Ordets tjänare

"Många har sökt sammanställa en skildring av de händelser som har inträffat bland oss, så som det har berättats för oss av dem som redan från början var ögonvittnen och Ordets tjänare."

Så skriver evangelisten Lukas. Han hade själv kommit till tro genom Ordet - Genom Guds ord, genom ordet om Jesus.

Vi märker att det i nya testamentets morgon fanns ordets tjänare. Vem hade gett dem ämbetet? Vem hade insatt dem i tjänsten?

Vem hade kallat dem?

Vi vet svaret: Herren Jesus! Han hade kallat dem. Han hade gjort dem till människofiskare.

Ordets tjänare - nya testamentets tjänare.

Jag kan inte undgå att också tänka på de sammanhang där jag fått växa i tron på Jesus. När Gud gav väckelse gav han också tjänare. I de församlingar som formades som en följd av väckelsen insatta man Ordets tjänare.

Enkla män som fått del av budskapet från himlen. Man läste Guds ord. Genom Andens ledning förklarade man texten.

Gud gav växten. Ordet såddes och föll i god jord.

Evangelisten Lukas vittnar om Ordets tjänare. De tolv, de sjuttio. De som kallades och sändes ut av Jesus.

Här finner vi också en apostolisk succession..

För en tid sedan fick jag ta del av ett foto från 1992. En skara samlade till gemenskap och inför Guds ord. 

Tjänaren i Guds ord sitter i mitten med knäppta händer. I tro på ordet har de övriga som syns på bilden redan gått in i evigheten.

Friden och harmonin i bilden berör mig. Man samlades måndagen den 9. mars 1992. "Anden var levande och god" står det skrivet i boken..

För Guds folk byts tron i åskådan. Nog firas det mäktiga sammankomster i de himmelska boningarna då Jesus hämtar sin församling.

Kunskap om frälsningen

"Du ska ge hans folk kunskap om frälsningen, med förlåtelse för deras synder genom vår Guds barmhärtiga kärlek.

Så ska en soluppgång från höjden besöka oss, för att lysa över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg." (Lukas 1:76-79)

Bibelläsningen från Lukas 1 påminner mig om sångens ord: "Uskon synnit anteeksi nimessä ja veressä rakkaan Herran Jeesuksen."

Jag lyssnade igår till den finska versionen av sången "Jesusnamnet dyrast är": "Jesusnamnet dyrast är, kraft det alltid oss beskär. Vi i Jesu namn och blod: synderna förlåtna tror."

I Jesu namn och blod! Varje gång orden kom blev budskapet starkare och starkare. Här har vi något som är utom oss. Det handlar om det som Jesus gjort, om det som finns i hans namn och blod - frälsningen i hans namn och blod. Den som vi får ta emot i tro..

Johannes far Sakarias som varit stum på grund av sin otro öppnar sin mun. Hans tunga löses och han uppfylls av den Helige Ande: Guds folk får kunskap om frälsningen. Vägen för Herren Jesus bereds av Ordets tjänare. Kunskap om frälsningen ges. Guds frälsning genom Guds barmhärtighet. Trons gåva: "Synderna är förlåtna i Jesu namn och blod!"

En soluppgång från höjden. Mörkret viker. Konturerna av hemlandets sköna stränder klarnar. Hemlandets klara ljus. Ordets ljus. Det som Jesus gjort möjliggör vår frälsning. Himlens dörr står öppen. Vi får sätta tro till Jesu verk.

Nog är vi ett lyckligt folk som får sjunga om frälsningen, som får tro synderna förlåtna i Jesu namn och blod.

Kläder nedsmutsade av köttet

Judas uppmanar oss till barmhärtighet mot människan, mot alla människor. 

Han är ändå tydlig med att det finns människor som vi ska vara barmhärtiga mot, men med fruktan.

Vi behöver nämligen avsky deras kläder, som är nersmutsade av köttet, av det mänskliga som strider mot Gud och hans ord.

Vi förstår att Judas här talar om villolärare. De som vilseleder människor. De som är farliga för församlingen därför att de vilseleder.

Att vilseleda Jesu vänner, Jesu får och Jesu lilla lamm. Det är det värsta en människa kan göra. Jesus själv fäller kvarnstensdomen över en sådan människa.

Den kristna församlingen behöver strida mot falsk lära samtidigt som man håller sig kvar i Kristi kärlek.

