En kroppslig uppståndelse

"Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." 

Uppskakade och förskräckta trodde de att de såg en ande. Men han sade till dem: "Varför är ni så förskräckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? 

Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har." 

När han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter. Och eftersom de av idel glädje ännu inte kunde tro utan stod där förundrade, frågade han dem: 

"Har ni något att äta här?" Då räckte de honom en bit stekt fisk, som han tog och åt inför deras ögon."

(Lukas 36-43)

I trosbekännelsen bekänner vi vår tro på kroppens uppståndelse. Lärjungarna som trodde att Jesus var en ande får känna på Jesus. De får känna och se. 

Jesus har kött och ben. Han har allt det som vi förknippar med en människa. 

Uppståndelsens morgon är morgonen då skapelsen återupprättas för mänskligt liv i en ny skapelse där Gud själv bor.

Det är så förunderligt att tänka på den kommande världens liv. Det liv som väntar bortom tidens tvång.

Gott Nytt Kyrkoår!

I sången sjunger vi: "Jesus för världen givit sitt liv. Öppnade Ögon Herre mig giv"

Ju äldre man blir, desto mera uppskattar man kyrkoårets rytm. Vi får tillönska varandra: Gott Nytt Kyrkoår!

Jag fortsätter ännu något på Emmausvägen. Då det är en så förunderlig väg.

"Han sade till dem: "Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. 

Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?" 

Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.

När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare. Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut."

Då gick han in och stannade hos dem. Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. 

Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn."

(Lukas 24:25-31)

Moseböckerna och profeterna vittnar om Jesus. Alla Skrifterna vittnar om Honom. Slutligen öppnas Emmausvägsvandrarnas ögon då Jesu delar måltid med dem. Vid måltiden tar Jesus brödet. Jesus tackar Gud. Han bryter brödet och räcker åt dem.

Jesus firar igen måltid med de sina. Denna gång med två kämpande vandringsmän. Några dagar tidigare hade han firat måltid med de tolv.

Nu öppnas dess lärjungars ögon. De känner igen den Uppståndne.

Han vill visa sig för oss även detta nya kyrkoår. Han kommer till oss i sitt ord.

 

(Advents- och jultiden sätter sin prägel på hela kyrkoåret. Med Glädje får vi gå till Herrens hus)

I ett nytt ljus

"När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem. 

Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. 

Han frågade dem: "Vad är det ni samtalar om?" (Lukas 24: 16-17)

Det är gott då himlavägsvandrare får samtala. Och himmelskt blir det då och när vi får samtala om det eviga. Om det som Jesus gjort och gör.

Här i tiden är våra ögon ofta slutna och vi känner inte igen Jesus när han möter oss på vägen hem.

Vad är det ni samtalar om? Den frågan ställde Jesus till Emmausvägsvandrarna.

Igår fick jag möjlighet att samtala litet med en broder. Jag tog fasta på hans ord om att vi inte grundar någon ny kyrka.

Vi fortsätter i den kyrka där våra fäder och mödrar fått vandra. - Men som biskoparna nu sargat och söndrat genom sitt högmod. Genom sitt avfall från Guds ord.

Och genom att vägra viga präster som tror som apostlarna trodde och på det som Guds ord klart och tydligt uppenbarat.

Våra fäder och mödrar fick leva i en kyrka där kyrkoordningen efterföljdes. Och vi får tacka Gud för att det ännu finns många fästen kvar där man vill hålla fast vid Guds ord och hans ordning.

En annan kär broder sade för drygt 5 år sedan. Jag citerar ur minnet: "Tänk om Jesus kommer och finner oss upptagna med att grunda en kyrka"

Tiden är kort. Guds folk har alltid trott att Jesus kommer snart. Och Guds folk har velat verka i den kyrka där Jesus utvalde sina apostlar och sände dem ut i hela världen för att göra människor till Jesu lärjungar.

Till Jesu lärjungar som håller fast vid det som Jesus befallt. Inte till människor som faller på knä inför falska biskopar som lämnat Guds ord bakom sig och reser runt i stiften och ställer till med oreda.

Guds folk får idag fortsätta på den väg som trons fäder och mödrar vandrat. Och under Jesu ledning.

I förtröstan på Guds ledning. I bön för den kyrka som olydnad och maktmissbruk sargat. I bön även för de som lämnat den sunda läran. I bön för dem som sargat och söndrar.

I bön för väckelse och omvändelse. Och att få fortsätta i Jesu fotspår i den kyrka Han själv gett oss och där han själv gett mäktiga väckelser. 

En kyrka behöver alltid väckelse. Och väckelse behöver alltid Guds och Andens ledning. Och trofasthet mot Kristus och hans Ord.

Och ödmjukhet och nåden att få begråta synder och felsteg. Och mod att tryggt och frimodigt vandra vidare.

Gud är trofast. Guds folk är ett lyckligt folk. Vi har en rik Fader som ger oss allt vad vi behöver här nere..

Vad är det vi samtalar om? Det får vi berätta för Jesus. Han vill få rum i våra samtal. Han vill välsigna dem..

Det första ljuset brinner. I bakgrunden ser jag vägen där far, broder och farfar vandrat.

På trons väg. I tro och förtröstan och under Jesu ledning. Framåt och hemåt mot Löftenas land.

 

Lammet lever! - Han möter oss

"På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning. 

De fann att stenen var bortrullad från graven och gick in men fann inte Herren Jesu kropp.

När de inte visste vad de skulle tro, se, då stod två män i skinande kläder framför dem."

Gårdagens bibelläsning avslutade kyrkoåret med att Jesus uppstår. Guds slaktade offerlamm, Jesus Kristus - vår Herre och Gud lever.

Och vi skall få möta Honom. Inte på det sätt som Uppståndelsens vittnen fick möta Honom i tiden mellan uppståndelsen och himmelsfärden.

I ett bättre land. I en annan tid som är Evighet. På en ny jord under en himmel dit Jesu milda stämma kallar oss vid återkomsten. "Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse."

Ett nytt kyrkoår

"Och Lammets blod dem rena gjort för himlens helgedom. Där firar de sin kyrkogång med oupphörlig jubelsång i valv av ljus hos Herren Gud bland alla änglars sång."

I brytningen mellan det gamla och ett nytt kyrkoår fick vi igår fira nattvard. Det är inte helt fel att tänka att det nya kyrkoåret börjar kl. 18 vid helgmålsringningen. 

I Veckomässan fäste jag mig vid en mening, där det lyftes fram hur de som nått fram till himlamålet är heliga och utan synd.

Tanken flög. Och jag fylldes med en märklig värme. Ett ögonblick fick jag en försmak av Guds barns framtid hos Gud.

Och det var en skön känsla av ljus, värme och förunderlig frid.

Så länge vi bär vår jordiska kropp här på jorden äger vi Kristi rättfärdighet genom tron. Men samtidigt bär vi på den gamla delen där synden bor.

