Kraftkällan

"Allt förmår jag i honom som ger mig kraft."(Filipperbrevet 4:13)

Ibland är det inte tid för de många orden. Vi får gripa tag i Ordet..

 

Missionen, Noas dagar och fikonträdet

"Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma."

"Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta, att han är nära och står för dörren. Jag säger er sanningen: Det här släktet.ska inte förgå förrän allt detta sker."

I Matteus 24 vittnar Jesus om vad som skall ske före och vad som förebådar hans återkomst till jorden. Allt detta berättar han för de sina innan sitt lidande.

Ingen skall veta dagen eller stunden. Och man skall leva som på Noas tid. "Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer."

De som inte bryr sig om Guds ord och inte har den Helige Ande skall inte ana något. De lever som vanligt och förkastar Guds kallelse till himlen i Jesus Kristus.

Samtidigt är världen full av bedragare som lyfter fram en egen "hemmagjord, tidsanpassad Frälsare. 

Arbetet vid kvarnen och på åkern fortgår. Någon har nåden att se sitt arbete som en gudstjänst, någon arbetar endast för lönens skull.

En skara har rest på sig och lyft sin blick och anar att snart är Jesus här. 

Plötsligt är Nådens dörr stängd. Frälsaren och domaren uppenbarar sig. Hastigt och plötsligt, samt uppenbart för hela världen kommer Jesus på himmelens skyar.

Guds basun ljuder. Överängelns röst hörs. Gravarna öppnas och Jesu egna förvandlas.

Den himmelska festen börjar. Eldsjön fylls med de stackare som förnekat sin Herre och inte hade sina namn skrivna i livets bok.

Lovsången ljuder inför Guds och Lammets tron. Allt är precis så som det blivit sagt.

Tack, god Gud!

Värdig för Guds nåd?

 Luther lyfter fram hur konung David inte försökte göra sig värdig att ta emot Guds nåd. Han vädjade till Guds barmhärtighet och till Guds löften.

Luther skriver:

 "Utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet (Ps. 51:3). 

Här ser vi att David inte på egen hand försöker sona sina synder. 

Han letar inte upp någon hemlig vrå för att göra sig värdig att ta emot nåden, utan han skyndar sig direkt till Gud och hans barmhärtighet. 

Den känner David till, inte genom hans eget hjärta och förnuft utan på grund av Guds löften. 

Förnuftet flyr nämligen från Gud när synden gör sig påmind, och kan inte komma till den punkten att det tror att en syndare kan få nåd och barmhärtighet. 

Det är något vi inte kan lära oss av oss själva utan bara genom den Helige Ande. 

Men i våra hjärtan växer många slags törnen. Vi kan till exempel tänka: ”Ja, jag är en syndare, och Gud är helig och vred på mig.” Samvetet kan inte utrota sådana törnbuskar. Det kan inte framställa Gud som god och nådig för syndaren. Det är det bara den Helige Ande som kan.

Det är med den Helige Andes hjälp som David seglar fram mellan dessa farliga klippor. Han klarar sig undan dem genom att hålla sig till Guds obeskrivliga barmhärtighet och säga: ”Jag är en förtappad syn­dare, som levt ett syndigt liv och fortfarande gör det. 

Så länge jag lever kan jag inte bli av med synden, men din barmhärtighet är stor. Därför bekänner jag min synd för dig. Samtidigt håller jag fast vid att du är barmhärtig och jag vet att din godhet är större än alla mina synder.” (citatet slut)

Det är intressant hur den Helige Ande  verkar. Han bereder en väg för en syndare i nöd ända fram till sin Frälsare.

Förunderlig och god är du Herre. Ingen människa är värdig Guds nåd. Men vi får alltid frimodigt gå fram till nådens tron.

"Vad skulle bli till slut min lott en gång inför min Gud, om jag av nåd ej hade fått en sådan bröllopsskrud?" (Sions sånger 232)

Ett himmelskt rike

"Herren är vår kung. Han är den som frälser oss (Jes. 33:22). Redan här i världen är det mycket värdefullt för ett land att ha en kung, för att hålla fred och ordning. 

Hur mycket mer glädjande är det då inte att vi har ett himmelskt rike – nämligen syndernas förlåtelse – och en kung, som regerar på ett sådant sätt att han ger oss frid, skyddar oss från djävulen och hans följe samt befriar oss från döden och allt ont!"

Luther kallar det himmelska riket för syndernas förlåtelse. Ett rike av syndernas förlåtelse.

När vi håller oss till detta Jesu rike kan den onde inte skada vår själ. 

Tänk vilket rike vi äger då vi tror på Jesus och följer Honom.

(En av pappas första målningar, från 1997)

Himmelska hälsningar

 Jag funderar idag över den himmelska verkligheten. Jag tänker då på himlen efter uppståndelsens morgon.

Jag utgår från Lukas 13 där Jesus säger: "Men han skall svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet.

Där skall ni gråta och skära tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. 

Och människor skall komma från öster och väster, norr och söder och ligga till bords i Guds rike. 

Och se, det finns de som är sist som skall bli först, och de som är först som skall bli sist."

Kontexten är allvarlig. Alla kommer inte till himlen. Men där skall Abraham, Isak och Jakob var synliga och igenkännbara likt profeterna.

Jesus vittnar också om att rövaren och Lasarus är där.

Jakob var inte särskilt omtyckt av sin far Isak. Men alla som är i himlen är där för att de genom tron blivit delaktiga av Jesu frälsningsverk.

I himlen är man för Jesu skull. Jesu blod har renat och tagit bort allt söndrigt.

Det finns endast en himmel. Där förenas alla som trott och förtröstat på Jesus.

En försmak av den himmelska härligheten ger också berättelsen om Josefs möte med sina bröder efter Jakobs död.

I Moseboken läser vi: "När Josefs bröder såg att deras far var död, sade de: "Tänk om Josef börjar hata oss och låter allt det onda vi gjort mot honom komma över oss." 

Därför sände de detta bud till Josef: "Din far sade till oss före sin död: Så skall ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder vad de har brutit och syndat genom att handla så illa mot dig. Så förlåt nu den synd som din fars Guds tjänare har begått." 

Och Josef grät när han fick deras hälsning. Sedan kom också hans bröder och föll ner för honom och sade: "Vi är dina slavar." 

Men Josef sade till dem: "Var inte rädda. Håller ni mig för Gud? Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv. 

Var inte rädda. Jag skall sörja för er och era små barn." Och han tröstade dem och talade vänligt till dem."

Josef och hans bröder fick en himmelsk hälsning. På vägen till himlen får vi litet smaka på försoningens och förlåtelsens kraft.

I himlen där all synd är utplånad är allting annorlunda. Det har ögat inte sett. Men dit är vi på vandring..

En himmelsk hälsningar här i tiden är Josefs förmaning till sina bröder: "Gräla inte på vägen hem!"

Farsdagssången

"Visst böljorna brusar på stormuppfyllt hav, men ändå går farkosten inte i kvav. Vid rodret står Fadern och riktar det så att bränningar skada ej må."

(Sions sånger 153:5)

Sången var pappas sång. Sången lyfter också på ett speciellt sätt fram den himmelske Fadern.

Fadern står vid rodret. 

I blomman, i gräset, i daggen, i allt vi skådar vår Faders gestalt.

Herren är vårt stöd. I barndomens lyckliga leende dar han vårdar oss kärleksfullt, ömt som en far. 

Vi sjunger om Allfaderns härliga hus. Fadern öppnar slutligen sin famn. Far har det gott hos Jesus. 