Aposteln uppmanar de kristna att bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 

Iklädda hela Guds vapenrustning kan Guds barn stå emot djävulens listiga angrepp. Kampen är inte mot människor, inte mot kött och blod.

Striden är mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. 

Då är Guds ord det enda anfallsvapnet..

Håll er kvar i Guds kärlek

I dagens bibelläsning läser vi Judas brev. Brevet avslutas med orden: "Han som har makt att bevara er från fall och föra fram er fläckfria och jublande inför sin härlighet – den ende Guden, vår Frälsare genom Jesus Kristus, vår Herre – honom tillhör ära, majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen."

I Judas brev finns gudomlig visdom. "Men ni, mina älskade, ska bygga upp er själva på er allra heligaste tro och be i den helige Ande.

Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet ska ge er evigt liv.  

Mot dem som tvivlar ska ni vara barmhärtiga, andra ska ni rädda genom att rycka dem ur elden. 

Och andra ska ni vara barmhärtiga mot, fast med fruktan så att ni avskyr till och med deras kläder som är nersmutsade av köttet."

I väntan på det eviga livet skall vi hålla oss kvar i Guds kärlek. Judas fann det nödvändigt att skriva och mana oss att fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga."

Det finns alltså en sann tro som kommer från himlen. Den tron frälser. Gud har överlämnat den åt sin församling.

Mot den här tron strider djävulen, världen och vårt eget kött. Men Ordet uppmanar oss att hålla fast vid vår Herre Jesus och hans nåd.

Det vill vi göra. Må Gud styrka oss därtill..

Genom Ordet upprätthåller Gud världen.

"Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom." (Kolosserbrevet 1:17)

Igår lade jag märke till en sak då jag lyssnade till Guds ord. Gud upprätthåller den här världen genom sitt ord.

När Gud en gång tar bort sitt ord går världen under. Guds levande ord Herren Jesus, Han fanns före Gud skapade universum, jorden och allt det vi ser. 

Gud upprätthåller världen genom sitt ord, genom Jesus.

Jesus säger i Johannes 14: "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är."

Jesus kommer tillbaka till jorden, till den värld han skapat och upprätthåller genom sitt ord, genom sig själv.

Han kommer tillbaka för att hämta sin församling hem till sig.

Därefter upprätthåller han inte längre den här jorden. Den går under. Paulus skriver att den går under genom eld. 

 "Gud är rättfärdig: han straffar med plågor dem som plågar er och låter er som plågas få lindring tillsammans med oss. Det sker när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina mäktiga änglar i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. 

De ska straffas med evigt fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, när han kommer på den dagen för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror."

När vi håller fast vid Herren Jesus. När evangeliet om Honom är vår glädje behöver vi inte frukta. Inte ens då himmel och jord går under. Då är vi redan hemma hos Jesus. Hemma hos Gud.

Tider och stunder växlar

"När det gäller tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. 

Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. 

När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan.

Men ni, bröder, lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv. 

Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. 

Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. 

De som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten.

Men vi som tillhör dagen ska vara nyktra, iförda tron och kärleken som rustning och hoppet om frälsning som hjälm. 

Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre." (Paulus undervisning i första Tessalonikerbrevet 5)

I sitt avskedsbrev hänvisade Petrus också till Paulus undervisning. "Därför, mina älskade, när ni nu väntar på detta, gör allt ni kan för att bli funna rena och fläckfria inför honom i frid. Och räkna med att vår Herres tålamod innebär frälsning.

Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er efter den vishet som han har fått, och så gör han i alla sina brev när han talar om detta. I hans brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och ostadiga människor förvränger till sitt eget fördärv, något som också sker med de övriga Skrifterna."

Vi har en Herre som ännu i tålamod håller nådens dörr öppen. Petrus och Paulus uppmanar oss kristna till att vara vakna och nyktra.

Handen får vara vid plogen, men hjärtat får leva i himlen. Av någon anledning har tisdagskvällarna fyllts av arbetsmöten den här vintern. Jag har missat bibelsamtalen i bönehuset. 

När jag avslutade arbetsdagen vid 9-tiden igår lyste det ännu i bönehuset. Det gläder mig alltid när det är ljust i bönehuset, om än arbetet ibland begränsar tiden till bön och bibelläsning 

Som Guds folk skall vi vara ljusets och dagens barn. Den som inte vill arbeta ska inte heller äta skriver Paulus.

Han förmanar Guds folk att i Herren Jesus Kristus arbeta i lugn och ro och äta sitt eget bröd.