En gång. Då Jesus kommer i härlighet blir det annorlunda.

Ett ögonblick blir det en brytningspunkt då förvandlingen sker. Sedan blir allting nytt då vi ser Honom vars blod gjort oss rena för himlens helgedom.

Lammet ger sitt liv Jesus ger liv!

"Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. 

Solen förmörkades, och förlåten i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande."

Och när han hade sagt detta gav han upp andan.

Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig." 

Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet när de såg vad som skedde och vände hem igen. 

Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta."

Om Gud så vill. Om jag lever och Herren dröjer skall jag vittna om Jesus på långfredagen inkommande år. Det beskedet fick jag igår då bibelläsningen också vittnade om hur Jesus dör.

Han gav sitt liv för min skull. Och jag får vittna om Honom. 

Tänk att vi får vittna om Honom som gav sitt liv för oss och ger oss Livet.

Det är nåd att få vittna om Jesus med en svag jordisk tunga. Som ovärdiga i oss själva. Svaga, bristfälliga får vi alla vittna för världen om Jesus.

Gud är god. Det är snart advent. Ljusen brinner..

Igår kunde jag igen besöka mor. Där brann ljusen. Vi fick tala om faster. Om hur hon mänskligt sett är nära målet.

Trons mål i himlen, där bror och systrar redan vilar i väntan på Uppståndelsens härliga morgon.

Jesus uppstod. Så skall också alla som dör i tro på Honom få uppstå till evigt liv hemma hos Gud.

Korsfäst Lammet!

"Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket och sade till dem: 

"Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han uppviglar folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det som ni anklagar honom för. 

Inte heller Herodes har funnit honom skyldig, och därför har han skickat honom tillbaka till oss. 

Ni ser att mannen inte har gjort något som förtjänar döden. 

Därför vill jag bestraffa honom och sedan frige honom.

"Då skrek hela hopen: "Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!" - Barabbas var en man som hade kastats i fängelse för ett upplopp i staden och för mord. - Pilatus talade till dem igen, ty han ville frige Jesus. 

Men de skrek: "Korsfäst! Korsfäst honom!"

Bibelläsningen för gårdagen från Lukas 23 vittnade om hur Jesus korsfästes. Intressant är att den här världens domstolar inte kunde döma Honom skyldig.

Pilatus måste säga: "Ni ser att mannen inte har gjort något som förtjänar döden."

Han bröt inte mot det jordiska lagarna. Men i Pilatus bekännelse finner vi också Guds och Guds ords frikännande dom. Jesus var syndfri. Han var det felfria Lammet. 

Jesus var den som alla tidigare syndoffer pekat på. Guds offerlamm. Gud själv bär världens synder i sin kropp.

Han bär hela syndaskulden och vägen till Gud, den banade vägen är Lammet.

Profeten och Guds Lamm

"Några fariseer hade också sänts ut, och de frågade honom: "Varför döper du, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?" Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner, han som kommer efter mig. 

Jag är inte värd att knyta upp remmen på hans sandaler." Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.

Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds lamm, som tar bort världens synd. 

Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. Och jag kände honom inte. 

Men för att han skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten." (Johannes 1:24-31)

Det är mäktigt att läsa om Johannes döparen och hans vördnad för Jesus. Själv såg han sin ovärdighet. Han såg synden som skiljer människan från Gud.

Människans egen väg till Gud är stängd. Men Johannes hade funnit Jesus i Ordet. Den Helige Ande hade uppenbarat vem Jesus var.

Han såg tydligt Jesu uppgift. När han såg Jesus, när han mötte Jesus mötte han Guds Lamm som tar bort världens synd.

Rösten som ropar i öknen

"Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!" (Johannes 1:23)

Igår hörde jag två totalt olika röster. Jag hörde om Johannes döparen. Han som med profeten Jesajas ord presenterade sig: "En röst ropar i öknen: "Bered väg för Herren, bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud."

Johannes döparen banade väg för Jesus. Den andra rösten hördes i radio Dei. Där hördes Isebels röst. Där rådde mordlust mot Guds profeter. Där hördes en röst som banade väg för en annan Jesus - för antikrist.

Guds profeters röst banar väg för Jesus. Rösten är Guds eget ord som vittnar om Guds helighet och människans synd. Då bereds vägen för Jesus som förlåter världens synd.

Den andra rösten som talar tvärtemot Guds ord stänger bort människor från Jesus. Han behövs inte. Det finns ingen synd. Eller synden är något helt annat än vad Guds ord uppenbarar.

Där Guds ord får råda och talas fullt ut banas vägen för Jesus.

Där Isebels anda råder och man förnekar Guds ord tar antikrist över.

Johannes döparen visade på Jesus. Det kostade honom det jordiska livet. Hans huvud föll. Men han vann det eviga livet. Det som Jesus ger..

Nils Bolander om kristendomen

Nils Bolanders dikt: (citerat från tidningen Flammor och Holger Nilsson)

"Kristendomen var ett örnevangelium, sprunget ur den högsta klippspetsens näste på blanka störtflyktsvingar. Men vi tuktade dess djärva fjädrar, rätade fackmässigt ut dess rovdjursnäbb, och se - det blev en svart fågel, en pratsam och tam korp.

Kristendomen var ett lejonbudskap, ständigt på jakt efter varmt och levande byte, ett ungt lejon av Juda. Men vi klippte dess skarpa krökta klor, stillade dess törst efter hjärteblod och gjorde det till en spinnande huskatt.

Kristendomen var en ökenpredikan, snål och vass som den pinande africus, brännande som ökensanden. Men vi gjorde den till en trädgårdsidyll, aster, reseda och fromma rosor, ett stämningstycke i örtagård.

Herre, tag hand om vår fromma ynkedom! Giv den snabba örnvingar och vassa lejonklor! Giv den doft av vildhonung och samum och säg sedan med döpare-röst: Detta är den seger som övervinner världen. Detta är kristendom!"

Förenade med Jesus ?!

Idag lyfter Nissen fram vikten av att människan blir förenad med Jesus. Hit till världen föds vi som förtappade syndare. Och vi dör som förtappade syndare, om vi inte dessförinnan blivit förenade med Jesus.

Så långt Nissen. Kanske du likt mig bävar inför skärpan i orden. Vi är inte vana att tänka så här i vardagen.

Vi är inte vana att tänka att människor, som vi umgås med och arbetar ilag med och möter i vardagen är på väg till helvetet, då de ännu inte genom tron är förenade med Jesus.

Vem räddar mig från förtappelsen, från helvetets eld? - Endast Jesus!

Endast hans nåd i Kristus Jesus.

Endast det att vi genom tron tar emot Guds mäktiga frälsningsverk i Jesus Kristus. Eller som vi uttrycker det i väckelsekretsar. - Genom tron på syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod.

