Turturduvans röst

 Res dig, min älskade, min sköna, och kom! Se, vintern är över, regntiden slut och förbi.

Blommorna visar sig på marken, sångens tid har kommit och turturduvans röst hörs i vårt land.

Fikonträdets frukter rodnar, vinstockarna blommar och sprider sin doft.

Res dig, min älskade, min sköna, och kom! Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle!

Låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst, för din röst är ljuv och ditt ansikte skönt."

I bibelläsningen läser vi Höga Visan, en förunderlig bok. I orden ovan talar brudgummen.

Jag tänker på den himmelske brudgummens kärlek till sin brud, till församlingen. Sångens tid har kommit. Vintern är över. Regntiden är slut. Brudgummen längtar efter att se brudens ansikte.

När brudgummens röst ljuder råder ljumma vindar. Gud har trolovat sin brud, församlingen med sin egen Son, Herren Jesus.

En gång blir det bröllop i himlen.