Tider och stunder vilar i Guds goda händer.

"I tro under himmelens skyar vi vandrar i fädernas spår, vi bidar i städer och byar en Andens och Gudsrikets vår. Vår saliga förvissning, vårt fäste och vårt mod är syndernas förlåtelse i Kristi namn och blod."

Intill evighetens dag

 "Mina älskade, ni vet ju redan detta. Var därför på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste.

Väx i stället i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran, nu och till evighetens dag. Amen."

Petrus sista hälsning ger äran åt vår Frälsare Jesus Kristus. Honom ger vi all ära nu och sedan i evigheten.

I Jesus Kristus har vi ett fäste som håller intill evighetens dag. De laglösas, hedningarnas villfarelse får inte rubba en Jesu väns fäste.

Vi minns Petrus bekännelse: "Du är Messias, den levande Gudens Son."

Vi minns Jesu svar till Petrus: " Jesus sade till honom: "Salig är du, Simon, Jonas son, för det är inte kött och blod som har uppenbarat det för dig, utan min Far i himlen. Och jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling, och helvetets portar ska inte få makt över den. 

Jag ska ge dig himmelrikets nycklar. Allt som du binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt som du löser på jorden ska vara löst i himlen." 

Mineralernas predikan

"Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig. 

Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till.

När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta! 

Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor."

Petrus andra brev är ett trosstyrkande brev. Den gamle aposteln uppmanar Guds folk att se fram emot Guds dag.

Den dagen blir det osynliga synligt. Och allt synligt, allt skapat förgår. Himlakropparna smälter av hetta. En annan översättning är att grundämnena upplöses, eller smälter av hetta.

Jordens stormän gör i dessa dagar avtal om mineraler, om det som skall smälta av hetta på Herrens dag. 

Mineral är uppbyggda av ett eller, vanligen, flera olika grundämnen och har bestämd kemisk sammansättning och kristallstruktur

Människans ondska och girighet är enorm. Miljontals människor dör i krigen. Allt bombas sönder och sedan strider man till sist om den blottlagda jordens mineraler.

Men aposteln uppmanar oss att se fram emot nya himlar. En ny jord där rättfärdighet bor.

Vi har ett mäktigt Guds ord som vill fästa vår blick på Jesus, mot de ting som inte förgås..

Gud gav människan i uppdrag att bevara jorden. "Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den."

Jorden blir ändå ödelagd. Synden förstör och bryter ner. Den nya jorden däremot befolkas av de som genom tron fått bli delaktiga av Jesu rättfärdighet.

"En liten stund med Jesus och hjärtats oro flyr. Och blicken vändes åter från jordens små bestyr till livets verkligheter, de ting som ej förgås, när himlarna och jorden av sin förvandling nås."

.

Lammet segrar

"Vilddjuret som var och inte är, han är själv den åttonde men hör till de sju, och han går mot fördärvet. 

Och de tio hornen du såg är tio kungar som ännu inte har fått något rike. Men tillsammans med vilddjuret får de makt att för en timme regera som kungar. 

De har ett och samma sinne och ger sin makt och myndighet åt vilddjuret. 

De ska strida mot Lammet, men Lammet ska besegra dem tillsammans med sina kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och kungarnas Kung."

Och han sade till mig: "Vattnen som du såg där skökan tronar, det är folk och människomassor och länder och språk. 

Och de tio hornen du såg och vilddjuret, de ska hata skökan och göra henne utblottad och naken. De ska äta hennes kött och bränna upp henne i eld, för Gud har ingett dem tanken att utföra hans plan och med ett och samma sinne ge sin kungamakt åt vilddjuret tills Guds ord har gått i uppfyllelse. 

Och kvinnan som du såg är den stora staden som regerar över kungarna på jorden." (Uppenbarelseboken 17: 11-18)

Vi har en förunderlig Gud som till och med tvingar ondskan och det onda att utföra sin plan.

Hur turbulent och outförsebart det än blir här på jorden kan vi alltid lita på Gud och hans godhet. 

Om än vi fylls av oro, ängslan och fruktan får vi fästa blicken på Lammet, på Jesus. 

Han segrar.

Herrarnas Herre och Kungarnas Kung inger jordens kungar tanken att utföra Guds plan. Kungarna ger till och med sin kungamakt åt vilddjuret tills Guds ord går i uppfyllelse.

Vi kan inte till fullo förstå Guds tankar. Vi fattar inte hans vägar. Men vi tror, inser och ser att Guds ord går i uppfyllelse.

