Dagens andakts- och bibelläsning klär av. Ja allt annat än Herren Jesu nåd tas bort.
Herren Jesu nåd är det som består. Det som fostrar och bär.
Johannes döparen uttrycker det så väl: - Han Jesus måste bli större och vi mindre..
"Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig."
Ur dagens bibelläsning från andra Korintierbrevet kapitel 6:
" Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker?
Vilken samstämmighet har Kristus med Beliar? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror?
Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk."
Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem, och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er,och jag ska vara er Far och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren den Allsmäktige."
Paulus kommer med en kraftig uppmaning till de kristna i Korint. Ljus har ingen gemenskap med mörker.
Vad kan den som tror dela med den som tror? Aposteln talar om omaka par. Tron på Jesus förenar. På samma sätt förenar otron
Det finns alltså en spänning. Två helt olika vägar, men endast en leder hem..
Kristus eller Beliar, världens furste. De två har inget gemensamt. Jesus ger frälsning. Beliar förleder..
"Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon Herre mig giv."
Herre lär oss att kämpa mot det som bryter ner och förstör. Också i vårt eget liv. Herre lär oss att kampen alltid sker i Jesu namn..
"Jag har inga sorger i världen, ty Jesus har blivit min vän, och han vill mig följa på färden de dagar som återstår än. Och därför jag sjunger så lycklig och nöjd, ty barnaskap har jag och glädje och fröjd med Jesus, min Jesus, med Jesus, min Jesus, som gjort mig så lycklig och nöjd." (ss 171)
Då Jesus har blivit min vän. Vi behöver Jesus som vän. Igår noterade jag stor ilska på media över en skylt med namnet Jesus upplagd på en kyrkvägg i Kristinestad.
Den måste tas ner ropade man. Den skrämmer bort turister. Inte får man sätta skyltar på en av museiverket skyddad byggnad o.s.v. Och under natten skruvade någon ner skylten med namnet Jesus.
Naturligtvis kan man diskutera vad som väckte ilskan. Skylten var uppsatt med kyrkoherdens lov.
Namnet Jesus delar människor. Jesus har burit våra synder fastspikad på ett kors. Men han får inte riktigt synas i offentligheten. Namnet Jesus skrämmer om än han är en vän.
Trygg med Jesus står det på tavlan som togs ner. Här i tiden passar han inte riktigt in. Världen förskjuter sin skapare.
Snart kommer han på himlen skyar. Jesus själv säger: "Då ska Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk ska jämra sig när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet." (Matteus 24:30)
Visst får vi vara trygga med Jesus. Vi får älska namnet Jesus. Och programmera för världen att Jesus är den enda verkliga trygghet vi har i livet och i döden.
"Detta uppdrag att förmana anförtror jag nu åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig.
I kraft av dem ska du kämpa den goda kampen, i tro och med rent samvete. Detta har vissa avvisat, och de har lidit skeppsbrott i tron.
Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de ska tuktas så att de inte hädar."
Hymeneus var en man som påstod att de dödas uppståndelse redan ägt rum. Alexander var en kopparsmed som stod emot Paulus och den sunda läran. Båda hade antagligen blivit uteslutna ur församlingen för att de inte skulle förvilla flera.
I vår tid tillåts villolärarare ha höga poster, de högsta posterna i församlingen (biskopar)
Och många lider skeppsbrott i tron. De förlorar den tro de av Guds nåd en gång ägt. Det är sorgligt och tragiskt..
Kristusskeppet kan inte sjunka. Det skeppet lönar det sig att hålla fast vid i den här tidens stormar.
"Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar."
Så skriver aposteln till de kristna i Rom. Han skriver om rättfärdigheten från Gud, rättfärdigheten genom tro på Jesus.
Den som i tro tar emot Guds frälsning i Jesus Kristus äger något som håller i liv och död. Ett evigt liv hos Gud.
"Mina älskade, ni vet ju redan detta. Var därför på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste.
Väx i stället i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran, nu och till evighetens dag. Amen."
Orden ovan är aposteln Petrus sista ord till kristenheten. Var på er vakt så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse. Den som dras med i den villfarelsen förlorar sitt fäste.
Vad är en kristen människas fäste? Är det inte tron på Jesus som en Frälsare. Tron att Jesus har försonat mina synder.
När och där den tron fattas har människan inget fäste. De senaste dagarna har vi kunnat ta del av ärkebiskopens och biskop Parkkinens svarsbrev till den begäran som professor Ruokanen skickade till biskoparna.
