Vad vi skall bliva

Aposteln Johannes började bli gammal. Han hade fått verka i församlingen i Jerusalem. Han var nu inte mera där. Några år före stadens förstörelse hade han lämnat staden tillsammans med sina vänner.

Han skriver nu ett brev till de kringspridda kristna i Mindre Asien. Staden där hans frälsare blivit korsfäst var ödelagd. Johannes tro däremot hade inte svalnat.

Han var trogen sin mästare. Fiskarsonen från Betsaida fick tidigt höra rösten som ropade i öknen. " Gör vägen rak för Herren"

Han följde mannen som hade samma namn som han själv. Han var en av Johannes döparens lärljungar.

En dag var Johannes och fiskade tillsammans med sin far Sebedeus och sin bror Jakob. Den dagen fick Jesus se dem då de satt i båten och gjorde i ordning sina nät.

Jesu röst ljuder över vattnet. Han kallade på sönerna. Genast lämnade de båten och sin far och följde Jesus.

Johannes livslånga liv tillsammans med Jesus började. Nu skriver han till de kristna: Se vilken kärlek Fadern har bevisat oss: att vi får kallas Guds barn och det är vi också. Han fortsätter: Mina älskade, vi är nu Guds barn och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat."Det väntar en sommar därborta, ett varmare skönare land"

Hans frälsare lever. Johannes vet det nu. Han såg honom dö på korset. Några dagar senare på den första veckodagen kom Maria springande till honom, den lärjungen som Jesus älskade och sade till honom: De har tagit bort Herren från graven och vi vet inte var de har lagt honom.

Åter en gång skyndade Johannes iväg med hast. Han älskade ju Jesus. Han sprang snabbare än Petrus. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in.

Men efter att Petrus gått in gick också Johannes in och han såg och trodde. Jesus hade verkat tro i Johannes liv.

Något senare fick också Johannes se honom med sina ögon. Jesus kom och stod mitt ibland dem. Johannes blev glad då han såg Herren.

Johannes vet nog vad som väntar en Jesu lärjunge. Jesus hade ju sagt att han går och bereder rum och kommer tillbaka och tar er till mig.

Johannes skriver vidare till sina vänner. Men vi vet att när han uppenbaras kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.

Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren. Johannes hade fått se Jesus och den skinande vita dräkt som han hade.

Johannes brevskrivaren fortsätter sitt verk i Herrens tjänst. Han skriver ännu två brev. Åren går. Troget tjänar han sina bröder och systrar i Herren.

Men ännu kallar inte Herren honom hem. Ännu skall han skriva till de sju församlingarna och till alla kristna.

Johannes som delar lidandet, riket och uthålligheten i Jesus hamnar till ön Patmos för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull.

Åter är det Herrens dag. Kanske han minns dagen då han fick se den tomma graven och trodde. Han kommer i Anden. Han hör en stark röst, lik ljudet av en basun.

Han blir uppmanad att skriva. Han vänder sig om för att se rösten som talar med honom. Han ser. Han ser en som liknade Människosonen.

Han hade sett honom förr. Till först som människa. Sedan som den första som uppstått från döden. Vidare såg han honom på himmelens skyar på väg bort från jorden.

Nu ser han honom i sin himmelska skepnad. Han faller ner som död för hans fötter. Jesu ansikte lyste som solen. Men Jesus lägger sin högra hand på honom: Var inte förskräckt.

Johannes är ännu på jorden men ser och hör honom som lever i evigheternas evigheter.

Han får se och han får skriva. Han ser staden som inte behöver ljus från sol och måne. Han ser Lammet, stadens ljus.

Han ser floden med livets vatten. Floden som går ut från Guds och Lammets tron. Han hör orden: Jag kommer snart.

Kanske han minns vad Jesus sade honom. Tro på Gud och tro på mig! Johannes tror.

Han skriver ännu till dig. De sista raderna i bibeln. " Ja, jag kommer snart". Från böckernas bok ropas det ut: Amen, kom Herre Jesus!

Också jag vill ropa ut: Kära läsare, du kommer en gång att se honom. Vill du se honom med fruktan eller med Jubel och Glädje. Vill du se honom endast en kort stund och sedan visas bort mot  den eviga elden.

Bibelns bok slutar med orden: Herren Jesu Nåd vare med alla. Hörde du? Det gäller också dig!

Tro de orden. Ta emot nåden. Synden är försonad. Tro på Jesus! Då behöver du aldrig gå bort. Följ mig, säger Jesus i dag.

Följer du honom får du en gång höra orden: Kom ni min Faders välsignade och ta emot riket som är berett för er från världens början.

Låt denna dag bli en ny början i ditt liv. En början på ett evigt liv. Ett liv med Jesus.

Vi säger gemensamt: Amen, kom Herre Jesus!

Den goda säden

Vi sjunger i en sång: gå, gå, såningsman gå, att den goda säden så. I år har skörden blivit liten i våra trakter. Hur är det andligt sett?

Gud har välsignat vår nejd. Fäderna har sått och Gud har välsignat. Med sorg märker vi ändå att ovännen också har varit aktiv.