Nissen lyfter idag fram människofruktan och vikten av att vi fruktar Gud mera än människor.

Må Gud bevara oss från att cencurera Guds ord. Må Gud ge oss visheten att lyfta fram lag och evangelium, synd och nåd, så som Gud själv gör i sitt ord.

Vi lever i en värld, i en kyrka som fruktar människor mera än Gud. Kyrkan försöker skapa trygga rum genom att lägga munkavle på Guds ord och Ordets tjänare.

Då blir det lätt så att vi börjar idka självsencur. Vi vågar inte predika Guds ord, fastän vi hellre borde fundera över varför vi inte vågar lyfta fram Guds ords sanningar:

- om människan

- om behovet av frälsning

- om frälsningen

- om behovet av syndernas förlåtelse

- om tron och trons nödvändighet 

- om Jesus Kristus vår Frälsare!

Jesu blod renar

"Om inte Jesus får lov att skilja dig från synden kommer synden att skilja dig från Jesus."

Så skriver Nissen i gårdagens andakt. Och vidare: "Att synda innebär att tjäna Satan, men ingen kan tjäna två herrar.

Nissen lyfter fram vikten att leva av evangeliet och under det renande blodet.

I vår hjälplöshet tar vi vår tillflykt till Jesus. Hans nåd är en sköld mot alla djävulens angrepp.

Det nya förbundet - I Jesu blod

"När stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. 

Och han sade till dem: "Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. Ty jag säger er att jag inte kommer att äta det förrän det får sin fullbordan i Guds rike." 

Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Tag detta och dela mellan er. Ty jag säger er att jag från denna stund inte skall dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer." 

Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig." 

På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er."

(Ur dagens bibelläsning, Lukas 22:14-20)

Dagens bibelläsning gläder mig. Speciellt då vi om Gud så vill får fira nattvard i bönehuset på lördagkväll.

Ätandet av påskalammet får sin fullbordan I Guds rike.

Guds rike kommer.

Ett nytt förbund i Jesu blod.

Guds löften håller. Gud är trofast..

Har Gud verkligen sagt?

"Har Gud verkligen sagt? (1 Mos. 3:1)."

I dagens kortandakt skriver Luther:

"Titta här hur listigt djävulen angriper Eva. Genom frågan: Har Gud verkligen sagt? kastar han bort betydelsen av Guds ord. 

Han tar så lätt på det hela när det han egentligen frågar är: ”Menar du att Gud skulle vara så dum och orimlig att han förbjudit dig att äta av något träd i lustgården?” 

Djävulen försöker göra Eva förvirrad, för att hon ska tänka: ”Kanske har han rätt?” Så drar han bort henne från Guds ord, och därmed är allt förlorat. 

Så länge Eva hade Ordet i sitt hjärta gav det henne kraft att stå emot. Därför tänkte djävulen: ”Det är först och främst Guds ord jag måste ta ifrån henne!” I sådana situationer uppträder han som den vite djävulen, eftersom han inte frestar till att begå stora synder, utan till otro." Citatet slut.

På Luthers tid var det inte så många som hade tillgång till Guds ord. Luther var också en bibelöversättare. Och i den ställningen var han själv utsatt för djävulens angrepp.

Idag är tillgången till Bibeln, Guds ord god. Alla kan själva läsa hur det står skrivet.

Vi förstår då att djävulen försöker borttolka betydelsen av Guds ord. Och då han får biskopar, präster, predikanter, kyrkoråd och kyrkomöten att ta emot hans lögner blir förödelsen stor.

Eva blev bortdragen från Guds ord och allt blev förlorat. Gud fick börja om på nytt och det gör han med löftet om Messias, kvinnans säd.

Idag har vi Jesus mitt ibland oss. Och det finns ingen konflikt mellan bibeln, det skrivna ordet och Herren Jesus, det levande ordet.

Djävulen försöker hitta konfliktsituationer och många blir hans tjänare och briljerar med sina tolkningar.

När Heren Jesus funnit oss så tar han inte det skrivna ordet ifrån oss. Nej! Han ger en kärlek till sin Faders ord där han själv är kärna och stjärna.

Gud är god. Guds ord är gott. Men djävulen är ond. Speciellt den vite djävulen. Han som gömmer sig bakom fromma fraser.

Då skall man se

"Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet." (Lukas 21:27)

Folkbibelns bibelläsningsplan lyfter idag oss  fram mot den stora dagen - då man ser Jesus komma med stor makt och härlighet.

Då skall man se..

Då uppfylls profetiorna. Även de sista. 

Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Den dagen och stunden har inte kommit än. Men den kommer.

Tänk att vi redan får läsa om den dagen. I Markus 13:10 läser vi: "Men först måste evangeliet predikas för alla folk."

Ännu idag predikas evangeliet för alla folk. Idag predikas evangeliet på ett sätt som inte varit möjligt tidigare. Ett sätt som Uppenbarelseboken kanske lyfter fram:

 "Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. 

Han sade med hög röst: "Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. 

Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna." (14:6-8)"

Många namnkristna ifrågasätter idag Guds nedskrivna ord. Man upphöjer sig själv till domare över Guds ord. Ja, på samma sätt som ormen i paradiset.

Det kan gå så långt att man börjar upphöja människans förnuft, vår kunskap, vår fantasi över Guds ord. 

Vi får tacka Gud för att han gett oss sitt ord. Vi tackar Honom för att det finns något som står oförändrat och fast i den tid som vi lever i. - Då det som kallades för kunskap ännu igår ofta anses vara föråldrat idag.

Jag tror att vi inte förmår tacka Gud nog för bibelns ord. Vi behöver dem alla. 

Som lutherska kristna vet vi att Luther i vissa tider av sitt liv kämpade med skriften. Men Luther ville lyfta fram Jesus som Skriftens kärna och stjärna. 

Och vi minns hur Jesus alltid höll fast vid det som stod skrivet. Vid sin Faders ord.

Vi har ett nytt testamente som bygger på det gamla. Och vi får fästa blicken på Jesus, vid Honom som Skrifterna vittnar om.

Skriften vittnar om att den stora dagen kommer: "Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet." 

Tacka Gud

"Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud, Fadern, genom honom." (Kolosserbrevet 3:17)

Som Guds barn har vi mycket att tacka Gud för. Vi får börja en ny dag i Jesu namn. Då finns det orsak att tacka Gud.

Tacksamhet hör till det kristna livet. Ändå är det lättare att tacka Gud för rosorna än för törnen.

Lina Sandell skriver i en psalm: 

"Jag kan icke räkna dem alla, men ack, må jag tacka dess mer. Guds kärleks bevis må jag kalla de under av nåd han mig ger. Jag kan icke räka dem alla, men ack, må jag tacka dess mer."

I helgen lyssnade jag till undervisning där betydelsen av Jesu försoningsdöd lyftes fram. Därför har vi alltid orsak att tacka Gud..