En uppmaning till biskoparna att tolerara och ge rum för väckelsekristna och väckelserörelser att leva ut sin tro inom folkkyrkan. En tro som innefattar också det att Guds ord vittnar om att det offentliga predikoämbetet i kyrkan är avsett för män som Gud och församlingen kallar och insätter i Ordets tjänst.
I folkkyrklig kontext handlar det om prästämbetet och i väckelserörelserna om präst- och predikantämbetet.
För väckelsekristna torde det vara klart att alla kristna, kvinnor och män har en kallelse att vittna om sin tro i kraft av det allmänna prästämbetet. Därom skriver bland annat Petrus i sitt första brev:
" För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna förkastade blivit en hörnsten, en stötesten och en klippa till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var det också bestämt om dem.
Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet."
En annan knäckfråga är den bibliska sanningen att Guds skapat människan till kvinna och man och ett kristet äktenskap är ett livslångt förbund mellan en kvinna och en man.
Mänskligt sett är situationen i folkkyrkan svår och mycket tyder på att slutlig splittring håller på att ske och är oundviklig.
För Gud däremot är inget omöjligt.
Vilken råd ger då Petrus. - Väx i stället i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Vilket underbart råd.
Jesus är huvudet i sin kyrka. Hans vilja är att inte en enda människa skall förlora sitt fäste och gå under. Kristi kyrka där Jesus är Herre och Huvud och Guds ord, Skriftens ord är normen kan inte splittras.
Kristi kyrka står fast intill den yttersta dagen oberoende av hur liten och svårt förföljd den blir.
Väckelsen är ett Guds verk. Väckelse är inte något som människor hittat på. Därför finns det i väckelseförsamlingarna alla möjligheter att verka i enlighet med Guds ord. Den fullmakt sim Jesus gett kan varken biskop eller ärkebiskop ta bort.
Grunden finner vi i missionsbefallningen: "De elva lärjungarna gick till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom tillbad de honom, men några tvivlade.
Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."
Vi behöver inte tvivla när Guds ord visar på tro och framtidstro. Uppdraget som Jesus gav sin kyrka kan ingen biskop eller ärkebiskop ta bort.
Jesus är med sin kyrka alla dagar. Inte bara vissa dagar. Och ännu på den sista dagen, de sista timmarna innan han hämtar sin församling och kyrka hem till sig.
Gud är trofast. Han är god. Honom allena får vi knäfalla inför och prisa..
Biskop Parkkinen är en av de biskopar som har minst förståelse för väckelserörelernas behov. En kristen vill ändå aldrig strida mot människor utan hålla fast vid tron på Jesus och Guds ord. I den tron får vi be för alla människor. Också de som avfaller från Guds ord och tar en annan väg.
I dagens bibelläsning från Ordspråksboken får vi en inbjudan till vishet. Det mesta i Ordsbråksboken är skrivet av Salomo. Vi läser:
" Den som tillrättavisar en hånare får ta emot hån, den som förmanar en gudlös får förakt.
Förmana inte en hånare, han kommer bara att hata dig. Förmana den som är vis, han kommer att älska dig.
Ge åt den vise och han blir ännu visare, undervisa den rättfärdige och han lär sig mer.
Att vörda Herren är början till vishet, att känna den Helige är förstånd, för genom mig blir dina dagar många och dina levnadsår förökas.
Är du vis hjälper din vishet dig, hånar du får du bära det själv."
Att vörda Herren är början till vishet..
Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte. Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, från evighet till evighet är du,Gud.
Du låter människan vända åter till stoft, du säger: "Vänd om, ni människors barn!"
Tusen år är i dina ögon som dagen i går som försvann, som en av nattens timmar. Du sköljer bort dem, de är som en sömn.
Om morgonen gror de som gräset, om morgonen gror det och blomstrar, mot kvällen vissnar det och torkar."
Så ber gudsmannen Mose. Den man som fick vara med Gud uppe på berget. Den man som Gud vittnade för om hur han skapade världen på 6 dagar och vilade på den sjunde.
Gud står utanför tiden men verkar i tiden funderar C. S. Lewis. Petrus skriver "Men en sak får ni inte glömma, mina älskade: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag."