Allt som kan skakas skakar. Gud är ändå trofast. Gud tappar aldrig kontrollen. Vi kan förtrösta på Herren Jesus.

Och i väntan på nya himlar och en ny jord får vi fullfölja vår tjänst här nere. Då blicken lyfts mot Höjden, mot vår Herre och vår Gud har vi det gott. Då härdar vi ut genom tron.

Det är stort att få förtrösta på Herren även i världens sönderfall..

(Jordens kungar rådslår med varandra) Men Lammet har segrat på Golgata. Segra skall hans verk på jorden. "Genom lidande till seger, sjung, ja sjung med glättigt mod! Sjung om seger mitt i kampen, blott i kraft av Jesu blod! Segra skall hans verk på jorden över mörker, synd och nöd. Segra i vartenda hjärta som fått liv i Jesu död."

Guds läkedom

"Och Herren uppenbarade sig för Salomo om natten och sade till honom: ”Jag har hört din bön och utvalt denna plats åt mig till offerplats.

Om jag tillsluter himlen så att regn inte faller, om jag bjuder gräshoppor att fördärva landet eller om jag sänder pest bland mitt folk, men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.  (2 Krönikeboken 7: 12-14)

När ett folk omvänder sig från sin onda väg och söker Guds vägar och Guds vilja finns det förlåtelse och läkedom hos Gud.

Synden leder både enskilda och folk till undergång och död. Guds vilja däremot är människors frälsning och liv.

Gud vill ingen syndares död.  I Hesekiel 33 läser vi: "Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. 

I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. 

Vänd om, vänd om från era onda vägar! Ni vill väl inte dö, ni av Israels hus?

Men du människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges rätt­färdighet ska inte rädda honom när han syndar. 

Den ogudaktige ska inte komma på fall genom sin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet. 

Den rättfärdige ska inte heller kunna leva genom sin rättfärdighet när han syndar. 

Om jag säger till den rättfärdige att han ska få leva, och han sedan förlitar sig på sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så ska ingen av alla hans rättfärdiga gärningar bli ihågkommen, utan han ska dö för det orätta han har gjort."

Herrarnas Herre

"Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 

Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, och han var klädd i en mantel som var doppad i blod, och hans namn är Guds Ord.

De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne. 

Ur hans mun kom ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 

Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Kungarnas Kung och herrarnas Herre." (Uppenbarelseboken 19: 11-16)

Herren räddade Lot från Sodom. Jesu lärjungar som kom ihåg sin Mästares ord fann en flyktväg ut ur det belägrade Jerusalem.

Herren Jesus är en fristad för den som söker Honom. Jesus vill ännu idag samla Europas folk under sina sårmärkta händer.

Gatumission på Sergels torg. Invandrare från trakterna där Nineve låg vittnar om omvändelsens nödvändighet och tron på Jesus.

24.2 Jesus håller dom

Idag den 24.2 2025 läser jag Nissens andakt för den här dagen. Andaktsboken är utgiven 1991 på norska och den svenska upplagan år 2000.

Idag har kriget i Ukraina pågått i tre år. Nissen skriver att Jesus har bestämt utvecklingen på jorden. När krig, olycka och nöd härjar - då är det Gud som håller dom.

Satan frestar oss att tro, att synden inte får några följder. Men han är en lögnare.

Domen kommer alltså då det är Guds tid för dom. Jesus håller dom. Jesus höll dom över Jerusalem då Titus jämnade staden med marken.

I slutet av det förra århundradet skriver Nissen: "Jesus har hållit dom i vårt århundrade genom att låta två fruktansvärda krig härja stora delar av den gamla kristna världen. Det har nu varit fred i många år. Men tro inte att det är förbi med Herrens vredesdom."

Det är alltså ett profetiskt ord jag tar del av idag. Gud är en helig Gud. Han har sagt: Det människan sår skall hon också skörda."

Nissens andakt idag är en stark text. Men jag tror att han hade Guds Ande. 

Liksom Abraham bad om nåd för Sodom och Gomorra måste vi be om nåd för Europa och vårt eget folk.

Märkliga saker sker idag. Nato som så stolt hissat prideflaggan skakar i sina grundvalar. Europa vars huvudstäder årligen stoltserar med sina prideparader darrar. 

Har Gud tagit bort sitt skydd? Nu är det tid för omvändelse. Nu är det tid att söka Jesu Kristi nåd. Nineve var 40 dagar från undergång. Men staden omvände sig vid Jona predikan.