(Fotot från december 2022)

På Örnens vingar

(Morfar längst till vänster, bilden från början av 1920-talet)

Morfar var en ivrig jägare och fiskare. I mina tankar idag kom harsteken som han ibland hade med sig, när han kom till oss på söndagarna. Smaken minns jag ännu.

Samtidigt kom ett bibelord som morfar någon gång citerade för mig. 

"När draken såg att han hade blivit nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött barnet. 

Men den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan, så att hon kunde flyga ut till sin plats i öknen, där hon borta från ormen får sitt uppehälle en tid, tider och en halv tid"

(Uppenbarelseboken 12: 13-15)

Det var spännande att lyssna till moffas tankar om Guds tid. 

Moffa talade om landet i väster. Ett land fritt från kommunismen. Moffa behövde ändå aldrig fly till Amerika. Gud bevarade honom hans utmätta livstid här i fosterlandet. 

Gud har också förbestämt en tid då Jesus kommer tillbaka. Den tiden påverkas inte av herrarna Putin och Trump.

Tid finns så länge Gud ger den. Han upprätthåller den här jorden exakt så länge han förutbestämt. Ingen kan rubba Guds planer.

Inför Farsdagen fylls jag med tacksamhet. Flydda tider kommer inte tillbaka. Släkten följer släktens gång. Tonen från himlen går ännu ut. 

Gud är god!

Morfar (inför Farsdagen 2024)

I Lepplax byaforskares bok finner jag ett foto av morfar. Bilden är tagen 1911 och morfar är 13 eller 14 år gammal.

Morfar är den långa pojken, andra från vänster. I boken står det att morfar var begåvad med kroppskrafter, som var något utöver det normala.

Det berättas att han ensam orkade lyfta ena ändan på tröskverksmotorn.

När morfar var ung drabbades byn av en tyfusepidemi. Samtidigt drog en väckelserörelse fram genom byn.

Många tog intryck och ändrade sina levnadsvanor. De världsliga nöjena fick ge vika.

(Källor till texten i boken är Jarl och Per Fellman)

I mina tankar kommer en vers ur moffas sång "Upp mitt arma, sorgsna hjärta! Du är också en av dem som för Jesu död och smärta snart får komma lyckligt hem, fri från synden, fri från synden skåda Guds Jerusalem."

Orätta vakningar

Förr gjorde man "bättring" från "orätta vakningar". Inte visste jag då riktigt vad man menade. Inte vet jag heller idag.

Man bekände synden offentligt, vilket vi som kristna med fördel kan göra.

Guds ord lyfter fram att vi får bekänna vår synd. Johannes skriver i sitt första brev: "Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. 

Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 

Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 

Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. 

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss."

Av bibelordet förstår vi att en kristen inte medvetet kan leva i synd. Då bedrar vi oss själva. En kristen kan inte ge sig själv tillåtelse att leva i olydnad mot Guds ord.

Inget mörker finns i Gud. Inget mörker finns i Fadern eller Sonen. Om vi vandrar i ljuset, i tro på Jesus så har vi gemenskap med varandra. Och Jesu, Guds Son renar oss från all orättfärdighet.

Att vandra i ljuset innebär att vi bekänner våra synder. Synden bekänner vi alltid inför Gud. Och Jesu Guds Son renar från synden. Från all synd.

Vi får också bekänna synden inför varandra. En sådan förmån har Gud också gett oss.

När vi rannsakar oss inför Guds ord får vi säga det samma som ordet säger. 

I sången sjunger vi om hur vi får tro på Guds förlåtelse: "Min enda hjälp i all min nöd är syndernas förlåtelse. Mitt enda hopp i liv och död är syndernas förlåtelse. Mitt enda livsbehov, min ro är att förlåtelse få tro."

Att vaka är att bekänna sina synder. En kristen har också tillgång till biktens möjlighet. Om det vittnar även Luther i Katekesen.

Fri från synden

"Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar. 

Men utanför är hundarna och trollkarlarna, de otuktiga och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögn och far med osanning. (Uppenbarelseboken 22:14-15)

Bibelorden här i dagboken kretsar runt vakande när vi nu närmar oss slutet av kyrkoåret.

Budskapet i Bibelns sista bok lyfter fram rätten till livets träd och en fri ingång i det himmelska Jerusalem genom portarna. 

Jesus är porten, men Johannes ser 12 portar. Tre portar i varje väderstreck. 

Men så märker vi att människor lämnar på utsidan av portarna. Orenhet, trolldom, otukt eller sexuell omoral, mord och kärlek till lögnen stänger ut de människor som väljer att förbli i synden.

Man väljer mer eller mindre medvetet synden framom Jesus.

Jesus har öppnat portarna då han försonade synden. Men människor vill inte erkänna synden. Man väljer en annan definition av synden än vad Gud gör.

Synden vilar antingen på Jesus. Då är den försonad. Eller så lever man i och av den. Och man stänger ut sig själv från Guds nåd i Jesus Kristus.

Man tar inte emot Guds nåd så att den blir till nytta. Man tror att man kan komma in i den himmelska staden med egna smutsiga kläder. Eller så föraktar man Guds stad genom att leva i otro.

Jesu blod rengör från synden. Därför skall vi låta oss bli rengjorda, tvättade rena från synden genom Jesu blod, genom tron på Jesu verk.

Iklädda Jesu Kristi rättfärdighet, fria från synden.

Jesus och Jesu blod löser från syndens band: "Fri från synden, löst är dess band! Kan du fatta det här i syndens land? Hjärtats djupa längtan en gång nått sin hamn uti Jesu famn."

Ditt Gudsförhållande

Att vaka är att vårda sitt Gudsförhållande. Att vaka är att leva i kallelsen till himlen i Jesus Kristus.

Att vaka är också att pröva sig inför Guds ord. Om Gudsförhållandet är i skick är Guds ord likt en lampa i mörkret.

Psalmisten säger: "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. (119:105)

Ett trolöst hjärta.

 Hebr. 3:12-15: "Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud. 

Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.

Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt."

Synden bedrar. Synden skiljer från Gud. I vers 19 läser vi: Vi ser alltså att det var för sin otros skull som de inte kunde komma in.

Otron skiljer oss från Gud. 

Har du tänkt på hur kallt och ödsligt det blir om vi ständigt tänker och talar om synden. Och glömmer att lyfta fram Jesus.

Vi behöver Jesus. Annars förgås vi i vår synd oberoende av om vi ser, betänker eller nonchalerar synden.

Vi behöver ständigt lyfta fram Jesus. Han är det enda verkliga hoppet i en dyster och mörk värld.

Endast Jesus ger verkligt liv

Ett oroligt samvete

Luther skriver: "Ingen kan få sin gråa rock att rena sitt hjärta från synden. Här syftar han på klosterväsendet.

"Gud måste rena det genom tron på Jesus och den Helige Ande. 

När hjärtat väl blivit rent genom tron så har heligheten kommit in i hjärtat. 

Därför kallar jag inte bara vissa platser heliga eller oheliga, utan jag får ta med mig min tro även när jag inte är i kyrkan och ha med mig den i min vardag."

Luther lyfter fram hur tron på Jesus renar hjärtat. Naturligtvis vill en kristen inte leva i  grova synder. 

Vad Luther nedan skriver behöver vi betänka: "Genom åren har man sett det som den största helighet då någon gått i kloster, fastat och bett mycket, haft på sig tagelskjorta, gått i gråa kläder och levt sitt liv strängt. 

Vi har trott att vi genom allt detta ska bli heliga från topp till tå och inte förstått bättre. 

