Himlens glada melodi

"Då ska månen blygas och solen skämmas, för Herren Sebaot ska då vara kung på Sions berg och i Jerusalem och inför sina äldste, i härlighet. (Jesaja 24:23)

I bibelläsningen från Jesaja finner vi en härlig vers. Men har du tänkt på hur svårt det är att beskriva det som ögat inte sett?

När Gud genom profeten vill beskriva vad som komma skall använder han de ting som finns i den här skapelsen.

Men även det mest centrala här på jorden måste blekna mot det som väntar i härligheten. Månen blygs. Solen skäms. 

De himlakroppar som gett glädje i det jordiska Jerusalem är endast en skuggbild av det himmelska Jerusalems strålglans.

Herren Sebaot är kung inför sina äldste. I Jerusalem. 

År 1745, en kort tid före sin tragiska ett år senare vid blott 25 års ålder skriver den unge Johan Kahl sin mäktiga psalm. 

Nedan sista versen i en litet äldre version:

"Den nya visan där, den sjungs till Lammets ära, och gammal och utsjungen kan den aldrig bli.

Den vill jag redan här så gott jag kan mig lära och stämma in i himlens glada melodi:

Guds Lamm ske ära, som kom oss nära och som på korset återlöst oss med sitt blod!

Det värdigt är all makt, kraft, rikedom och prakt, lov, starkhet, ära, pris och tack båd först och sist!

Och himlen svarar: Amen, det är sant och visst!"