Herre förbarma dig! Herre vi ber om ditt beskydd. Herre ge väckelse.

Herre ske din vilja, såsom i himmelen, så och på jorden. I vårt land, i Ukraina, i Europa..

Jag skall känna Herren Jesus

 "Jag ska känna Herren Jesus utav spikarnas märken i hans hand"

"Jag ska känna Herren Jesus när jag nått den sköna strand"

Den vackra sången kom i radion en stund efter bibelläsningen - om hur Gud genom tjänaren hämtade en brud åt Isak (Första Moseboken 24)

Rebecka valde att följa med tjänaren och efter en lång resa kom hon sedan till Isak. 

Jesus har friköpt oss åt Gud på Golgata. Genom sin uppståndelse har Jesus berett vägen hem till Gud. Jesus väntar där hemma.

Han sänder ut sina sändebud med bud om att allting är berett. Gud manar oss genom Ordet att följa med - att tro på Jesus och en gång få se Honom där hemma.

Rebecka skulle själv avgöra om hon följde med. Gud tvingar ingen. Men spikarnas märken talar kraftigt.

Jag skall känna Herren Jesus...

Tid för Gudstjänst, sammankomst

"Jag hinner inte med Gudstjänsten, sammankomsten." (Så kan människan tänka)

Guds ord är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. (Prioriterar vi rätt?)

I predikan i Pedersöre lyftes fram hur ordet också är kraftfullt, det krossar även klippor.

Gud föraktar inte ett förkrossat och bedrövat hjärta.

Förtröstar vi på Gud, på Herren Jesus och hans ord? Eller förtröstar vi på människor, människotankar eller mänskliga organisationer? 

I Larsmo kyrka fick vi höra om den unga japanskan som fick höra att om hon blir kristen, om hon döper sig så har hon ingen plats mera där hemma.

När dagen för hennes dop var inne gick hon hemlös med två packade väskor till kyrkan. Men Gud tog hand om henne.

Nog är vi välsignade när vi så rikligt har Guds ord mitt ibland oss. Må ordet få omforma och förändra våra hjärtan, bereda våra hjärtan för Herren Jesus.

De sjuttio äldste, himlens klarhet

Andra Moseboken 24:

"Till Mose sade han: ”Kom upp till Herren, du själv och Aron, Nadab och Abihu samt sjuttio av de äldste i Israel. 

Fall ner och tillbe på avstånd. Endast Mose får komma fram till Herren. De andra ska inte komma fram, och folket får inte heller gå upp med honom.”

Guds folk har lämnat Egypten och kommit till Guds berg. I Israel finns sjuttio äldste.

En intressant detalj är att 70 personer av Jakobs hus hade kommit till Egypten. "De som kom med Jakob till Egypten, hans ättlingar, var sammanlagt sextiosex personer förutom Jakobs sonhustrur. Och Josefs söner, som föddes åt honom i Egypten, var två. De personer av Jakobs hus som kom till Egypten var sammanlagt sjuttio."

I kapitel 24 läser vi sedan vidare (9-11). " Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel gick dit upp. 

De fick se Israels Gud, och under hans fötter var som ett golv av safir, likt själva himlen i klarhet. 

Men han lät inte sin hand drabba de främsta av Israels barn. De skådade Gud, och de åt och drack."

Även där på Sinais berg beredde Gud ett gästabud. På berget fick de sjuttio av de äldste i Israel se Israels Gud. De skådade sin Gud. De firade måltid med Honom.

I Guds ord finns det så mäktiga ord att vi får ta skorna av våra fötter. Vi har en helig Gud som vill fira måltid med sitt i synden fallna folk.

Då är Jesus med. Nya Testamentets medlare. Kristi frid regerar. På Sions berg, i den levande Gudens stad, i det himmelska Jerusalem finns änglar i mångtusental.

Där finns en festgemenskap, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen

Det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet som talar så starkt.

Runt Herren Jesus vill också aposteln Petrus samla: "Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje genom Jesus Kristus."

Petrus talade om ett kungligt prästerskap: "Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 

Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet."

Vi får leva i Guds underbara ljus, i ljuset från Jesus. I ett ljus likt himlens klarhet..

Solen går upp över Gennesaret

Israels äldste

"Gå nu och samla de äldste i Israel och säg till dem: Herren, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för mig och sagt: Jag har sett till er och vet vad de har gjort mot er i Egypten. 