Ja ibland tycker man att han helt tagit över. Då är det viktigt att vi inte misströstar, sträcker upp händerna, eller använder mindre utsäde.

Gud är skördens Herre. Han kan ännu välsigna. Han kan bereda jordmånen och det kan åter bli god skörd.

Hösten närmar sig. Snart samlas den goda säden in i ladorna. Du min vän. Har dina föräldrar sått den goda säden i ditt hjärta. Låt den då gro och växa för Livets land.

Porten står ännu öppen till Guds lador, de himmelska boningarna. Skynda, ja skynda in förrän stormen kommer.

Bered dig att möta din Gud!

Frimodig på domens dag

Aposteln Johannes hade Jesus kär. Han hade fått erfara att han var en som var älskad av Jesus.

Jesu kärlek hade verkat i honom. Fruktan hade försvunnit. Han trodde och litade på sin frälsare.

Han visste att han en dag skulle stå inför Kristi domstol. Han visste också att han skulle bli frikänd. Det tände ännu mera kärlek i hans hjärta.

En dag är vi också där. Nog är det tryggt att förlita sig på Guds kärlek, Herren Jesus.

Jordelivet flyr snabbt. Håret grånar och faller av. Så helt får vi lita på Gud som vet när varje strå faller av, att all fruktan försvinner.

Han vet allt. Han vet alla våra dagar. En dag kommer den sista dagen för vår jordiska kropp. Då flyger själen hem till Gud.

På uppståndelsens härliga dag finns ingen rädsla hos Jesu vänner, som han själv kallar för sina bröder. Är Jesus din broder? Är Gud din Far?

Kom då med i skaran av Jesu vänner. Det är ett lyckligt folk. I himlen finns något så härligt berett för dig att ditt sinne inte skulle klara av att se det redan nu.

Tro på Jesus, följ honom! Då får du se det en gång. Då får du se honom!

JERUSALEM

Är du på vandring till Guds stad? Den stad som Gud berett för sina barn. Staden som kommer ner från himlen då jord och himmel förgås. Jerusalem, den eviga staden där Guds folk skall få bo.

Gud själv skall bo där mitt ibland sitt folk. Skynda dig och kom in i Guds församling på jorden förrän portarna stängs. De som tagit emot frälsningen som Gud berett genom Jesus Kristus får tåga in genom den nya stadens portar då den här jorden en gång går under.

En salig förflyttning väntar för Guds barn. Där är allt gott. Det är gott då resväskan är packad och biljetten är stämplad med Jesu blod. Då är det tryggt att leva. Då är det saligt att vänta. Då väntar det som intet öga ännu har sett.

Du skall få äta av livets träd

Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis. Tänk där någonstans står det redan, beredd för även dig.

 Att äta av det blir också din lott. I Jesu blod finns också din seger. Följ med i Guds skara som är på väg till livets land, ledd av segerfursten Jesus Kristus.

Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.

Jag ligger i sängen och läser en söndagsmorgon. Vi har just kommit hem från en kort vandringsresa. När jag tittar på bilderna från fredagen så märker jag ett det finns ett kors vid sidan av stigen. Där framme till vänster syns liksom ett kors invid den steniga stigen.

När man vandrar i skogen och också i livet ställs man inför vägval. Ofta tänker man inte så mycket på valen utan man traskar på framåt. Efter en stund känner man då kanske ett visst obehag. Stigen som var så bred och trevlig att vandra på börjar kännas skrämmande.

Och då plötsligt ser man att det inte finns de rätta märkena invid stigen. Vi sjunger i en sång. "vägen dit upp till det himmelska Kanaan går genom öken och fiendeland, men blott jag följer den blodröda fanan.."

Herren Jesus går bredvid dig! Genom sin Ande och Ordet talar han med dig. Han lyser ännu upp vägen, liksom Han tidigare gjorde genom molnstoden och eldstoden.

Litar du på honom? Litar du på Ordet? Litar du på Anden som inte talar mot Ordet. Då är du lycklig. Genom världen går det en banad väg. En väg som slutar först på insidan av en gyllene port.

Herren Jesus har vandrat på den. Han har banat den och satt ut riktmärken genom sitt Ord. Jesusvägen är den enda vägen som leder till det nya Paradiset.

Hålls på den vägen så når du himmelen. Tiden för din vandring är också bestämd. GUD vet hur lång den är. Fastän världen fylls av vilddjur leder Jesusvägen alltid hem. Ja fastän det kommer förbud och till och med lagar som vill stänga vägen kommer den alltid att finnas.

Även till sist, de sista dagarna som jorden består kommer Guds barn att vandra på den vägen. Kanske då skyddade av molnstoden. På den vägen ser de då ljungelden som går från öster till väster. På den vägen får de då möta frälsaren. På den vägen som alla tidigare vandrare nått målet när deras vandring tagit slut.

Det finns en väg som för Guds folk till himmelen. Vandra på den stigen,vägen. Jesus går där bredvid, precis som han lovat. Han uttyder också skrifterna. Han bryter brödet och han gör dig brinnande på nytt. Vandringen slutar i himmelen.