Arken i syndafloden

"Nu råder Kyrkans tid. Nu har Gud satt Kristi kyrka som arken i syndafloden, för att bärgas vad som skall bärgas."

Jag tycker det är en talande bild om Guds avsikt med kyrkan. Det kristna hoppet talar om nya himlar och en ny jord: (2 Petrus 3:13)

Jag citerar ännu en gång Bo Giertz: "Denna nya värld är målet för vår världs historia. Det är den som ger mening åt hela vår tillvaro."

- -

Vi skall hoppas det bästa säger man i världen. Men en kristen, en Jesu efterföljares hopp är nya himlar och en ny jord.

Vi märker att Kristi kyrka har ett helt annat fokus än den fallna kyrkan. När vi är i Kristus är vi en ny skapelse. 

I första Korinterbrevet 15 läser vi: "Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. 

Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. 

Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. 

Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa.

Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom."

Här på vägen hem skriver jag om Kristus och det vi äger i Honom med delvis kalla känslor. Som en följd av syndafallet bor synden i oss. Den gamla delen bär vi ju varje dag med oss.

Det stör mig ibland. Men tillika blir vi mera och mera beroende av Jesus. 

(På den nya jorden är också skapelsen fri från förgängelsen)