Därför säger jag: Jag ska föra er ut ur lidandet i Egypten och upp till kananeernas, hetiternas, amoreernas, perisseernas, hiveernas och jebusiternas land, ett land som flödar av mjölk och honung.

De kommer att lyssna till dina ord, och du och Israels äldste ska gå till Egyptens kung och säga till honom: Herren, hebreernas Gud, har visat sig för oss. Låt oss gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud. (2 Moseboken 3:16-18)

Äldste är en biblisk benämning för Guds folks ledare. I GT finner vi också benämningen Israels äldste. 

Herren uppenbarade sig för sin tjänare Mose i den brinnande busken. Mose kallas till tjänst. 

Mose får också ett löfte om att Israel skall få fira Gudstjänst i öknen, vid Guds berg Horeb.

"Men Mose sade till Gud: ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och föra Israels barn ut ur Egypten?” 

Han svarade: ”Jag ska vara med dig. Och här är ditt tecken på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, ska ni hålla gudstjänst på detta berg.”

Motståndaren och friden i Kristus

"Var nyktra och vakna. 

Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. 

Stå emot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden. 

Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er. 

Hans är makten i evighet. Amen:

Petrus hade skrivit brevet med hjälp av Silvanus, en trofast broder.

Petrus skrev för att förmana och bekräfta vad som är Guds sanna nåd. Den skulle de kristna stå fasta i. Brevet avslutas med orden: "Frid vare med er alla i Kristus."

I Kristus har vi frid även när djävulen går omkring oss och ryter. Den onde vill få bort oss från Kristus och hans ord. 

Lyckas han det så slukar han oss. Många stackare har han slukat sedan han bedrog Eva och Adam. Ännu idag fängslar han genom att ifrågasätta Guds ord. Djävulen vill få en dialog med dig och mig.

Och han vet att den dialogen måste ske utanför Ordet. Därför lockar han människor bort från Ordet. Han binder dem till olydnad mot Ordet.

Han avslöjar aldrig att räddningen finns i Ordet. I Jesu Kristi nåd, i Jesu Kristi blod. Där finns människans räddning. Dit kallar Gud oss då vi blivit rivna, skrämda, slukade av djävulen.

Omvändelsens väg står öppen. Gud kallar till omvändelse tillbaka till Ordet, till nåden, till Jesus, till himlen..

Till friden i Kristus - Där har du och jag en fristad, en härlig viloplats..

Där vid stranden, i värmen, under Ordet var det gott att vara. "O Kanaans land, du sköna land, där Herren Jesus bor, dit Gud vill föra sina barn till evig fröjd så stor!"

De äldste - församlingens herdar

"Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta.

Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden. 

När den högste herden sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar."

Vi påminner oss ännu om att Petrus första brev troligen skrevs från Rom i början av 60-talet. I inledningen skrev aposteln: "Från Petrus, Jesu Kristi apostel. Till de utvalda som lever utspridda som främlingar i Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bitynien. Ni är förutbestämda av Gud Fadern och helgade genom Anden till lydnad och rening med Jesu Kristi blod. Nåd och frid vare med er i allt rikare mått."

Petrus var en apostel. Där i församlingarna i nuvarande Turkiet hade det uppstått kristna församlingar. Och Gud hade insatt herdar över sin hjord. Herdar som kallades äldste och stod under den uppståndnes, under Jesus Kristi ledning. 

De äldste hade Jesu ord. Genom hans ord ledde de församlingarna. Deras ledning skulle vara i enlighet med Guds ord - som Gud vill.

Inte för egen vinning, utan med hängivet hjärta. Själva skulle de leva så att de fungerade som föredömen för hjorden.

Var herdar för Guds hjord. Petrus som själv var utvald och insatt av Jesus uppmuntrade de nya herdarna i sin tjänst. De äldste skulle vaka över hjorden så som Gud vill. Alltså på Guds sätt.

Lönen för tjänsten var härlighetens segerkrans. Den ger Jesus dem när han kommer tillbaka.

De äldste styrktes i sin tjänst genom Ordet från Gud, förmedlat av Jesu utvalda apostel. Han som fått sin tjänst av den Uppståndne vid Gennesarets strand.

(Vid Gennesarets strand oktober 2022)

Jag tänkt mång gång då äntligt slut är striden

 

 

Jag tänkt mång gång.. (Sions sånger 302)

"4. Vad gör det då om vänner från mig viker, ja, även om de övergiver mig, min Jesus han är den som aldrig sviker, han trofast är här på min vandringsstig.