I Kyrkpressen läste vi hur en högt flygande flygkapten uttryckte sig: "Det är väl rätt så få kristna som numera på allvar tror att Bibelns skapelseberättelse ska förstås bokstavligt. Det finns inga skäl att misstro rådande vetenskapliga rön och teorier om ”the Big Bang”, kvantmekaniska processer, evolution, och så vidare. Poängen är väl att Gud skapat tillvaron och ”… att det var gott”. (Citat slut)
En broder åter uttryckte der så här: "om Gud den allsmäktige skapat allt från intet, vilket vi tror att Han gjort, kunde Han då inte skapa ett ”vuxet universum” på samma sätt som Han skapade Adam och Eva som vuxna personer?" (Citat slut)
Ett vuxet universum. På något vis tyckte jag om de orden när jag läste dem i ett väntrum igår. Ett vuxet universum. För ett ögonblick såg jag i mitt inre bergen bli till. Och det var gott att se.
Jag blev glad. Och jag är glad över att få vara en av de få som tror att Gud skapat världen på det sätt som han uppenbarade det för Mose.
Inte är det fel att flyga högt. Men jag tror att det aldrig är hälsosamt att flyga högre än Gud. Det är inte gott för människan att ifrågasätta sin skapares ord.
När Gud fött oss på nytt skall vi av hans stora nåd och barmhärtighet få fira evigheten med Honom. Vi får en gång se vad som finns där bortom tiden hemma hos Gud.
Bortom bergen är Guds paradis sjöng Arthur Eriksson. Idag skall du vara med mig i paradiset säger Jesus åt rövaren.
Et vuxet universum som Gud upprätthåller genom sitt mäktiga Ord. I Kristus skapar Gud himmel och jord. Inte är det någon evolution.
Inte är det heller någon evolution då Jesus lämnar sin grav. Då vi förvandlas vid hans återkomst. Då vi blir iklädda en uppståndelsekropp.
Nej! Jag vill inte tvista med Gud. Jag har ingen orsak att tvivla på hans ord. Gud är god!
Bortom bergen är Guds paradis..
"Nästa dag gick Paulus och Barnabas vidare till Derbe. De förkunnade evangeliet i staden och vann många lärjungar. Sedan återvände de till Lystra, Ikonium och Antiokia och styrkte lärjungarnas själar och uppmanade dem att stå fasta i tron.
De sade: "Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike."
I varje församling utsåg de äldste åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som de hade kommit till tro på.
Sedan tog apostlarna vägen genom Pisidien och kom till Pamfylien."
Under den andra missionsresan besöker Paulus församlingarna. Man utser äldste i församlingarna.
Församlingarna och de äldste överlämnades åt Herren. Det är tryggt att vila i Herrens händer.
Lukas kallar vid några tillfällen Paulus och Barnabas för apostlar. Vi förstår att det finns en apostolisk tro och också apostoliska ämbeten. Här talas det om äldste i församlingarna. Bo Giertz förklarar att det motsvarar det som i folkkyrkosammanhang kallas präster..
"Efter några dagar sade Paulus till Barnabas: "Låt oss nu vända tillbaka och besöka bröderna i alla de städer där vi har predikat Herrens ord, och se hur de har det."
Barnabas ville också ta med Johannes som kallades Markus. Men Paulus ansåg det inte lämpligt att de skulle ta med sig den som hade lämnat dem i Pamfylien och inte följt med i arbetet.
Så skarp blev deras tvist att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus och seglade till Cypern. Men Paulus däremot utsåg Silas och begav sig därifrån, sedan bröderna hade överlämnat honom åt Herrens nåd. Han reste genom Syrien och Cilicien och styrkte församlingarna." (Apg 15:36-40)
Inför Paulus andra missionsresa uppstår en tvist mellan Paulus och hans långvarige medarbetare Barnabas. Vem var denne Johannes Markus, som indirekt blev orsaken till en skarp tvist mellan Herrens tjänare Paulus och Barnabas?
Markus mor hette Maria och hennes hus var en samlingsplats för församlingen i Jerusalem. Där var man församlade och bad. Där bad man för Petrus då Herodes hade fängslat honom. Markus hade alltså fått sin fostran i urförsamlingen i Jerusalem.
I Kolosserbrevet läser vi att Markus var kusin med Barnabas. I fornkyrkan ansåg man att Johannes Markus är författaren till Markusevangeliet.
Markus var alltså med som en medhjälpare på den första missionsresan. Men när man kom till Perge i Pamfylien lämnade Markus Paulus och Barnabas och återvände till Jerusalem.
