Kom mitt folk!

 Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen de avsomnade.

Kom mitt folk och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick, till dess vreden har gått förbi.

Ty se, Herren kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall blottlägga sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta." (Jesaja 26:19-21)

Jag har tänkt på nåden, Guds nåd i Kristus Jesus. Vilken fristad är den inte. Vilket liv ger den inte åt oss.

Ett liv i Guds nåd, i tro på Jesus är det liv vi är skapade till. Ständigt har vi en framtid och ett hopp.

Gud mötte oss med nåden sjunger vi: "Gud mötte med nåden oss alla i dopets välsignade stund, med ordet han än vill oss kalla och tukta och trösta i grund. Kring helga nattvardsbordet han samlar än sitt folk, där möter han de sina, en evig kärlekstolk.

Än räckes Guds frälsning, än räckes Guds frälsning till den som sig ångrar och tror."