Kraftkällan

"Allt förmår jag i honom som ger mig kraft."(Filipperbrevet 4:13)

Ibland är det inte tid för de många orden. Vi får gripa tag i Ordet..

 

Missionen, Noas dagar och fikonträdet

"Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma."

"Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta, att han är nära och står för dörren. Jag säger er sanningen: Det här släktet.ska inte förgå förrän allt detta sker."

I Matteus 24 vittnar Jesus om vad som skall ske före och vad som förebådar hans återkomst till jorden. Allt detta berättar han för de sina innan sitt lidande.

Ingen skall veta dagen eller stunden. Och man skall leva som på Noas tid. "Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer."

De som inte bryr sig om Guds ord och inte har den Helige Ande skall inte ana något. De lever som vanligt och förkastar Guds kallelse till himlen i Jesus Kristus.

Samtidigt är världen full av bedragare som lyfter fram en egen "hemmagjord, tidsanpassad Frälsare. 

Arbetet vid kvarnen och på åkern fortgår. Någon har nåden att se sitt arbete som en gudstjänst, någon arbetar endast för lönens skull.

En skara har rest på sig och lyft sin blick och anar att snart är Jesus här. 

Plötsligt är Nådens dörr stängd. Frälsaren och domaren uppenbarar sig. Hastigt och plötsligt, samt uppenbart för hela världen kommer Jesus på himmelens skyar.

Guds basun ljuder. Överängelns röst hörs. Gravarna öppnas och Jesu egna förvandlas.

Den himmelska festen börjar. Eldsjön fylls med de stackare som förnekat sin Herre och inte hade sina namn skrivna i livets bok.

Lovsången ljuder inför Guds och Lammets tron. Allt är precis så som det blivit sagt.

Tack, god Gud!

Värdig för Guds nåd?

 Luther lyfter fram hur konung David inte försökte göra sig värdig att ta emot Guds nåd. Han vädjade till Guds barmhärtighet och till Guds löften.

Luther skriver:

 "Utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet (Ps. 51:3). 

Här ser vi att David inte på egen hand försöker sona sina synder. 

Han letar inte upp någon hemlig vrå för att göra sig värdig att ta emot nåden, utan han skyndar sig direkt till Gud och hans barmhärtighet. 

Den känner David till, inte genom hans eget hjärta och förnuft utan på grund av Guds löften. 

Förnuftet flyr nämligen från Gud när synden gör sig påmind, och kan inte komma till den punkten att det tror att en syndare kan få nåd och barmhärtighet. 

Det är något vi inte kan lära oss av oss själva utan bara genom den Helige Ande. 

Men i våra hjärtan växer många slags törnen. Vi kan till exempel tänka: ”Ja, jag är en syndare, och Gud är helig och vred på mig.” Samvetet kan inte utrota sådana törnbuskar. Det kan inte framställa Gud som god och nådig för syndaren. Det är det bara den Helige Ande som kan.

Det är med den Helige Andes hjälp som David seglar fram mellan dessa farliga klippor. Han klarar sig undan dem genom att hålla sig till Guds obeskrivliga barmhärtighet och säga: ”Jag är en förtappad syn­dare, som levt ett syndigt liv och fortfarande gör det. 

Så länge jag lever kan jag inte bli av med synden, men din barmhärtighet är stor. Därför bekänner jag min synd för dig. Samtidigt håller jag fast vid att du är barmhärtig och jag vet att din godhet är större än alla mina synder.” (citatet slut)

Det är intressant hur den Helige Ande  verkar. Han bereder en väg för en syndare i nöd ända fram till sin Frälsare.

Förunderlig och god är du Herre. Ingen människa är värdig Guds nåd. Men vi får alltid frimodigt gå fram till nådens tron.

"Vad skulle bli till slut min lott en gång inför min Gud, om jag av nåd ej hade fått en sådan bröllopsskrud?" (Sions sånger 232)

Ett himmelskt rike

"Herren är vår kung. Han är den som frälser oss (Jes. 33:22). Redan här i världen är det mycket värdefullt för ett land att ha en kung, för att hålla fred och ordning. 

Hur mycket mer glädjande är det då inte att vi har ett himmelskt rike – nämligen syndernas förlåtelse – och en kung, som regerar på ett sådant sätt att han ger oss frid, skyddar oss från djävulen och hans följe samt befriar oss från döden och allt ont!"

Luther kallar det himmelska riket för syndernas förlåtelse. Ett rike av syndernas förlåtelse.