5. Jag har ej någon silversträngad lyra, men jag är glad ändå; jag har min sång. Och hjärtats strängar kan jag knappast styra, de vill ju ljuda alla på en gång.

6. Därför jag bära vill mitt kors frimodigt, ty utan det får jag ej ärans krans. Om jag för Jesu skull skall krönas blodig, vad gör väl det när evigt jag är hans.

Trons näring

"Tron lever av ordet. Får den inte tillgång till ordet, kommer den att dö. Får tron däremot riklig näring från Guds ord, blir den stark och sund."

Så skriver Nissen i en andakt för den 21.2. Nissen utgår från Johannesevangeliet 14:21: "Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig."

Kärleken till Jesus kommer till uttryck på två sätt: Du har Jesu bud och håller fast vid dem.

Nissen skriver: Eftersom Jesus står bakom hela Bibeln är dess ord oerhört värdefulla för den som älskar honom.

Jesus säger på ett annat ställe: "Fadern själv älskar er, för ni har älskat mig och tror att jag har utgått från Gud."

Tack Herre för ditt Ord. Tack för all god andaktslitteratur.

Uthållig kärlek

"Slutet på allting är nära. Var därför kloka och nyktra så att ni kan be. Framför allt ska ni visa uthållig kärlek till varandra, för kärleken överskyler många synder."

Petrus lyfter fram en uthållig kärlek som de kristna skall visa till varandra. Den kärleken finner vi i Herren Jesus. Han som är tålig och mild. 

Den uthålliga kärleken avundas inte. Där finns inte skryt. Uthållig kärlek är inte uppblåst.

"Den beter sig inte illa, den söker inte sitt."

Den brusar inte upp. Den tänker inte på det onda.

Den gläder sig inte över orätten, men gläds med sanningen.

Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Och den är evig.

Uthållig kärlek lämnar inte att tänka på det onda. Den tillräknar inte det onda så mycket. 

Uthållig kärlek glömmer, förlåter och går vidare. Den skyndar mot målet. I uthållig kärlek kan vi leva ett helt liv här i syndens land. I väntan på det fullkomliga. I väntan på Herren Jesus.

Härskaren över jordens kungar

I media cirkulerar bilder av USA:s president som kung. I bibelns sista bok, Jesu Kristi uppenbarelse läser vi att Jesus, vår Herre är härskare över jordens kungar.

"Nåd vare med er och frid från honom som är och som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. 

Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod och gjort oss till ett kungarike, till präster åt sin Gud och Far, hans är äran och makten i evigheters evighet. Amen"

Guds folk är ett kungarike. Där ges all ära åt Gud. Jordens kungar och regenter söker oftast egen ära. Men inför Gud skall också de stå till svars.

När den dagen kommer kan ingen som inte blivit delaktig av försoningen genom Jesu Kristi blod bestå. I Uppenbarelseboken 6 läser vi: " Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser. 

Och jordens kungar, stormännen och befälhavarna, de rika och mäktiga och alla slavar och fria gömde sig i hålor och bland bergens klippor, och de sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede! 

Deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?"

Nog är det en stor trygghet i dessa tider att få vara Jesu egen. Att av nåd få ha medborgarskap i Jesu Kungarike.

När mycket skakar

"Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen.

Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.

När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, för vår Gud är en förtärande eld." (Hebreerbrevet 12:26-29)

Brevets författare skriver om ett rike som inte skakas. Ett rike som är förankrat i klippan Kristus.

I Uppenbarelseboken 14 läser vi: "Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg, och med honom etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Fars namn skrivet på sina pannor. 

Och jag hörde en röst från himlen, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska. Rösten jag hörde var som när harpspelare spelar på sina harpor.

De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste, och ingen kunde lära sig den sången utom dessa etthundrafyrtiofyra tusen som är friköpta från jorden." 

Genom lidande till seger

En skrivelse från hösten 2018 som dök upp i flödet:

Oj, vad jag blev glad och styrkt i tron ikväll. Det finns mycket att vara tacksam över och vi har en väldig Gud. Till först litet bakgrund.

Jag fick i tisdag en skrivelse av min gode vän. En skrivelse som bar nästan 85 år tillbaka i tiden. Sällan har jag fällt så många tårar som när jag läste den. Jag har flera dagar tänkt skriva, men det har varit för mycket sorg att berätta om. Men nu då jag på ett mycket förunderligt sätt fick en bekräftelse om att Gud bar denna Herrens tjänare genom sorgen måste jag få berätta. Ja Gud är trofast. Det finns kraft i hans väldiga armar och han för sina barn genom lidande till seger.