Under fortsättningen av missionsresan blir Paulus stenad i Lystra. Han blir utsläpad ur staden och man tror att han var död. Men när lärjungarna samlades kring honom reste han sig och gick in i staden.
Paulus hade inte kommit över hur Markus svek dem under den första missionsresan och tar nu i stället Silas med sig. Barnabas däremot reser med Markus till Cypern.
När Paulus senare tillsammans med Silas kommer till Lystra finner han Timoteus och denne blir Paulus medhjälpare under den fortsatta missionsresan.
Paulus och Markus försonas senare. När Paulus skriver Kolosserbrevet från fängelset i Rom innehåller det också hälsningar från Markus.
När Paulus senare står inför döden och skriver sitt andra brev till Timoteus ber han att Timoteus tar Markus med sig. Markus får upprättelse av den Herrens apostel som nu skriver till Timoteus:
"Gör allt du kan för att snart komma till mig. Ty av kärlek till den här världen har Demas övergett mig och rest till Tessalonika. Krescens har rest till Galatien och Titus till Dalmatien. Lukas är den ende som är hos mig. Ta med dig Markus hit. Han är till hjälp i min tjänst." (2 Tim 9-11)
I brevet till Filemon nämner Paulus Markus som en av sina medarbetare liksom Aristarkus, Demas och Lukas.
Johannes Markus var också en medarbetare till Petrus. I sitt första brevs femte kapitel, vers 12-13 kallar Petrus Markus för sin son. "Med hjälp av Silvanus,som jag håller för en trofast broder, skriver jag kortfattat till er för att förmana er och vittna om att detta är Guds sanna nåd. Stå fasta i den. Församlingen i Babylon, utvald liksom ni, hälsar till er. Och det gör även min 'son' Markus."
Bibelns vittnesbörd om Johannes Markus är ett starkt vittnesbörd om hur Guds ord inte bär bojor när tvister uppstår mellan Herrens tjänare.
Johannes Markus som var uppvuxen i det hem i Jerusalem där urförsamlingen samlades blev ett troget Herrens vittne. Han fick tjänstgöra tillsammans med apostlarna Paulus och Petrus. Han fick tjänstgöra tillsammans med Barnabas.
Genom Papias som verkade i början av 100-talet vet vi att Petrus mot slutet av sitt liv verkade i Rom och att Markus då var hans tolk, vilket blev en anledning till att han sen skrev sitt evangelium, där han troget återgav vad han lärt av Petrus.
Vi har en mäktig Gud. Han är mäktig att bevara Andens enhet genom fridens band. Gud vet vilket verk människan är. Därför finner vi också förmaningens ord i bibeln.
Liksom Paulus, Petrus, Barnabas och Johannes Markus av Guds nåd på sin tid fick försonas behöver vi också gå samma väg. En passande avslutning på berättelsen om Johannes Markus är orden som Josef gav till sina bröder: (1 Mos 45:24)
– Och han sade till dem: "Gräla inte på vägen hem!"
Mellan människor, även bland kristna kan det uppstå meningsskiljaktigheter och även konflikter. Guds ord ger ändå ingen rätt till oss kristna att leva i oförsonlighet.
"Ty alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss. Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Gud. Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan."
Aposteln skriver i andra Korintierbrevet 1 om hur Gud gett Anden som en handpenning.
Gud sätter sitt sigill på en troende människa. Han låter sin Ande bo i människans hjärta. I Romarbrevet 8 skriver Paulus: "Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.
Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull. Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er."
Anden ger liv. Genom tron på Kristus har vi ett nytt liv i våra dödliga kroppar. Ett förskott på det himmelska arvet..
"Petrus tänkte ännu på synen, när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig."
I dagens andakt av Bo Giertz utgående från Apg 10 får Petrus höra Anden tala. Han hör Guds röst och förmår urskilja att det är den Helige Ande som talar.
En mäktig andakt och ett mäktigt Guds Ord.
Utgående från texten om då Jesus går på vattnet lyfte Luther fram synden som en orsak till att vi inte känner igen Jesus.
Jesu lärjungar fick ju fysiskt vandra med Jesus. Han var som en av dem. Han sov. Han åt. Han undervisade dem.
Jesus var och är sann människa och sann Gud. Hebreerbrevets författare skriver: "Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv. Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an.
Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas."
Jesus sonar folkets synder. Det tål inte djävulen. Jesus gör djävulen maktlös.
"När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: ”Det är ett spöke.” Och de skrek av rädsla (Matt. 14:26)."
