Skökan i Uppenbarelseboken 17

I bibelläsningen står vi inför Uppenbarelseboken 17, där skökan, det stora Babylon beskrivs. Hon sitter på ett vilddjur och är full av all orenhet.

Johannes blir mycket förvånad när han ser skökan. "I anden förde han mig då bort till en öken. Och jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött vilddjur, som var fullt med hädiska namn och hade sju huvuden och tio horn. 

Kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skändligheter och smuts från hennes otukt. 

På hennes panna var skrivet ett namn, en hemlighet: det stora Babylon, modern till skökorna och skändligheterna på jorden.

Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod. Och när jag såg henne blev jag mycket förundrad."

Kontrasten till Lammet är total. Medan Lammet är oskyldigt och felfritt och bär världens synd är skökan allt igenom besmittad av synden och får själv sin näring från synden.

Den som känner Lammet känner igen skökan. Johannes som varit så nära Jesus blev förundrad över skökan. 

Lammet var och är Guds frälsning medan skökan var och är allt som hindrar människorna att ta emot Guds frälsning.

Skökan var drucken av Jesu vittnens blod. Jesu vittnen hade fått sin frälsning i Lammets blod.

Lammet ger sitt liv för att frälsa.

Skökan förföljer församlingen, Lammets brud och försöker döda henne.

Men skökan lyckas inte. Lammet segrar. Lammet firar bröllop. Skökan döms och förtärs i eld.

Intressant att skökan dödas av vilddjuret som hon sitter på.