När vi håller oss till detta Jesu rike kan den onde inte skada vår själ. 

Tänk vilket rike vi äger då vi tror på Jesus och följer Honom.

(En av pappas första målningar, från 1997)

Himmelska hälsningar

 Jag funderar idag över den himmelska verkligheten. Jag tänker då på himlen efter uppståndelsens morgon.

Jag utgår från Lukas 13 där Jesus säger: "Men han skall svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet.

Där skall ni gråta och skära tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. 

Och människor skall komma från öster och väster, norr och söder och ligga till bords i Guds rike. 

Och se, det finns de som är sist som skall bli först, och de som är först som skall bli sist."

Kontexten är allvarlig. Alla kommer inte till himlen. Men där skall Abraham, Isak och Jakob var synliga och igenkännbara likt profeterna.

Jesus vittnar också om att rövaren och Lasarus är där.

Jakob var inte särskilt omtyckt av sin far Isak. Men alla som är i himlen är där för att de genom tron blivit delaktiga av Jesu frälsningsverk.

I himlen är man för Jesu skull. Jesu blod har renat och tagit bort allt söndrigt.

Det finns endast en himmel. Där förenas alla som trott och förtröstat på Jesus.

En försmak av den himmelska härligheten ger också berättelsen om Josefs möte med sina bröder efter Jakobs död.

I Moseboken läser vi: "När Josefs bröder såg att deras far var död, sade de: "Tänk om Josef börjar hata oss och låter allt det onda vi gjort mot honom komma över oss." 

Därför sände de detta bud till Josef: "Din far sade till oss före sin död: Så skall ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder vad de har brutit och syndat genom att handla så illa mot dig. Så förlåt nu den synd som din fars Guds tjänare har begått." 

Och Josef grät när han fick deras hälsning. Sedan kom också hans bröder och föll ner för honom och sade: "Vi är dina slavar." 

Men Josef sade till dem: "Var inte rädda. Håller ni mig för Gud? Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv. 

Var inte rädda. Jag skall sörja för er och era små barn." Och han tröstade dem och talade vänligt till dem."

Josef och hans bröder fick en himmelsk hälsning. På vägen till himlen får vi litet smaka på försoningens och förlåtelsens kraft.

I himlen där all synd är utplånad är allting annorlunda. Det har ögat inte sett. Men dit är vi på vandring..

En himmelsk hälsningar här i tiden är Josefs förmaning till sina bröder: "Gräla inte på vägen hem!"

Farsdagssången

"Visst böljorna brusar på stormuppfyllt hav, men ändå går farkosten inte i kvav. Vid rodret står Fadern och riktar det så att bränningar skada ej må."

(Sions sånger 153:5)

Sången var pappas sång. Sången lyfter också på ett speciellt sätt fram den himmelske Fadern.

Fadern står vid rodret. 

I blomman, i gräset, i daggen, i allt vi skådar vår Faders gestalt.

Herren är vårt stöd. I barndomens lyckliga leende dar han vårdar oss kärleksfullt, ömt som en far. 

Vi sjunger om Allfaderns härliga hus. Fadern öppnar slutligen sin famn. Far har det gott hos Jesus. 

(Fotot från december 2022)

På Örnens vingar

(Morfar längst till vänster, bilden från början av 1920-talet)

Morfar var en ivrig jägare och fiskare. I mina tankar idag kom harsteken som han ibland hade med sig, när han kom till oss på söndagarna. Smaken minns jag ännu.

Samtidigt kom ett bibelord som morfar någon gång citerade för mig. 

"När draken såg att han hade blivit nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött barnet. 

Men den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan, så att hon kunde flyga ut till sin plats i öknen, där hon borta från ormen får sitt uppehälle en tid, tider och en halv tid"

(Uppenbarelseboken 12: 13-15)

Det var spännande att lyssna till moffas tankar om Guds tid. 

Moffa talade om landet i väster. Ett land fritt från kommunismen. Moffa behövde ändå aldrig fly till Amerika. Gud bevarade honom hans utmätta livstid här i fosterlandet. 

Gud har också förbestämt en tid då Jesus kommer tillbaka. Den tiden påverkas inte av herrarna Putin och Trump.

Tid finns så länge Gud ger den. Han upprätthåller den här jorden exakt så länge han förutbestämt. Ingen kan rubba Guds planer.

Inför Farsdagen fylls jag med tacksamhet. Flydda tider kommer inte tillbaka. Släkten följer släktens gång. Tonen från himlen går ännu ut. 

Gud är god!