den låg över hans kropp och han bar den bördan ända in döden. När han gav upp andan var det uppdraget över.

Men han uppstod ännu till vår rättfärdighet. Rummet är alltså berett. Och enligt sitt ord kommer han för att hämta oss. Han sände också Sanningens Ande till de sina. Därför skall vi inte tappa modet. Någon går vid din sida. Han är inte synlig för dina lerögon.

Han vakar och han kan ge mod. Löftena håller. Tappa inte modet!