Vi har bara tänkt på gärningen och vad vi gör med vår kropp, inte på hjärtat, som under tiden varit fullt av hat, rädsla och ett oroligt samvete."

En "falsk" kristendom föder människor som går runt med ett oroligt samvete. En sträng lagisk kristendom formar rädda kristna.

Jesus ger liv. Jesus ger frid och glädje..

Falsk kristendom

"Jesus svarade dem: "Se till att ingen bedrar er. Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse."

Kanske vi inte så ofta hör att någon kallar sig Messias. Men många kommer nog i Jesu namn. Man vittnar om Jesus, men man är falska vittnen.  

Sådana vittnen finner vi nog idag. Man har frångått ordets auktoritet. Man ställer sig inte själv under ordet. Och man förstår inte hur förödande det är att förkunna och leva i konflikt med Guds ord.

"Man bygger åt sig sin bedrägliga bro av otrogen kärlek och kärlekslös tro. På den vill man komma till himmelens port, men faller, och fallet blir evigt och stort.

Man tror ej den vägen skall vara så smal, som leder till ära i himmelens sal. Man vill den i ostörd bekvämlighet gå, ej världen försaka, ej synden försmå."

Världslig kristendom finner vi nog idag. Där inser man inte hur förödande synden är om man börjar leva i den. 

En kristen kan inte godkänna synd i sitt eget liv. Synden får vi byta mot nåd. 

Guds rike är inte av den här världen..

En rätt vaksamhet

"Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen."

Jesu uppmaning till de kristna är att vara vaksamma. Och vi förstår att vaksamheten är något som hör ihop med att man är kristen.

En kristen lever ständigt i beredskap. Men vakandet är något vi borde kunna göra med glädje. 

En kristen väntar med glädje på Jesu återkomst och då är det inte tungt att vaka. 

Ändå kan vi inte undgå att känna allvaret i att vara en vakande kristen. En beredd kristen - redo för uppbrott och förvandling.

Vi behöver inte fundera över när det är tid att börja vaka. För Jesus uppmanade sina lärjungar att vara beredda. 

Nu 2000 år senare tar vi emot samma budskap. Vad det innebär att vaka får jag återkomma till om tillfälle ges.

För nu är det gott att få gå till nattens vila..

Att vaka är också att ha namnet skrivet i livets bok. Att leva i förlåtelsen som försonad med Gud genom tron på Jesus Kristus.

Guds goda vilja - Livet genom Jesus

"Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 

Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder." (1. Johannes 4: 9-10)

Guds kärlek till oss, hans goda vilja uppenbarades då Jesus kom till en försoning för våra synder.

Vår bön får vara att Guds goda vilja alltmera uppenbaras. Som du vill Herre. - Det är trygga ord - en trygg bön, en historisk dag sam denna.

Jesus är den samme igår, idag och i evighet..

Ske Guds vilja

"Ske din vilja, såsom i himmelen så och på jorden."

I bönen Fader vår ber vi om att Guds vilja skall få ske. Det är gott att veta att Guds vilja till sist skall ske.

I Uppenbarelseboken 17 läser vi om det stora Babylon, modern till skökorna och skändligheterna på jorden.

 I slutdelen av kapitlet läser vi: "Och han sade till mig: "Vattnen som du såg, där skökan tronar, de är folk och människomassor och folkslag och språk. 

Och de tio hornen som du såg och vilddjuret, de kommer att hata skökan och göra henne utblottad och naken. 

De skall äta hennes kött och bränna upp henne i eld. Ty Gud har ingett dem tanken att utföra hans plan och handla i en och samma avsikt och att ställa sin kungamakt i vilddjurets tjänst, till dess Guds ord går i uppfyllelse. 

Och kvinnan (Babylon) som du såg är den stora staden, som regerar över kungarna på jorden."

Vi lever i en värld som förändras. Och vi har svårt att förstå vad som riktigt sker. Då är det gott att påminnas om att Gud ändå mitt i allt kaos har kontroll.

Aposteln skriver i brevet till Timoteus: "Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor,  för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. 

Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen."

Befrielsens dag

Ur dagens kortandakt av Luther:

"Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet (Luk. 21:27). 

Luther förklarar: Med dessa ord vill Jesus visa att hans ankomst på domens dag ska ske lika öppet och synligt som hans första ankomst till jorden skedde undangömt i det tysta. 

När Jesus kommer för sista gången är det ingen som kan förutspå. 

Det kommer kunna ses överallt av alla skapade varelser. 

Om Jesus först anlände till jorden obetydligt och fullt av förakt, så ska han när han kommer för sista gången göra det i stor ära och härlighet. 

Det står skrivet: Varje öga ska se honom (Upp. 1:7). Med starkt basunljud ska han sända ut sina änglar, och de ska samla hans utvalda (Matt. 24:31). 

- -

Vi vet att dagen närmar sig. Och vi får räta på oss och lyfta våra huvuden. För befrielsens, förlossningen dag är nära..

Vi vet inte om dagen är solig eller mulen. Men vi vet att den kommer..

Fri från lagens förbannelse

"Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse, genom att bli en förbannelse i vårt ställe (Gal. 3:13). 

Luther förklarar: Låt oss ta emot denna underbara lära! Tänk att Jesus har blivit en förbannelse i vårt ställe, alltså en syndare som står under Guds vrede! Han tog synderna på sina axlar och sa: ”Jag är skyldig till alla synder som människorna har begått.” 

Därför blev han verkligen en förbannelse enligt Guds lag, inte för sin egen skull, utan som Paulus säger, för vår skull. 

Om han inte hade tagit på sig mina, dina och hela världens synder så hade lagen inte haft någon rätt att döma honom. Lagen dömer nämligen bara syndare, och det är bara syndare som den gör till förbannelse. 

Jesus gjorde ett saligt byte till fördel för oss, när han tog vår syndiga person på sig och gav oss sin oskyldiga och segerrika person i utbyte. 

I denna person (Jesus) befrias vi från lagens förbannelse, eftersom Jesus själv frivilligt blivit en förbannelse för vår skull. 

Jesus säger: ”Jag är välsignad både som Gud och människa och behöver ingenting, men jag ska utlämna mig själv och ta på mig era kläder. 

Iförd dessa kläder ska jag vandra bland er och lida döden för att befria er från den.”

Och när han så, iförd våra kläder – den mänskliga naturen – bar hela världens synd så blev han gripen, led, korsfästes och dog – han blev en förbannelse för vår skull. 

Men eftersom Jesus var Gud och en evig person, kunde döden omöjligt behålla honom i sitt grepp. 

Därför uppstod han från döden på den tredje dagen, och nu lever han i evighet. Nu kan ingen längre hitta någon synd hos honom, ingen död eller våra kläder utan bara rättfärdighet, liv och evig välsignelse."

Så långt Luther som skriver om vår kläder - vår mänskliga natur.

Under helgen har vi fått höra om den klädnad som bereds i Lammets blod.

Våra egna syndiga kläder bär vi med oss så länge vi lever. Men vi blir iklädda Jesu klädnad.

Nog är nådens källa en härlig källa att ösa ur. Lammets klädnad blir vår klädnad. Så får vi leva som benådade syndare.

I sången sjunger vi: "Din klädnad gör vit i din Frälsares blod. Det ger till den dagliga bättringen mod. Låt ej dig besmittas av synd och av last, bed Gud om att han gör din kallelse fast."

Det handlar om ett saligt byte. Lammet tog våra smutsiga kläder. Han iklädde oss sin rättfärdighets klädnad.