Levande vatten

"Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." (Johannes 7:38)

Jesus talar om den Helige Ande. 

Ibland känns en kristens innersta så torrt. Där finns inget liv. Det är öde och kallt och det känns som om livet slocknar. Hoppet är ute.

I en torr öken finns inget liv. Ändå är öknen den plats där Gud håller sin församling vid liv. I Uppenbarelseboken 12:14 läser vi: 

"Men den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan, så att hon kunde flyga ut till sin plats i öknen, där hon borta från ormen får sitt uppehälle en tid, tider och en halv tid."

Människor kan inte stoppa den himmelska strömmen, Guds ström där den rinner fram. Guds verk kan motarbetas, men inte göras om intet.

Det kommer tider då öknen blomstrar. Då den dubbla strömmen flödar fram. Och en enda droppe av det livgivande vattnet förnyar och upprätthåller livet som tron på Jesus föder..

Dricka ur strömmen

"De får dricka ur strömmen som går från Guds tron."

Det finns kraft i de gamla sångerna. När orden är kopplade till Guds ord blir det också ett klart evangelium.

Vad är bättre än att en måndagsmorgon bli erbjuden att dricka ur strömmen.

I 1917 års bibelöversättning läser vi: (Uppenbarelseboken 22:1) "Och han visade mig en ström med vatten, klar som kristall. Den gick ut från Guds och Lammets tron."

"Enkeli näytti minulle elämän veden virran, joka kristallinkirkkaana kumpuaa Jumalan ja Karitsan valtaistuimesta."

Idag, idag!

Det är litet speciellt att deltaga i domsöndagens tillfällen hemifrån.

I Larsmo kyrka lyfter Markus Wentin fram att idag, idag! - Idag är vi get eller får.

Budskapet blir tydligt. Det som är viktigt är hurudana vi nu är. I det tillstånd vi lämnar den här korta levnadstiden. - I det tillståndet är vi på domens dag.

På domens dag finns två flockar. Likadant är det idag. Get eller får. Det avgörande är vår relation till Jesus.

Frälsta eller ofrälsta. Guds barn eller i otro.

Det är inte en slump att domsöndagens texter är skarpa. På domens dag är det också raka rör. Välsignade eller förbannade.

Tack Gode Gud för att du berättar allt väsentligt på förhand. I ditt ord finner vi tröst..

 

Jesu minsta bröder

"Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig." (Matteus 25:42)

Som Jesu får och lamm är vi också kallade att tjäna Jesu minsta bröder.

En del menar att det är judarna. Andra menar att det är alla som lider. 

Det som vi gjorde eller inte gjorde mot Jesu minsta bröder blev i evangelietexten för eller emot Jesus.

Vi är kallade att tjäna våra kristna bröder och systrar. Vidare också Guds egendomsfolk och alla människor. 

S- gruppen har en annan tolkning. Kanske det också visar att tiden för Guds dom kan vara nära..

Aposteln Johannes skriver: 

”Om någon säger att han älskar Gud men hatar sin broder, så är han en lögnare. Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. Och detta bud har vi från honom: att den som älskar Gud också ska älska sin broder” (1 Joh. 4:20–21).

Får och getter

"Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna." (Matteus 25:32)

Den här domsöndagsmorgonen hade jag möjlighet att ta del av en predikan hållen av en svensk domare. 

Predikanten är Johan Gredenius och citatet är ur tidskriften "Till Liv" (Språkrör för ELM, bibeltrogna vänner i Sverige)

Citat nedan:

"Bilden som Jesus använder med en herdes  särskiljande av får och getter var välkänd för hans åhörare. 

De hade många gånger sett herdar göra just så. Det är därför ingen tillfällighet att bilden används. 

Får är hjälplösa och utlämnade utan sin herde. Getter däremot är i högre grad självständiga och egensinniga. 

Dessa omständigheter indikerar att det här handlar om en andlig skiljelinje.

Fåren, å ena sidan, är de människor som insett att de gått vilse och som inte klarar sig själva. De förstår att de aldrig kan möta den helige Guden ensamma. 

Därför gläder de sig över att den gode herden, Jesus, gett sitt liv för dem och att han söker upp, förlåter och helar dem (Joh. 10:11).

De inser att det helt och hållet är hans förtjänst att de inte fortfarande är vilse och bär på skuld. De erkänner alltså att Jesus är deras herde (Psaltaren 23)

Till fåren säger Jesus: ”ni min Fars välignade”. Hur har Gud välsignat dem? Jo, han har skänkt dem Jesus. 

I Efesierbrevet lovprisar aposteln Fadern ”som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen” (Ef. 1:3). 

Jesus är och har den välsignelse som Gud, Fadern vill att alla människor ska få del av.

Getterna, å andra sidan, är de människor som vill klara sig själva och som menar att de inte behöver någon frälsare. 

Kanske tänker de att de i stället borde bli godkända av Gud på grund av egna meriter."

Citatet slut.

Är jag då får eller get? Det är värt att begrunda. Likt David får vi tacka för att Herren (Jesus) är vår Herre och Herde.

Ja även domaren på den yttersta dagen. När vi har en sådan Frälsare är domsöndagen en glädjens dag som för oss närmare Jesus..

Jesu ord till fåren och getterna får vi begrunda. Är vi som fåren som insett att vi gått vilse och därför lyssnar och följer herden, eller är vi som getterna och tror att vi kan klara oss själva?

-Ingen vill väl vara en get. Ändå finns det getter..

Människosonens dag - härlighetstronen

Ur dagens bibelläsning från Lukas 17: 24-30. "För liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ände till den andra, så ska Människosonen vara på sin dag. Men först måste han lida mycket och bli förkastad av det här släktet.

Så som det var på Noas tid, så ska det vara under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Då kom floden och gjorde slut på dem alla. 

På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. 

På samma sätt ska det bli den dag då Människosonen uppenbarar sig."

Det är bra att vi påminns om att det kommer en domedag. Den tagen kommer han som tog domen över synden på sig tillbaka i härlighet.

Jesus kommer som konung. Han sätter sig på härlighetstronen: "När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron." 

Profeten Jesaja ber: "Förkasta oss inte, låt inte din härlighets tron bli föraktad."

Jesus säger: "Jag säger er sanningen: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då ska också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 

Och var och en som har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar för mitt namns skull, han ska få hundrafalt igen och ärva evigt liv.

Men många som är först ska bli sist, och många som är sist ska bli först."

Vid pånyttfödelsen sätter sig Jesus på sin härlighets tron. Dagen kommer plötsligt. Dagen då de heliga hämtas kommer oväntat för de som inte tror.

För den som tror blir allting nytt och uppenbart..

En människoson och hans rike

Ur psalm 80 (ett vittnesbörd, en psalm av Asaf)

"Gud Sebaot, kom tillbaka! Blicka ner från himlen och se, ta hand om denna vinstock!