I dagens kortandakt förklarar Luther:
"Är det Jesus själv som skrämmer sina lärjungar som är alldeles övergivna ute på det stormande havet?"
Luther skriver att Jesus vill att vi ska lära oss att han bara vill oss väl. "Det är som om han har sin glädje i oss på det mest kärleksfulla sätt, när vi menar att allt är förlorat. Det är vår synd som inte låter oss känna hans närvaro, utan i stället får oss att se honom som ett spöke eller rent av som djävulen själv.
Jesus visar sig nämligen på ett annat ätt än vad vi hade tänkt oss, när han håller sig tyst och stilla.
När vi frestas så menar vi att han ska vara på stranden eller berget där vi lämnat honom, och vi kan inte fatta att han faktiskt är närvarande.
I all frestelse ser vi inte Gud som Gud, utan som en fruktansvärd skräckbild, ett spöke som vill sluka oss mitt i vår nöd. Därför ska vi lära oss att inte tro på våra egna tankar om Gud."
Intressant att Luther skriver att vår synd hindrar oss att känna Jesu närvaro. Jesus är nära i kampen, men synden hindrar oss att låta känna Jesu närvaro.
I mina tankar kommer Petrus kamp på översteprästen gård där Petrus till sist förnekar Jesus. Först när Petrus väcks av tuppens ljud ser Petrus Jesus.
Tack Jesus för att du aldrig är långt borta..
"Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans." (Psaltaren 133:1)
Konung David hade fått se något av detta även om hans barn levde i strid med varandra.
Endräkt är något som Gud skapar. Att människor bor endräktigt tillsammans är Andens verk.
Profeten Sakarja skriver om nåd och endräkt: "Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd, och den andra kallade jag Endräkt."
Apostlarna, de som tidigare hade kivats om vem som var störst var endräktigt tillsammans: "Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje.
Gud låt oss ännu få se något av det som David fick se. Att Guds folk bor endräktigt tillsammans..
"Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves." (1 Kor 15:58)
Vi får vara i Herrens tjänst. I olika uppgifter. Aposteln uppmanar till hängivet arbete. Till trogen tjänst.
"Så snart Judas hade gått ut, sade Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom.
Är nu Gud förhärligad i honom, skall Gud också förhärliga honom i sig själv, och han skall snart förhärliga honom.
Mina barn, ännu en kort tid är jag hos er. Ni kommer att söka efter mig, och det jag sade till judarna, det säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma.
Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar." (Johannes 13: 31-35)
Ibland kan det ta litet tid innan vi finner kronologin i Guds ord. Johannes 13:31 är en brytpunkt. Judas som varit en av de tolv lämnar där Jesus.
Sedan är han på fel sida. Han är inte mera med Jesus och han går miste om mycket dyrbar undervisning.
Jesus ger ett nytt bud. Att älska varandra såsom Jesus älskat dem. Kärleken till andra Jesu lärjungar är viktig.
Den visar också vem som är Jesu lärjungar. Kärleksbudet är viktigt. Om fästpunkten till stammen, till Jesus är ren flödar också den himmelska kärleken till grenen och kvistarna.
I Johannes 15:3-4 säger Jesus till de elva: "Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er."
Judas hörde inte mera den uppmaningen. Han hade lämnat Jesus och de tolv. För evigt.
Han får ännu se Jesus. Han kysser Jesus då han förråder Honom. Han hör Jesu ord men kontakten är bryten. För evigt förblir han den som förrådde Jesus..
"Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner."
(Johannes 15:12-13)
Har du kunnat uppfylla kärleksbudet? Har du älskat dina kristna medmänniskor såsom Jesus älskat dig?
Svarar jag ja på den frågan är jag en skrymtare och lögnare. Ändå står Jesu bud fast.
Vi kan aldrig ta lätt på vad Jesus säger. Jesus vill nog att vi tar hans bud på allvar. Inför budet blir vi alla syndare.
Har vi en sten eller en verbal sten i handen så förmår vi nog inte kasta den. Sakta låter vi den falla till marken.
Det finns en annan väg än att kasta stenar. Jesus gick den vägen.
"Bort med tvekan och klagan" sjunger man i radion. Så kan man sjunga då Herrens nåd är ny.
Nådens barn fostras av Nådens Gud. En Gud som ingenting är omöjligt för. Han förändrar och förnyar världen genom sitt Ord, sin älskade Son.
Gud är god!
Ett nytt blad, en ny sida i kalendern bredvid datorn