Gud är god. Ofattbart stor är hans stora nåd och barmhärtighet..

Nåd eller kyrkotukt

Aposteln skriver till Titus: "Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 

Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. 

Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. 

Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig."

Igår fick jag ha en intressant diskussion vid lunchen. Man kunde säga att det handlade om nåd och / eller kyrkotukt.

Aposteln talar om hur nåden fostrar att säga nej till ogudaktighet.

Nåden fostrar till att säga nej till världsliga begär. 

Nåden fostrar till att leva anständigt.

Nåden fostrar till att leva rättfärdigt. 

Nåden fostrar till att leva gudfruktigt I den tid som nu är.

Tukten då? Jag tänker att Ordet tuktar. Den kristnes samvete binds till Guds ord. En kristen vill ställa sig under Ordet och rannsakar sig inför Ordet.

Kyrkotukten då? Den förstår jag nog inte riktigt. Men jag märker att den lyfts fram i nya kyrkliga strömningar. 

Då jag inte förstår är det bäst att inte skriva offentligt om den..

Nåden hos Frälsaren

"Då började jag förstå Guds rättfärdighet, såsom den, i vilken den rättfärdige lever genom Guds skänkta nåd, nämligen av tro."

(Från Missionstidningen "om när Luther hittade evangelium")

Nåden och tron hör ihop. När det gäller den frälsande tron är nåden och tron oskiljaktiga. 

Det berättas att Luther kände sig pånyttfödd.  Han kände att portarna hade öppnats för honom. Och han hade trätt in mitt i paradiset.

När Gud genom tron uppenbarar Guds skänkta nåd är det himmelskt. 

En sådan god Gud har vi. 

Då vi får nåden att förstå att nåden är oförtjänt. Då synden byts mot nåd. Då är inte kristendomen tung och krävande. 

Då går det hem på nåden..

"Skynda o själar, ty hastigt förrinner

år efter år som en brusande flod.

Syndaren nåd hos sin Frälsare finner,

han är mot alla barmhärtig och god."

Det fria evangeliet

Idag hade jag förmånen att via radion lyssna till Luthers kortandakt för den 28.10.

Luther utgår från orden i Hebreerbrevet 4:16: "Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid (Hebr. 4:16).

Luther säger ungefär så här: Innan vi frestas till att synda, ska vi frukta Gud och akta oss för synden. 

Men när vi väl fallit i synd och av hjärtat ångrar det, då är hög tid att gå fram till nådastolen. 

Där får vi hoppas på Guds barmhärtighet, be om syndernas förlåtelse och inte fortsätta leva i rädsla för Guds vrede. 

Men djävulen lägger ner stor möda för att göra detta osynligt för oss. 

Han lockar oss till att synda helt fritt, utan någon som helst fruktan för Gud. Men när vi väl har syndat, vill han få oss förtvivlade, utan något hopp till Guds nåd.

När vi upplever denna frestelse ska vi fly till Guds löften, gå fram till nådens tron och säga: ”Jag vet allt att jag är en ond och syndig män­niska. Du, Gud, är helig och rättfärdig. Min frimodighet till att gå fram till nådens tron har jag uteslutande genom att lita på ditt ord och dina löften. 

För jag vet att du har sagt att du vill höra syndares bön, och befria alla som plågas av sina synder ur deras nöd."

Sedan fortsätter Luther: Här krävs det dock egen erfarenhet för att inse hur svårt det verkligen är att gå fram till nådens tron på det här sättet. 

Det är nämligen just när man ska göra det, som man känner sin svaghet allra mest..

Så långt Luther. 

Synden är alltid allvarlig och därför skall vi verkligen akta oss för synden. Det hör till syndens väsen att den vill binda. Och den onde hjälper till med sina anklagelser.

Men Gud vill annorlunda. Jesu fullkomliga försoning gäller fullt ut. Därför lyfter inte Gud nåden så högt att en fattig syndare inte skulle nå den. Nej med sitt frigörande evangelium kommer han ner till gator och gränder där räddhågade och sargade och bundna syndare ligger.

Gud sätter inga villkor för hur nåden kan tas emot. Då skulle inte nåden vara av nåd. För den som av hjärtat ångrar sin synd är Guds nåd i Jesus Kristus alltid öppen.

Därför sjunger vi också i sången: "Han kommer, min vän, ännu lägre, helt in i din själ till dig som går med ett sår på samvetet; han vill draga dig hem till sig."

Förståndig och nykter, i bön.

 I folkbibelns bibelläsning för dagen läser vi:

"Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be.

 Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder. 

Var gästfria mot varandra utan att klaga.

 Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 

Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds ord. 

Har någon en tjänst skall han tjäna efter den kraft Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. 

Hans är äran och makten i evigheternas evigheter, amen."

Orden är från Petrus första brev, kapitel 4. Petrus lyfter fram att vi behöver vara förståndiga och nyktra. Och vi skall be.

Vi skall älska varandra och vara gästfria. Vi skall inte klaga utan tjäna varandra.

Guds ord skall vara mitt ibland oss. Tjänsten skall skötas så Gud blir ärad. 

Vi finner här en mycket praktisk kristendom där vi lever i nåden och av nåden. 

Jag har tagit för vana att alltid läsa texten för nästa tillfälle efter utförd tjänst i Guds rike. Under helgen läste jag därför Jesu ord från Matteus. 24: 36-44:

Jesus sade till sina lärjungar:

”Dagen och timmen känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

Ty som det var i Noas dagar, så blir det vid Människosonens ankomst. Under tiden före floden åt man och drack, gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken, och ingen visste något förrän floden kom och förde bort alla. 

Så blir det också vid Människosonens ankomst. 

Då är två män ute på åkern; den ene tas med och den andre lämnas kvar. 

Två kvinnor är vid kvarnen och mal; den ena tas med och den andra lämnas kvar.

 Håll er därför vakna, ty ni vet inte vilken dag er herre kommer. 

Det förstår ni ju att om husägaren visste vid vilken tid på natten tjuven kom, skulle han hålla sig vaken och hindra honom från att bryta sig in i huset. 

Därför måste också ni vara beredda, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.”

Han kommer då vi minst väntar det. Så säger Jesus. Må vi bli glada då vi ser honom på skyn..

Den yttersta dagen

"Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. 

Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen."

(Johannes 6: 39-40)

Igår hörde vi om Luthers uppmaning att vi kristna alltid borde ha den yttersta dagen i tankarna. Dagen då Jesus kommer och då nya himlar och en ny jord skapas.

Dagen då alla Jesu vänner på ett ögonblick ikläds en ny och förhärligad kropp.

I skuggan av ett förnyat hot om en förestående iransk attack på Israel och det amerikanska presidentvalet börjar vi en ny arbetsvecka.

Där finner vi mycket osäkerhet och vi kan lätt bli skrämda. Men budskapet om Jesu förestående ankomst borde vara centralt i vår tankevärld säger Luther.

Jesus förlorar inte en enda av de sina. På den yttersta dagen låter Jesus dem uppstå.

En sådan Herre får vi tro på. I en sådan Herres tjänst går vi in i arbetsveckan.

Gud är god. Det är gott att Jesus kommer snart. Var dag är en sällsam gåva och en kristens framtidsdag är ljus och lång..

"Smält allt vad åtskilt är tillsamman, gör varmt vad nu är ljumt och kallt! Blås liv i svaga kärleksflamman och bliv du själv vårt allt i allt!"

Ett sken så underbart

"Manoa sade till Herrens ängel: ”Låt oss få hålla dig kvar, så tillagar vi en killing åt dig.” 