Skydda vad din högra hand har planterat, den son du har fostrat åt dig.

Den är bränd av eld och nerhuggen, de går under inför din stränga blick.

Håll din hand över mannen vid din högra sida, den människoson du har fostrat åt dig.

Då ska vi inte vika från dig. Ge oss liv, och vi ska åkalla ditt namn.

Herre Gud Sebaot, upprätta oss! Låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta."

Jesus definierar sig själv som människosonen, den utlovade Frälsaren. Han är den som upprättar. Han har en plats på Faderns högra sida.

Jesus är sann Gud och sann människa. I Honom får även Skriften sitt ja och Amen. Aposteln skriver till korinterna: "Alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt Amen, för att Gud ska bli ärad genom oss."

Alla Guds löften uppfylls i Människosonen, Jesus Kristus. Så blir det också på domens dag. 

Är vi i Kristus vinner vi allt. Saknar vi Honom i våra hjärtan går vi evigt förlorade.

Människosonens ankomst

Profeten Daniel ser och skriver: "I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar. 

Han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom.

Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk ska tjäna honom. 

Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut, och hans rike ska inte förstöras."

Profeten ser Jesus komma med himlens skyar. Han kommer från himlen för att frälsa sitt folk.

Han försonar synden och stiger upp bland molnen för att komma tillbaka på skyarna.

Den dagen väntar Guds folk ännu på..

Fågeln är fri

"Herren din Gud bor i dig, en hjälte som frälser. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel.” (Sefanja 3:17)

I profetens Sefanjas bok finner vi ett mäktigt evangelium i tider av dom. Profeten har sett Guds domar drabba jorden: 

"Jag ska sopa bort allt från jordens yta, säger Herren.

Jag ska sopa bort människor och djur, jag ska sopa bort himlens fåglar och havets fiskar, och dem som förleder tillsammans med de ogudaktiga.

Jag ska utrota människorna från jordens yta, säger Herren."

Texterna för Kyrkoårets slut har vittnat om hur himlarna försvinner med dån och jorden förgås. Aposteln Petrus profeterar:

"Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån, himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människan gjort där förgås. 

När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor."

Vårt hopp är inte bundet till den här jorden utan till Jesus som frälser oss från våra synder och Guds löften om nya himlar och en ny jord.

Där bor rättfärdighet. Där finns ingen synd. Där bor ett folk som Jesus renat från synden genom sitt blod.

Dagen före domsöndagen får vi glädjas över att Jesus tog domen i vårt ställe. 

Snaran är sönder och fågeln är fri..

Härlighetens morgon (Från 28.09 2018)

(En gammal dagboksskrivelse)

Jag lyssnade på profeten Sefanjas bok igår. Det är stort att betänka på vilket sätt Gud talade om härlighetens himmel för det folk som levde då för över 2500 år sedan.

Vi som lever i en annan tid kan lätt missförstå och feltolka det profetiska ordet. Guds Ande visar faktiskt på härlighetens morgon då allting fullbordas.

Folket skall få renade läppar. Ja även från trakten bortom Nubiens floder skall Guds tillbedjare strömma. Då skall ett ödmjukt och svagt folk förtrösta på Herrens Namn.

Det är en viss skillnad om vi främst tänker på Jesus, eller på det egendomsfolk som Gud utvalde då vi läser det profetiska ordet. Båda är nog med, men det är i Jesus det slutligen fullbordas.  I Jesus får alla som förtröstar på Honom sin välsignelse.

Om inte den Helige Ande får visa på Jesus blir allting så fel. Jubla du dotter Sion, var glad du Jerusalem. Herren Israels konung bor i dig.

I dag då det ser ut som om vi lever i världens sönderfall ser vi vilsna ledare. Gud använder dem likt sin tjänare Nebudkanessar. Han för dem dit Han vill. Han sätter krokar i deras käftar. Men med mänskliga ögon sett ser det väldigt märkligt ut.

Mycket kretsar runt Jerusalem, runt Damaskus. Elams (Irans) ledare ryter o.s.v. Ser vi då Jesus? Kan vi då glädjas att vi ser den nya tiden randas. Guds klocka tickar. Vi hör och ser den men han låter oss inte se sekundvisaren. Det skulle inte vara gott för oss.

Bor Herren, Israels konung i mitt hjärta?Hör vi vad han viskar, "en kort liten tid" Du skall inte frukta något ont. Låt inte dina händer falla.

På den tiden skall jag föra er hem. Härlighetens morgon randas och skuggorna flyr. Mitt bland alla skuggorna står Jesus. Bilden i den dunkla spegeln klarnar och Han träder fram för våra ögon.

På den tiden skall jag föra er hem. Det är som Arthur sjunger: "det är bara en bit, från vår stuga och dit, bortom bergen är Guds Paradis."

Från mörker till ljus

"Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder.

Tidigare levde ni i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn. 

Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra köttsliga begär och gjorde vad köttet och tankarna ville. Av naturen var vi vredens barn, precis som de andra.

Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, även när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande med Kristus.

Av nåd är ni frälsta! 

Han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus." (Efesierbrevet 2: 1-7)

Aposteln lyfter fram hur rik Gud är på barmhärtighet. Han älskar med en stor kärlek när människan är död genom sina överträdelser.

Och Gud gör levande med Kristus. Han kallar från död till liv. Han frälser av nåd och han uppväcker med Kristus och sätter oss med Kristus i den himmelska världen.

Där får vi vara i Kristus Jesus - Han som tvättar och rengör alla sår som synden och vår benägenhet till all synd åstadkommer.

Idag visar Han godhet mot oss i Kristus Jesus. Därför är det inte ute med oss. Därför får vi kallas Guds barn när vi tror på Jesus.

Barn av nåden. Redan här på jorden. All synd är försonad av Kristus Jesus. I Honom möter syndare barmhärtighet och erhåller rening i Jesu blod.

Stor är Guds trofasthet i Kristus Jesus. Där finns det rum för varje syndare som ser sin synd. Som begråter den och vill fly till Jesus.

Och tro på Honom.

Och få nytt liv i Honom. - Ett liv som är evigt.

Frälst av nåd genom tron

"Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det."

Orden är från Efesierbrevet som är skrivet till de som tror på Jesus. "Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel. Till de heliga som bor i Efesos och tror på Kristus Jesus. Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus."

Här möter vi samma budskap som i domsöndagens evangelium -ett rike som stått berett sedan världens skapelse. "Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom." 

Finns det ett mäktigare och mera trösterikt budskap än att vara utvald i Kristus. Att vara medveten om att frälsningen är av nåd för Kristi skull.

Och frälsningen tas emot genom tron. Idag predikas det ofta ett annat evangelium som proklamerar att du är godkänd och älskad och rättfärdig såsom du är.

Men man lämnar bort för Kristi skull och i Kristus. Man lämnar bort reningen i Kristus Jesus. Evangeliet är inte mera blodigt. Man tonar ner vad Jesu blod åstadkommer.

Paulus däremot skriver: "I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd som han lät flöda över oss med all vishet och insikt. Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus."

Regnbågsevangeliet, den fallna kyrkans evangelium är ett falskt evangelium. Det hävdar att Gud skulle godkänna synden. Det hävdar att Gud står bakom synden och att människans val att leva i synd skulle vara godkänd och välsignat av Gud.

Ja man rentav beskyller Gud för upphov till synden. Regnbågsevangeliet eller vad vi nu än kallar det falska evangeliet är antikristligt. Det får vilseledda stackare att förkasta Guds evangelium. Det som apostlarna predikade.

De som tror på Kristus Jesus ger ingen auktoritet åt ett annat evangelium. De som predikar ett sådant är inte Kristi och Kristi kyrkas tjänare.

Ordet avkragar dem..

Ett falskt evangelium och en falsk gudstjänst  som biskoparna står bakom är inte Guds evangelium

Rättfärdighetens förkunnare

"Och Noa gjorde i allt som Herren hade befallt honom." (Första Moseboken 7:5)

Våra bibelstudier utgående från första Moseboken fortsatte igår kväll. Om Noa talas det också något på nya testamentets blad:

Jesus vittnar i Matteus 24: "Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. 

Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. 

Så ska det bli när Människosonen kommer. Då ska två män vara ute på åkern. Den ene ska tas med, den andre lämnas kvar." 

Lukas skriver: "Så som det var på Noas tid, så ska det vara under Människosonens dagar. 

Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Då kom floden och gjorde slut på dem alla."

" I tron byggde Noa en ark i helig fruktan för att rädda sin familj, efter att Gud hade varnat honom för det som ännu ingen hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro." (Hebreerbrevet 11:7)

Petrus skriver om hur Gud väntade tåligt under Noas dagar medan arken byggdes.

Och vidare i det andra brevet: "Han skonade inte heller den forntida världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, med sju andra när han lät floden drabba de gudlösas värld."

Noa förkunnade om Guds rättfärdighet. I Moseboken läser vi att Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud.

Gud befallde Noa att göra en ark: "Gör dig en ark av goferträ, inred den med kamrar och bestryk den med jordbeck både på insidan och utsidan."

Noa är en förebild. Han pekar också fram mot Jesus som i allt gjorde vad Gud ville.

Även vi får vandra med Gud. Vi får studera och begrunda Guds ord. Vi får glädjas över Guds rättfärdighet och söka den.

Iklädda Guds rättfärdighet genom tron på Kristus Jesus vandrar vi vidare mot trons mål. Nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

Mot nya Jerusalems stad

 "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas. 

När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar på porten och säger: Herre, öppna för oss, då ska han svara er: Jag känner er inte, varifrån är ni? 

Då kommer ni att säga: Vi åt och drack med dig, och du undervisade på våra gator. Men han ska svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som gör orätt.

Där ska ni gråta och gnissla tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna i Guds rike medan ni själva hamnar utanför. 

Och människor ska komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike." 

I Lukas 13 läser vi om hur Jesus vandrar genom städer och byar och undervisar. Han är på väg till Jerusalem.

Någon frågar honom: "Herre, är det bara några få som blir frälsta?" Jesu svar finner vi i orden ovan.

Är de då få? Är det bara några få?

Vägen är smal. Men vägen är Jesus. Vägen är att tro på Jesus. - Att komma då han bjuder in till riket genom sitt ord.

Många försöker komma in, men lyckas inte. Vi lever i veckan före domsöndag. Och även domsöndagens text lyfter fram kallelsen som gått ut och går ut:

"Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse."

Även här märker vi att riket stått berett hela tiden. Kallelsen finner vi ännu i Guds ord: - Kämpa för att komma in genom den trånga porten.

När Matteus återger samma Jesu ord skriver han: "Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den."

Porten är trång och vägen är smal. Och få finner den. Men Guds ord visar på porten. Guds ord öppnar vägen som är Jesus.

I sången sjunger vi: " Ty Jesus är vägen, den enda som går, till nya Jerusalems stad. Följ med på den vägen, snart vila du får och sjunga där uppe så glad!"

Vägen är den korsfäste Jesus. Med den korsfäste vandrar vi mot nya Jerusalems stad.

När vi kommit in genom Jesus, han som är den trånga porten får vi vandra på Jesusvägen. Vi lockas bort från den både till höger och vänster.

Men vi vill inte överge den. För vi vet att den leder ändå fram. Och vid vägens slut ser vi den öppna porten. Samma trånga port som vi gick gå in genom.

Trons väg är en banad väg. Abraham, Isak och Jakob gick den. De trodde på Guds ord. De trodde på löftena. De levde som främlingar här i tiden. 

Men de var Guds gäster i riket. Och Gud dukade sitt bord. Gud håller sitt ord. Jesuvägen leder till livet..

Måndagskvällens ro

"Genom tron på Jesus är vi frälsta av nåd. Nissen kopplar ihop tron, frälsningen och nåden i ett namn -Jesus.

Vidare skriver han om frälsningens nåd och tjänstens nåd. 

Idag satt jag i en telefonkö i nästan en halv timme. Då hinner man tänka mycket. Jag tänkte på Abraham. Hur visste han att det var Gud som talade till honom.

Och Noa och de andra profeterna.. 

På gamla testamentets tid talade Gud genom  profeterna. Och idag talar Gud genom Jesus. Genom den korsfäste.

Jesus är korsfäst ännu idag. Den nåd som hann vann för oss på korset är lika aktuell då han som död tas ner och sätts i graven.

Samma nåd står kvar då han segerrik uppstår och stiger upp till sin plats på Faderns högra sida vid den himmelska tronen.

Allt vad Jesus gjort och gör befäster nåden. Den nåd som vi blir delaktig av genom tron.

Den halva timmen jag satt i telefonkön gav inte önskat resultat för mitt arbete. Men kanske den befäste nåden genom tron.

Till Jesus får vi alltid komma. Vi slussas inte från den ena tjänstemannen till den andre för att till sist lämna utan svar.

Hos Jesus finner vi nåd. Och frid och slutligen också glädje. Och tacksamhet, uthållighet och evig frälsning. - evigt liv.

Måndagskvällen bjöd också på Guds ord. Denna gång från Bosund.

Den korsfäste Jesus Kristus

"När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er.

Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst. 

Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. 

Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft. Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft."

Orden är aposteln Paulus. Han skriver om Guds hemliga vishet -  Den korsfäste Jesus.

Aposteln hade bestämt sig att inte eftersträva vältalighet och vishet utan vittna om den korsfäste.

Mina tankar den här dagen var något helt annat. Att vila. Att göra något annat. 

Men Gud ville annorlunda. 

Vad innebär det att tro på och vittna om den korsfäste? Att proklamera om den korsfäste.