Men Herrens ängel svarade Manoa: ”Även om du håller mig kvar kommer jag inte att äta av din mat. Men om du vill ordna ett brännoffer, så offra det åt Herren.” 

Manoa hade nämligen inte förstått att det var Herrens ängel. 

Manoa sade till Herrens ängel: ”Vad är ditt namn? Vi vill ära dig när det du har sagt går i uppfyllelse.” Herrens ängel sade till honom: ”Varför frågar du efter mitt namn? Mitt namn är Underbar.”

Manoa tog killingen och matoffret och offrade det på klippan åt Herren. Då lät han något underbart ske inför ögonen på Manoa och hans hustru. 

När lågan steg från altaret mot himlen, steg Herrens ängel upp i lågan från altaret. Manoa och hans hustru såg det, och de föll ner till jorden på sitt ansikte."

I Domarboken 13 läser vi om händelserna innan Simsons födelse. Herrens ängel besöker Simsons föräldrar.

Den himmelske gästen bär namnet "Underbar". En annan översättning av namnet är "Ofattbart". 

Besöket skedde under en tid då Israels barn åter gjorde det som var ont i Herrens ögon. Under 40 år lät Herren filisteernas hand vila tungt över Israels folk.

Visst är Herrens godhet ofattbart. Underbart är hans namn. Och namnet Jesus strålar ännu över en mörk jord.

Gud är god. Snart går ett ofattbart ljus upp Österifrån. I sången sjunger vi: " Snart rinner upp i öster ett sken så underbart som lyser intill väster, en ljungeld likt, så klart. Det bådar oss och säger: Se brudgummen är här att bruden sin hemföra från sorger och besvär."

"Lyft blicken upp mot höjden, snart ljuder hälsningen som bringar full förlossning åt varje Kristi vän; en evig sabbatsvila, en evig sabbatsfröjd, en evighet med Jesus hos Gud i himmelshöjd."

Klädd i försoningen

"Så klä dig i försoningen" Sången ljuder i bilen. Så klä dig i försoningen..

Nog är dessa hjärtats sånger dyrbara och till styrka för tron. Sången är skriven av Lennart Johansson.

Vill du stå brud i himmelen, så kläd dig i försoningen..

Vill du ta del i Lammets sång. Den sången handlar om Lammet, vad han gjort. Den handlar inte om vad du och jag har gjort. 

Den handlar inte om vad vi gjort för frälsningen, men nog om våra synder. En syndare behöver få vara nära sin Frälsare. Hon längtar efter att få klä sig i försoningen. Hon föraktar inte försoningsblodet. Hon flyr till det..

Hon vill inte trampa blodet under sina fötter. Hon vill leva i och av förlåtelsen. Som ett friköpt och rentvättat Guds barn - Och frälst av nåd..

Synd och nåd, lag och evangelium - Det slutar i nåden, i himmelen, där Gud regerar.

"Kom nära mig, du mänskobarn, kom nära mig
Du finner vila i min famn, kom nära mig
Jag skapat himmel, hav och jord
och dukar nu för dig mitt bord
Kom nära du som hungrar, jag vill mätta dig

Kom nära du som tveksam är, kom nära mig
Du som på tunga bördor bär, kom nära mig
Jag bar en gång ett kors för dig
Så innerligt jag älskar dig
Kom nära mig, min vän och jag skall bära dig

Kom nära du som slagen är, kom nära mig
Du som av synd bedragen är, kom nära mig
Jag känner dig och har dig kär
se mina händer märken bär
Kom nära mig, min vän och jag skall hela dig

Vill du till himlen nå en gång, kom nära mig
Vill du ta del i Lammets sång, kom nära mig
Vill du stå brud i himmelen,
så kläd dig i försoningen
Då skall för evigt du få vara nära mig"

Inför Guds tron

Guds tron. En helig Guds tron. Hur kan en människa få komma dit, utan att hon förgås?

Guds helighet. Om vi anar något av den kan vi inte förbli oberörda. 

I Uppenbarelseboken 4 där tronen beskrivs märker vi hur helig Gud är. Där lyder lovången: "Helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer."

I Jesaja 6 beskrivs samma helighet. "Året då kung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. 

Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. Och den ene ropade till den andre: "Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet."

Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset fylldes av rök. 

Då sade jag: "Ve mig, jag förgås! För jag är en man med orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Kungen, Herren Sebaot."

Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. Med det rörde han vid min mun och sade:

"När detta har rört vid dina läppar är din skuld borttagen och din synd försonad."

Ingen kan komma inför Guds tron och leva om synden inte är försonad. På den stora försoningsdagen. På Golgata kors öppnades en väg till tronen. 

En ny och levande väg genom Jesu blod. 

Då din skuld är borttagen och din synd är försonad finns tillträde till tronen. Därför talar bibeln så trösterikt om Guds och Lammets tron.

För Lammets skull. För blodets skull. I kraft av Jesu blod, Guds offerlamms blod som renar från all synd.

Skulden borttagen. Skulden dränktes i blodskällans flöden sjunger vi i sången: 

"Världen i Jesus rättfärdig är vorden. Han på sitt hjärta var syndare bar, när på sitt kors mellan himlen och jorden han vår förlossning, vårt skuldoffer var. Skulden där dränktes i blodskällans flöden, syndaregistret vid korset han slog. Domaren led för dödsfångarna döden, Gud är försonad och vi har då nog."

Att se i fjärran

"I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden."

Med trons ögon såg de det himmelska hemmet i fjärran. I korridoren igår talade någon om gamle Anselm. Kort var steget för honom från att vara andaktshållare till att få samlas med de andra gamla för att lyssna.

"De som talar så visar därmed att de söker ett hemland."

Predikant och lyssnare är lika beroende av Ordet. Här på jorden gästar vi en kort liten stund. Vi är Guds gäster och han sköter väl om oss redan här på jorden.

"Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska."

Tron är också en längtan. En längtan efter att få se.

"Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem."

Gud blygs inte för att vara Gud åt fattiga syndare. Hans skapade barn som förtröstar på Honom.

Staden, något varaktigt. Ingen synd. Ingen olydnad mot Gud. Ingen djävul. Ingen död.

(Bibelorden från Hebreerbrevet 11)

För några år sedan stod vi här med pappa. Fältena var då gröna. Idag nyplöjda. 

Handen vid plogen. Hjärtat i himlen. Gud är trofast. 

"Så länge jorden består, skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra."

Sångens gåva

Han satt på sin plats. Kvinnan bredvid honom hade en psalmbok. Vill du också ha en bok frågade någon.

Nej, vi ser i lag. Men han var mycket längre än hon. Därför kom en följdfråga: Men ser du?

Han svarar: Man kan inte få allt. Gud har inte gett mig sångens gåva. Men jag sjunger med.

Och han var med. Han sjöng med. 

Sjöng han den nya sången? Hörde han den nya sången? Gud vet.

Vi firade gudstjänst igår. En skara trons vittnen. Nära himlen. Nära uppbrottet. Nära förvandlingen.

En kort liten stund såg vi upp mot det härliga landet ovan skyn. Vi firade vår gudstjänst på hemmet här nere, men sjöng om hemmet fördolt för vår syn.

"Även vi på den ljuvliga strand

skall få sjunga de saligas sång,

när vi, lösta från jordiska band,

får vår Frälsare skåda en gång.

Om en kort, liten tid

får vi mötas på himmelens strand.

Om en kort, liten tid

får vi mötas på himmelens strand."

I tro utan att se

"Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen. 