Till galaterna skriver samme Paulus: "För min del vill jag aldrig vara stolt över något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen."

Möten med den korsfäste förändrar. Livet får ett rikare innehåll. Livets mening blir skön. 

Det som ögat inte sett. Som örat inte hört. Men som Jesu kors är porten till..

Förbli i Gud

 Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.

Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom.

Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. (Johannes första brev 4:15-17)

Orden från Johannes första brev som avslutade dagens sammankomst är trosstyrkande ord. 

Gud förblir i den människan som bekänner Jesus som Guds Son. När du bekänner Jesus förblir du i Gud. Då är du redo för uppbrott när den stunden kommer.

Maria fann nåd!

"Ängeln kom in till henne och sade: "Gläd dig, du som fått nåd! Herren är med dig." (Lukas 1:28)

Innan den första jorden gick under genom vatten fann Noa nåd inför Herrens ögon. När vi läser nya testamentet märker vi till först att Maria fann nåd.

" Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud."

I Lukas 11 lovprisade man Maria som salig. Men Jesus lyfter fram hur de som lyssnar till Guds ord och bevarar det är saliga.

Noa blev avklädd och även Maria blev avklädd. Kanske för att nåden skulle få vara av nåd.

När bibeln formas under den Helige Andes ledning måste sanningen om människan komma fram. För att nåden skall få vara av nåd.

Men Gud sätter inte sin nåd så högt att inte den mest fåkunnige skulle kunna finna den.

I Lukas 11 uppmanar Jesus oss: "Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas."

Dörren till nådens rike öppnas inifrån. Gud öppnar..

Bevara Guds ord!

"Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det."

Evangelisten Lukas lyfter fram dessa ord av Jesus i kapitel 11. 

Vi har ingen nytta av Guds ord om vi förkastar det. Om vi inte lyssnar i tro och med glädje tar emot ordet och bevarar det i hjärtat.

På stadig grund - redo för uppbrott

Det finns en intressant aspekt i Jesu liknelse om de 10 jungfrurna. Fem var redo då anskriet ljöd "Brudgummen är här! Gå ut och möt honom!"

Tron vilade på stadig grund. På Guds frälsning i Kristus Jesus. Väntan hade varit lång och man hade somnat.

Men det var skönt att vakna. Att få väckas av Guds röst. Att få möta brudgummen. Att få gå Honom till mötes.

Liknelsen är en bild av Kristi kyrka där evangeliet predikas. Där Gud själv betjänar genom sitt ord och sakramenten. Genom evangelie predikan.

Där nådens ström flyter fram. Där Anden och bruden har samma budskap: "Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det ska säga: "Kom!" Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten."

Livets vatten ger liv. Livets vatten finns där nådens tron står. Tänk att fattiga syndare är redo att möta Jesus. Syndare som funnit det som de själva saknade (rättfärdig inför Gud) i Jesus.

Om vi återgår till Uppenbarelseboken som jag nyss citerade. - De heliga fortsätter att helga sig. Vi vet att den enda sanna helgelse får vi hos Jesus, hos vår Frälsare.

Den första kärleken till Jesus hade bevarats hos de fem som var redo att gå in i bröllopssalen.

Nog är det en stadig grund som vi får bygga vårt liv på. Att vara förenad med brudgummen med trons och kärlekens band.

"Han gav sin ande, vår Skapare god, segern på korset han vann med sitt blod. Hör ifrån Sion basunljudet klart, se ifrån Salem ett sken underbart!"

Hans nåd varar i evighet!

Psaltarpsalmen 136 är en intressant psalm. 26 gånger får vi höra hur Guds nåd varar i evighet.

Det specifika ordet nåd finner vi i bibeln första gången i berättelsen om Noa.

"Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon."

Vad hade Noa funnit? Varför behövde Noa nåd? 

Svaret finner vi i verserna innan: " Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. 

Då sörjde Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. 

Herren sade: ”Människorna som jag har skapat ska jag utplåna från jordens yta – både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag sörjer att jag har gjort dem.”

Vi missförstår ibland vad Guds nåd handlar om. Ur berättelsen om Noa kan vi lyfta fram några centrala aspekter:

Nåden är en följd av Guds sorg. Gud sörjer över människornas ondska.

Gud sörjer över att Han hade gjort människorna på jorden. Han är bedrövad i sitt hjärta.

Gud säger att han ska utplåna människorna och allt skapat från jordens yta.

Gud sörjer över att han skapat människan när han ser människosläktets synd.

Människosläktet skall alltså utplånas. Och i den kontexten finner Noa nåd inför Guds ögon.

Noa blir räddad av Guds nåd. 

Nog är nåden dyrbar. Den nåd som grundar sig på Guds löften om frälsning i kvinnans säd Kristus Jesus.

Nåden är alltså förankrad i vad Gud gör i Kristus Jesus. Tack gode Gud för Nåden. Tack Herre Jesus.

Guds nåd avspeglas också på ett gammalt foto. Vi lever av Guds nåd. Av den nåd som varat från släkte till släkte.

Av Guds nåd har även de som syns på fotot gått hem till Gud..

Dräkten

I dagens andakt ur Nissens bok hör vi om dräkten. Dräkten som både vi och Gud samtidigt betraktar.

Vi får ikläda oss Jesus Kristus genom tron. När Gud då ser oss ser han sin Sons bild och dräkt även på oss syndiga människor.

Tänk att av nåd få äga en sådan dräkt. Redan nu och i Evighet hos Gud..

Dräkten som vi behöver inför Gud. Jesu Kristi rättfärdighet får vi av nåd och blir iklädda när vi tror evangelium.

Den är alltid lika ny.

Förståndiga och oförståndiga

"Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. 

Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. 

De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar. De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. 

Gå i stället till dem som säljer och köp. Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. 

Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes. Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! 

Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte. Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer."

(Ur söndagens evangelietext från Matteus 25)

Jag citerar Bo Giertz"

Liknelsen handlar alltså om kyrkan som väntar sin Herre. Det ger den ett särskilt allvar. Flickorna som hade lampor men ingen olja är sådana kristna som tycktes ha hela den yttre apparaten som anses höra med till kristendomen. Men det var ändå något nödvändigt som saknades." 

Angående vad som saknas skriver han: "

"Tillämpningen är tydlig. Det finns något, som nödvändigt hör med till frälsningen, något som är en människas rent personliga egendom och inte kan överlåtas åt någon annan. Har man det inte, när Jesus kommer, så är det för sent att skaffa sig det. 

Jesus säger inte uttryckligen vad det är, men allt vad han förut har sagt visar vad det är fråga om. Det är den tro som bekänner att han är Messias, den levande Gudens Son, och som tar konsekvenserna, så att ingenting annat får bestämma över oss." (Citaten slut)

Vi lever i en märklig tid då nya läror växer fram som svampar om hösten. Människor vilseleds och fokus blir fel.