Så länge vi bor i detta tält, suckar vi därför och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning, ty när vi är klädda i den skall vi inte stå där nakna. 

Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill inte bli avklädda utan överklädda, för att det som är dödligt skall bli uppslukat av livet. 

Och den som har berett oss för detta är Gud, som har gett oss Anden som en handpenning.

Vi är därför alltid vid gott mod, fastän vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen. 

Ty vi lever här i tro, utan att se." 

(Andra Korinterbrevet 5:7)

Vi lever i tro utan att se. Så är det. Så har Gud ombesörjt det.

Det kristna livet är ett liv i tro utan att se. Vi tror på Gud men ser Honom inte. 

Våra kläder är tvättade rena i Lammets blod, men vi ser inte den nya klädnaden.

Synden är förlåten, men vi ser inte förlåtelsen. Vi ser inte blodet. 

Jesu blod renar från all synd. Vi förstår att det är en pågående process då vi lever i tro på Jesus.

Johannes skriver i sitt första brev:

"Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 

Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 

Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. 

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss."

Vi vandrar i ljuset under förlåtelsen, men vi känner och ser, samt erkänner mörkret inom oss.

Här blir vi inte bättre i detta syndens land. Men vi tror på Jesus. Vi tror på himlen och vi längtar dit.

Att följa Jesus är att tro utan att se. Men Ordet ser vi och hör. Tron kommer av att höra. 

I 40 dagar gjorde Gud ett "undantag" Då lärjungarna, den stora lärjungakretsen fick se den uppståndne Jesus. Men även då försvann han för deras ögon.

Tack gode Gud för trons gåva. Tron som sjunger medan det ännu är mörkt. Tack gode Gud för trons ögon. Ögonen som ser det som inget öga sett.

Tack gode Gud för trons öron. Öronen som hör Guds röst, hans ord, blodets röst.

Vi får bekänna vår synd inför Gud som ser vår synd. När vi bekänner vår synd säger vi det samma som Gud vet och ser.

Men vi bekänner i tro och förtröstan på Honom som ger kraft och nytt liv..

Det är nåd att få bekänna sin synd. Och det är nåd utöver nåd att den är förlåten..

Hjärtats tro eller teologi.

Vad är det som frälser? Hjärtats tro eller teologi? Teologi är "läran om Gud".

Bibelns teologi är god. Där finner vi vägen till Gud. Där finner vi medlaren mellan Gud och människor. I Bibeln, i Guds ord finner vi Herren Jesus. Han som är Guds frälsning.

Men kanske man kan säga att en teologi utan den Helige Ande är död. 

Men Jesus ger liv. Och den Helige Ande verkar där Ordet om Jesus är.

Tanken kan bli trött. Sinnet kan bli trött, men Gud upprätthåller tron. Han ger tron som vi behöver. Han råder också över frälsningen vid vägens slut.

God teologi, biblisk teologi behövs och för den får vi tacka Gud. 

Men främst får vi tacka Honom för hans godhet. Den godhet som han bevisar åt oss i Jesus Kristus..

"O Fader, Son och Ande, dig ske evigt lov och pris för all din nåd som öppnar mig din himmels paradis. Där skall ock jag i evighet lovsjunga din barmhärtighet, o Herre Sebaot."

I kraft av Jesu blod

"Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp.

Vi har en stor överstepräst över Guds hus.

Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. 

Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast."

Gud talar till oss människor genom sitt ord. Ibland ger han oss den nåden att ordet får gå rakt in i vårt hjärta. 

Igår på morgonen satt jag en liten stund i bilen innan jag körde till arbetet. Sedan backade jag ut ur garaget och satte på nät radion via telefonen.

Sången ljuder då i radion: "blodröd källa vällde fram ur Jesu öppna sår, där rentvått varje vilset lamm ett nyfött hjärta får."

Det lilla ordet "En" hann jag inte höra. Men det behövde jag inte höra. För jag vet att sången talar om Jesu blod. Det blod som renar och talar milt.

Hebreerbrevets författare skriver: "Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet som talar starkare än Abels blod."

"Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. 

Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet som talar starkare än Abels blod."

Himlen var blodröd då jag körde mot Nedervetil igår. Någon timme senare vräkte den första snön ner. Ett kort och kraftigt snöfall och marken bliv vit en stund.

Och Gud talar genom sitt ord: "Då sade han till mig: "Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 

Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält över dem. 

De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem, för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. 

Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon."

Gud är god. Han för oss ända in i himlen. Genom tron griper vi tag i löftena. Guds ords löften som håller..

Jesu öppna sår

I en annan sång av William Cowper sjunger vi: "En blodröd källa vällde fram ur Jesu öppna sår, där rentvått varje vilset lamm ett nyfött hjärta får." (Sions sånger 118)

William hade inget lätt liv läser jag. Han led av återkommande depressioner. Nöden var en ständig gäst i hans liv.

Men jag tror att han hörde till dem som fick nåden att tvätta sina kläder och göra dem vita i Lammets blod.

Han skriver vidare: "Sen jag i tron fick källan se, dess ljuva, röda våg, jag sjunga vill i väl och ve om Jesu kärlekshåg."

Jesus är en vän i nöden. Också för den ensamme och av livet sargade..

Vi har en förunderlig Gud.

A fontain filled with blood

"There is a fountain filled with blood" Det finns en källa fylld med blod. I Sions sånger heter den, Här en källa rinner:

"Här en källa rinner. Säll är den som finner källan djup och klar, gömd men uppenbar.

Om du där dig tvager, den var fläck borttager. Ty den källan god är Immanuels blod.

Rövaren i nöden där fann liv i döden. Jag, så ond som han, samma frälsning fann.

Dyra livets källa, du skall evigt välla. Evigt hälsosam skall din flod gå fram.

Sjuka skall du bada, göra sorgsna glada, tills du Lammets brud klätt i strålars skrud.

Sen jag, döda, kalla, såg i tron dig svalla, rör min tunga sig, sjunger helst om dig.

Jesus vill jag sjunga, tills med frigjord tunga bortom graven jag får dig se en dag.

Till mig sämsta, ringa, du dock lön vill bringa. Du åt mig ock har köpt en harpa klar,

som du skänkt den gåva att dig evigt lova. Du för himmelen stämt och strängat den.

Då skall Faderns öra fröjda sig att höra när jag i din famn sjunger blott ditt namn."

Sången är skriven av William Cowper

Marias goda del

I boken om Lammets blod läser vi om två olika vägar. Författaren talar om Martas väg och Marias väg, den goda delen. Jag citerar:

"Men den som är nog fattig att vilja motta för intet, han finner här allt – Marias goda del, utan Martas bekymmer. 

Så välj nu, medan tid är! 

På den första av dessa vägar (Martas väg) har du i början den tillfredsställelsen, att hoppas själv bli något; under fortsättningen plågan av ständigt felslagna förhoppningar och till slut fullständig ruin. 

På den andra (Marias väg) har du väl redan från början smärtan av utmattning och förnedring, men under fortsättningen en mer än salig erfarenhet av vår upprättelse i Kristus och vid slutet den fulla njutningen av all den ära och salighet som Han förvärvat oss. 

På den första (Martas) menar du dig vara fri och är dock en träl; tjänande lagen skördar du blott lagens förbannelse. 

På den andra (Marias) får du mer och mer se din egen förmenta rättfärdighet blottas och avklädas, men iklädes däremot Kristi fullkomliga rättfärdighet. 

På den första (Martas) utgiver du ”pengar, där inget bröd är och arbete, där du inte blir mätt”, och sammanväver en klädnad av spindelväv. 

På den andra (Marias) är du en hedersgäst vid Guds rika bord, lever alla dagar av Hans bröd, iklädd din förstfödde broders äreklädnad – ett fördolt liv med Kristus i Gud. 

Så står vår sak, om vi är i Kristus. Det är ingen fördömelse för dem som är i honom. Den gamla människan är väl ännu kvar, men hon är korsfäst med Kristus och ska förbli det. 

Gud har dömt vår gamla människa till döden; men rentvagen i Lammets blod lever den nya människan för Gud. Så står min sak.." (citatet slut)

Tänk att vi rentvagna i Lammets blod får leva för Gud. 

Tre bibelverser följde mig igår: "En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?" 

Jag svarade: "Min herre, du vet det."

Då sade han till mig: "Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod." (Uppenbarelseboken 7:13-15)

De vitklädda, de som ägde Kristi rättfärdighet hade tagit emot Guds nåd, så att den blivit till nytta. De hade fått leva av evangeliets ord. De hade blivit ledda till strömmen av blodet, Jesu blod som renar.

Jesu blod gäller (2)

"Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade" (Jesaja 53:7)

När skriften talar om Kristi blod, förstår vi att Kristi blod blev utgjutet. Krummacher skriver att vårt eviga väl eller ve avgörs av hur vi förhåller oss till Lammets blod.

Att ha eller inte ha del i detta blod är det samma som att vara evigt frälst eller evigt förtappad.

Jesu blod gör oss rena. Det hjälper inte till att göra oss rena, utan det gör oss rena. Blodet renar.

Jesu blod renar från synden. Jesu blod renar från all synd.

Skrivet med Jesu blod (1)

"Hela skriften är skriven med Kristi, Guds Sons blod" Orden är av Friedrich Willhelm Krummacher. 

Vad menar han? Det framgår av den lilla skriften "Kraften av Lammets blod."

I Johannes första brevs första kapitel, vers 7 läser vi: "Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd."

Jesu blod renar. Blodet renar om vi vandrar i ljuset. Krummacher hävdar att vi inte är kristen ifall vi inte har behov av Jesu blod. 

Lammets blod är det centrala i kristendomen. På detta blod är hela nya Testamentets tempelbyggnad grundad.

Förnekar vi Jesu blod och blodets kraft förnekar vi vår salighet i Kristus..

En intressant skrift får jag konstatera. För vi vet att det finns kraft i Jesu namn och i Jesu blod..

Livets vattenkällor

"Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon." (Uppenbarelseboken 9:17)

Gud skall torka bort alla tårar från dina ögon. Inte endast den sista tåren utan alla tårar.

Sådan är vår Gud. Han som vi känner som den gode Herden. Konungens milda röst ljuder till dem som står på hans högra sida: "Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse."

Det finns ett rike som Gud berett. Det är berett i Jesus Kristus. Herren Jesus är porten till Guds rike. Genom Honom, i tro på Honom går vi in. 

Och Jesus är också vägen till Guds eviga rike. Det rike som han beredde genom sitt rådslut redan innan han skapade världen. Innan han skapade människan.

Vi är skapade för Himmelen. För gemenskap med Gud genom tron på Herren Jesus. Och för ett evigt, härligt rike som vi genom tron tar i besittning här under jordelivet.

Igår vid kaffebordet konstaterades det att vi människor inte är skapade för det liv vi nu lever. Unga drömmer om att bli stjärnor. På sociala nätverk eller inom idrott och kultur.

Jag satt tyst. Min tunga var bunden, eller så hann jag inte med. Vi är skapade till gemenskap med Gud. Till frid och glädje i den Helige Ande.

"Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande."

Gud rike består i rättfärdighet. "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod."

Genom synden kom nöden in i världen. Lammets blod tvättar bort synden. Den vita färgen vittnar om Guds rättfärdighet.

Vi syndar därför att vi är syndare. Synden bor i oss. Men i Jesus Kristus är vi rättfärdiga. I Honom är vi en ny skapelse.

Tröst och förmaning

"Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning." (Apg 9:31)

Gud gav församlingen en tid av lugn och ro. Efter tider av förföljelse vilade nu Guds skyddande hand över församlingen. Församlingen fick nu växa till genom den Helige Andes tröst och förmaning.

Nu var det inte tecken och under. Nu lät Gud den gode Herdens röst vila över församlingen. 

En välsignad tid som man tydligen tog vara på. När vi får leva i tider då Gud genom den Helige Ande bygger upp församlingen får vi tacka Honom för det.

Jag tror vi alla känner till vad som avses med den Helige Andes tröst. Men känner vi till den Helige Andes förmaning?

Hur förmanar den Helige Ande? Hurudan är Hans vägledning? 

- Han använder Guds Ord med dess fulla styrka. Därför känner vi nog förmaningen. Men förmaningen visar också på kraftkällan. -Jesus Kristus och hans försoning och förlåtelse.

"Det finns en härlig viloplats beredd på Golgata i Jesu Kristi försoningssår.  Må vi betrakta dem!

Här får den trötta vandraren sig ständigt vila ut och även här får mätta sig med dyrbart himlabröd."

Hur blir det i himlen?

Jag fortsätter att läsa intervjun med Ove från Örkeljunga: 

"Hur tror du att det blir i himlen?

Vi vill gärna mäta himlen med våra egna mått eller fantisera om att få ta vår hund eller katt med oss… 

Vad som inte finns i himlen är ju helt klart: Ingen synd, ingen plåga, ingen sjukdom, inga deformerade kroppar, inget handikapp, ingen död. 

Och sen vad som finns där – det är svårt att uttrycka i ord: Ett saligt tillstånd, glädje, väldig glädje! 

Bibeln talar i bilder: Gator av guld, en strål­glans av det himmelska Jerusalem eller evig vila. 

Den som haft sin vila i Kristus får möta den fullkomliga vilan i himlen. 

Och detta med en förklarad uppståndelsekropp, en kropp identisk med den som lades i graven men nu förhärligad.

Det är märkligt. Vi ska bli lika Jesus, och Jesu härlighet är Guds härlighet, som upplyser hela himlen."

Så långt Oves tankar. I en av gårdagens predikningar nämndes det att vi får vänta på Jesus. Församlingens bön är ju "kom Herre Jesus."

På den här sidan om Evigheten råder himmelrikets lagar för oss kristna. Herre ge oss en kärlek till dessa Jesu bud. Tiden är nämligen kort. Evigheten är lång..

"Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes." (Matteus 25:10)

Hur blir det i himlen? Jesus är vägen dit!

Himmelrikets lagar

I en intervju med Ove från Örkeljunga läser jag: "Vad händer efter döden – blir det en dubbel utgång?

Många vill mildra himmelrikets lagar och fila bort det anstötliga i budskapet. Men hur kan man nonchalera Jesu egen undervisning? 

Sanningen har ju talat. Jesus är sanningen, i bestämd form. Läs gärna Jesu ord i Matt. 7:13–14, Matt. 25, de sista ver­serna, och Joh. 3:36!

I det ögonblick en människa dör lämnar hon tiden och går in i ett evigt tillstånd, antingen hos Jesus i en salig gemenskap, eller i en förfärlig väntan på domen, skild från Gud i förtappelsen. 

Det är Bibelns kristallklara vittnesbörd – det är inte att ta fel på." (Intervjun gjordes 2005. Om Ove ännu är här på jorden är han 97 år idag.)

I gårdagens predikningar mötte vi himmelrikets lagar. När jag googlade på orden fann jag intervjun med Ove.