För cirka två veckor sedan noterade jag hur en Närpeskvinna på Youtube undervisar om att Jesus kom tillbaka något år efter Jerusalems förstörelse. Efter att hon varit kristen i 4 år hade nu Gud uppenbarat detta för henne. Vi får be för den stackars vilseledda att hon åter finner den Jesus som kallade bort henne från new age som hon tidigare levde i.

Samtidigt vurmar de flesta biskopar för kristen yoga och pridetänk.

Biskop Giertz åter lyfte fram de som tycktes ha hela den yttre apparaten som anses höra med till kristendomen. 

Jag antar att han syftar på att man är döpt. Hör till en kyrka. Kanske även firar nattvard o.s.v. Kanske vi kan tala om en falsk trygghet där behovet av Jesus tonas ner.

Den personliga tron på Jesus och syndernas förlåtelse känns inte så viktig. Vi har ju allt det andra.

Men det är just det som Jesus här lyfter fram. Oljan behövs. Den kan inte köpas. I brevet till församlingen i Filadelfia talar Jesus om att hålla fast vid det de hade, så att ingen tar deras krona.

Frälsningens krona får vi hålla fast vid. Tron på syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod. Jesus har inte ännu kommit. Han kommer snart.

Tack Herre för att du snart kommer. Tack för att budet om att du kommer ännu hörs.

Tack Jesus för att vi får gå för att möta dig..

Jesus hämtar sin brud, sin församling då han kommer. Den leder och vakar han trofast över genom sitt ord och den Helige Ande.

Han vakar då vi somnar. Han väcker och tröstar..

Jumalan Hengen johdattamana

"Fastän jag har mycket att säga er vill jag inte göra det med papper och bläck." (Johannes andra brev 1:12)

"Jag hade mycket mer att säga dig, men jag vill inte göra det med bläck och penna. Jag hoppas snart få träffa dig, och då får vi talas vid direkt." (Johannes tredje brev 1:13)

I morse lyssnade jag till en bibelförklaring över Johannes tredje brev. Det är den Helige Andes ledning att vi har dessa två korta brev i vår bibel.

På finska: "Jumalan Hengen johdattamana"

Orden blev starka där i morgonnatten. Det är Guds verk att dessa två korta brev idag kan läsas av miljarder människor.

Gud vill berätta något för oss. Hur Kristus Jesus byts ut mot antikrist. "Ty många bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet. En sådan är Bedragaren, Antikrist. Se till att ni inte förlorar det vi har arbetat för utan får full lön. Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen."

"Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som älskar att vara den främste bland dem, vill inte ha med oss att göra."

Den Helige Ande vill upplysa oss om att det finns personer som vill vara de främsta. Det finns de som går utöver Kristi lära.

Vi får aldrig veta vad det var som kärlekens apostel ville säga öga mot öga. Det finns kanske saker som inte skall uttryckas i skrift.

Och den Helige Ande verkar ännu där budet om Herren Jesus går ut. Honom får vi lovprisa med bläck och penna. Med papper och bläck.

Gråt inte!

"Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. 

Just som han närmade sig stadsporten, se, då bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. 

Mycket folk från staden gick med henne. När Herren fick se henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: "Gråt inte."

Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stå upp!" 

Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus gav honom åt hans mor."

Här i tiden där döden härjar finns det mycket tårar. Men Jesus har övervunnit döden.

Förra en tid sedan betraktade jag ett hav av ljus och rosor på gravgården. En ung man hade lämnat den här tiden. Sjukdom och död hade tagit det jordiska livet.

Men bakom rosorna och ljushavet fanns också en berättelse. En ung man hade funnit sin Frälsare. Jesus hade gripit in.

Och då följer alltid en uppståndelse. För en Jesu vän finns både himmelsfärd och uppståndelse bortom döden.

Gråt inte sade Jesus i Nain. Ännu idag torkar Jesus tårar. Och vi får gråta med dem som gråter och sörjer.

Men tårarna torkas av Gud. I Uppenbarelseboken 22 läser vi: "Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta."

Han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna." Han sade också till mig: "Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten. 

Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son."

Jesus är Uppståndelsen och Livet.

Jesus utväljer de tolv

"Vid den tiden gick Jesus upp på berget för att be, och han bad hela natten till Gud.

När det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och valde ut bland dem tolv, som han kallade apostlar: 

Simon, som han gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob och Johannes, Filippus och Bartolomeus, Matteus och Thomas, Jakob, Alfeus son, och Simon som kallades "ivraren",Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, han som blev förrädare." (Lukas 6: 12-16)

Igår skrev jag i dagboken om hur Jesus utvalde de tolv. Hela natten innan var Jesus i bön till Fadern.

Faderns vilja måste ske. I Johannes 6: 70-71: läser vi: ""Har jag inte själv valt ut er tolv? Och en av er är en djävul!" Han menade Judas, Simon Iskariots son. Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv."

Varför blev Judas en djävul? Varför blev Judas en förrädare? Han var utvald, men blev en förrädare och var en djävul.

När vi följer med kyrkokampen som pågår i vårt land idag känns det som om proportionerna blir annorlunda. Antalet djävlar är högre.

Hur kan det bli så? Jag tror att en stor del av de som innehar olika ämbeten i kyrkan idag inte är utvalda av Jesus. 

Man har utvalt sig själva. Man har utvalt varandra. Man har utvalt i strid mot Guds ord. 

Så var det på Luthers tid. Så är det idag. Ändå tror jag att Jesus också utväljer idag. Han har ju lovat att vara med de sina.

Det finns alltså två som utväljer. Jesus och djävulen. Och de två är alltid i strid mot varandra. Men Jesus har segrat. Och Jesus segrar - ännu idag.

Vem följer jag? 

När vi försöker definiera den verklighet som vi lever i behöver vi ödmjukhet. Men vi behöver också trofasthet mot Guds ord. Och Gud är trofast om än hela världen fylls av djävlar.

Samtidigt skall vi inte ge förrädaren och förrädarna någon stor roll. Lammet segrar. Lammet och hans utvalda segrar.

Gud är god men förrädare och djävlar är onda och strider mot Jesus. Mot Gud och hans ord.

Visst är kampen hård. Men Jesus segrar oberoende av hur det ser ut..

Lammet är värdigt!

Lammet är värdigt hörde jag i sången igår. Lammet är värdigt är en bra måttstock för många diskussioner.

"Lammet är värdigt, ja, Lammet är värdigt, .du som blev slaktad och köpte mej fri! Äran och lovsången tillhör dej, Jesus, målet är du, vi hos dej ska förbli!"

Lammet är värdigt. Hans värdighet består i avklädnadens tider. I världens sönderfall. 

Sök den stads bästa

"Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till Herren. När det går väl för den, går det också väl för er."

En dag då jag påminns om att tacka Gud. 23 år har gått fort..