Himmelrikets lagar. De står fasta. Och när de predikas gör order oss till syndare. Vi inser att vi behöver nåd. Vi kan alltså säga att himmelrikets lagar, t.ex. bergspredikan öppnar endast en väg till himmelen och Jesus är den vägen.

Samtidigt är det bra för människan att inse att hon är en syndare. Jag har inte älskat min nästa som mig själv. 

Guds ord är knivskarpt. Det slätar inte över och säger: inte är det så noga. Nej, det avslöjar synden som bor i oss.

Men det visar också på nåden, på Jesus som är vägen till himmelen. Han allena förmår ändra vårt kalla hjärta. I Honom som ger kraft förmår vi fortsätta vår vandring mot himlen i tro.

Våt bön får vara att Gud förökar kärleken till Gud och varandra..

Ännu igår fick jag äta av trädgårdshallonen. Men jag konstaterade att inte heller i år hinner alla mogna. Så är det också med Andens frukter. Först i himlen blir det fullkomligt.

En söndag vid sjön

"Det väntar en sommar där borta. Ett varmare skönare land. Ja, blott några vingeslag korta. Sen ser vi den soliga strand.

En dag lyfter tusende vingar. För fjärran långmila färd. Och flyttfågelstrecket sig svingar. Mot himlen, Guds eviga värld."

Med klar och mäktig stämma ljuder sången i kyrkan. Ögonen tåras och vackra minnen flödar fram.

I psalmen tidigare sjöng vi om den Heliga staden där orden ljuder: "De skall minnas den grönskande jorden och de somrar som blommade där."

I mina tankar kommer en sommardag vid sjön. En varm sommarsöndag. Vi stod utanför bönehuset och väntade. Predikanten hade glömt bort sin predikotur den söndagen. Det blev ingen sammankomst..

Men pappa tog oss till sjön. Vi var inte så ofta vid sjön, om än den var endast en dryg kilometer neråt.

Men den söndagen var det varmt och vi var vid sjön med pappa. Nu vet jag inte om vi i himlen tänker på sommardagar vid sjön. Men minns vi dem tackar vi Gud även för dem.

I barndomen gick vi ofta till bönehuset. Två km i sommarvärmen var en skön upplevelse. Och visst var det skönt i bönehuset. Tack vare den goda rutinen blev söndagen söndag. En dag helt olik andra dagar. Herrens dag. Dagen inför Guds ord.

Ändå minns jag att jag blev glad då jag förstod att nu far vi till sjön, då sammankomsten blev inhiberad och alla for hem till sitt.

Gud gav så också ett sommarminne av en söndag med pappa vid sjön. Solen värmer och det råder helgdagsfrid även vid sjön.

"Flyttfågelstrecket sig svingar." Jag tror att också Roy var med där i skaran som väntade utanför bönehuset. Hans varma skratt ljuder i sommarvärmen utanför bönehuset, mitt emot Ragnars..

Guds folk firar idag sin Sabbatsro på båda sidor om Evigheten. Genom tron på Jesus äger vi det eviga livet.

Lydia Lithells sånger ljöd här på jorden igår. Idag får den himmelska släkten samlas både ovan molnen och här nere.

Tack käre Fader för trons gåva. Tack för alla ljusa minnen. Tack för att vi med förtröstan får se fram emot Herrens dag, den stora och härliga..

"Levande vatten, ordet om Jesus, blodet som renar, kläderna som blir rena i Lammets blod"

Min fars Gud - farmors Kyrka

Om Gud så vill så får jag vittna om Herren Jesus, min fars Gud på Allhelgondagen. Far är numera hemma hos Herren. Där har pappa det gott. 

Inför helgen minns vi de som i tro fått bryta upp från förgängelsens land och gått hem till sin Gud. Där väntar en stor skara på att de sista från världen friköpa tågar in i det himmelska Jerusalem. 

I farmors kyrka igår i väntan på gudstjänstens början tänkte jag på farmor och hennes livsvandring. Kyrkan var hennes barndomskyrka.

Farmor flyttade från Kronoby till Larsmo. Vid kyrkkaffet diskuterade jag med en kvinna som gjorde en motsatt resa. Hon flyttade från min hemby till Kronoby.

Kvinnan var barndomskamrat med min faster där i hembyn i Näs. Faster flyttade också till Kronoby. 

Det är alltid trevligt att få träffa trossyskon, som man inte tidigare haft möjlighet att samtala med. Tron på Jesus förenar. Samma mål, samma förtröstan och längtan förenar.

Och samma jordiska hemby förenar. Kvinnans föräldrar ägde butiken i hembyn. Butiken fanns ännu de första åren jag gick i skolan. Där fick vi köpa fempennis godis. 

Jag är tacksam till Gud för en välsignad kväll runt Guds ord. I predikan fick vi möta Jesus vid Jakobs brunn i Sykar. Predikanten lyfte fram väckelsen i Sykar. Jesus lät sitt levande vatten strömma fram.

Och då föds liv. Då upprätthålls liv. Och det liv som Jesus ger är evigt. 

I minnet lämnar Jakobs brunn. Jesus och det levande vattnet. Men också Ragnars butik och den levande tron i hembyn..

Gud är god. Stor är hans trofasthet.

Tron på Jesus förenar Guds folk på båda sidorna om Larsmosjön. När jag var barn var Kronoby långt borta. Nere vid sjön såg vi mot det okända Kronoby. Landet på den andra sidan Hästöfjärden, bortom Korsskär och det djupa vattnet.

Men Gud är nära. Han talar i Ordet. Och Ordet är nära. Aposteln skriver: "Men rättfärdigheten som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem ska stiga upp till himlen? – alltså för att hämta ner Kristus –  eller: Vem ska stiga ner i avgrunden? – alltså för att hämta upp Kristus från de döda.

Vad säger den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar. 

För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. 

Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst."

Ett rymligt land

"När Herren såg att han kom för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Här är jag.” 

Då sade Gud: ”Kom inte närmare! Ta av dig skorna, för platsen där du står är helig mark.” 

Och han sade: ”Jag är din fars Gud – Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då dolde Mose ansiktet, för han bävade för att se på Gud.

Herren sade: ”Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner deras lidande. 

Därför har jag kommit ner för att rädda dem från egyptierna och föra dem ut ur det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung."

I dagens bibelläsning från Markus 12:26-27 hänvisar Jesus till Moses möte med Gud vid den brinnande busken - Gud är en Gud för levande.

När jag läser orden kommer jag att tänka på läsningen ur Missionstidningen i radion igår. Skrivelsen var från 60 - talet och där talades det om att återförenas med Gud.

När en människa som förtröstar på Herren Jesus kallas bort från den här tiden sker en återförening med Gud.

Bilden blev så tydlig för mig igår då jag lyssnade till Robins läsning i radion. Abraham, Isak och Jakob var inte döda när Mose mötte Herren Jesus i den brinnande busken.

Patriarkerna hade kallats bort från den här tiden, men de var hos Gud. Själen levde och vid Jesu återkomst förenas själen med sin uståndelsekroppen.

Jesus presenterar sig för Mose som hans fars Gud och trons fäders Gud. Om Mose föräldrar vet vi att de var av Levi stam. Och i förtröstan på Herren satte de gossen Mose i Nilfloden så att han inte skulle dödas av Farao.

Hos Gud finns ett gott och rymligt land. Även för de som i förtröstan på Jesus, på Israels Gud kallas bort ur tiden.

Gud är en Gud för levande. I Abrahams sköte finns det liv. Det vittnar Jesus själv om..