Skrivelsen handlar om en Herrens tjänare som dog två år efter att jag föddes. En man som prövades hårt. På nyårsdagen 1934 predikade denne Herrens tjänare på ett stormöte.

Medan han var där insjuknade tre av barnen där hemma. Femåringen dog två veckor senare. Treåringen orkade tre månader längre. Stora systers sjukdom utvecklades till lungtuberkolos och hon togs bort från denna jordevandring 6 månader senare, hon blev 17 år gammal.

Skribenten skriver: På nio månader hade barnaskaran minskat från sju till fyra. Men livet måste gå vidare och föräldrarnas tro på den allsmäktige stärktes och gav dem krafter att kämpa vidare för den återstående familjen.

Skrivelsen slutade under krigsåren. Under tio tunga år hade denne man fört 6 barn och sin första fru till gravens vila. Hur kunde han härda ut?

Men nu till det kraftiga och trosstyrkande budskapet jag fick del av ikväll. Jag fick ett brev i min hand. En mor skickar ett brev till sin son som är i militärtjänst. Brevet är skrivet hösten 1951.

Modern berättar att de nu har en predikant i huset. Det var den samme som jag nyss skrivit om. Hon önskade att sonen hade fått vara med om sammankomsterna dagen innan. Det hade predikats med övertygelse och kraft.

Med förundran läste jag brevet. Varifrån kommer en sådan kraft. Ni vet, den kommer från himmelen.

Nu skall jag packa min väska. Jag är kallad till tjänst i helgen, vid möten på den svenska sidan. Helgens tema i Sverige är den yttersta tiden. Den tid som vi nu lever i.

Vad säger då Jesus? När detta börjar ske, räta då på er och lyft era huvuden ty då närmar sig er befrielse.

Har vi som Guds barn något åt frukta. Nej, inte om vi håller fast vid tron på Jesus. Jag avslutar med uppmaningen som gavs i brevet 1951: Kanhända det någon gång ser mörkt ut. Men den som håller ut intill änden, han skall bliva frälst.

Ta emot hälsningen, orden från flydda tider. Det finns kraft i bedjande händer, när Guds barn en suck till allmaktens Gud sänder.

Trofast är han som kallat er, han skall fullborda sitt verk. Gud är god!

Aposteln Petrus som herde

"Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder. 

Var gästfria mot varandra utan att klaga. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 

Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds ord. 

Har någon en tjänst skall han tjäna efter den kraft Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. 

Hans är äran och makten i evigheternas evigheter, amen." (Petrus första brev 4:8-11)

När jag läser Petrus brev kan jag inte undgå att notera hur aposteln har fått gå i Jesu skola. 

Av evangelierna märker vi att Petrus gärna tog en ledande ställning bland lärjungarna. 

Han var snabb att tala och verkade ofta självsäker och verkade söka en ledande position bland lärjungarna.

Han fick senare i uppdrag att föra Jesu lamm på bete. Han skulle vara en herde för Jesu får. "För mina får på bete" säger Jesus till honom den tredje gången då Petrus bedrövad utbrast: Herre du vet allt! 

"För mina får på bete." Hjorden är Herrens. Herren själv, den gode Herden är förebilden..

Jesus skolar den som skall vara en herde för hans hjord.  

Rätt eller Orätt

"Om någon som vet att Gud är med honom, håller ut när han får lida oskyldigt, så är det nåd från Gud. 

Vad är det för berömvärt, om ni härdar ut med att bli slagna när ni handlar orätt? Men om ni håller ut när ni får lida fast ni handlar rätt, då är det nåd från Gud. 

Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. 

Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun. När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. 

Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade."

(Petrus första brev 2:19-24)

Petrus lyfter fram hur en kristen kan få nåd att lida för det som är rätt. Det är nåd att få kraft att härda ut vid lidande för sanningen.

Petrus vittnar om hur Jesus inte smädade då han blev smädad. När Jesus fick lida hotade han inte utan överlämnade sin sak åt Honom som dömer rättvist.

Som kristna är vi kallade att leva för rättfärdigheten..

Gräset vissnar, Guds ord består

"Ni har renat era själar genom att lyda sanningen, så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder. 

Älska då varandra uthålligt av rent hjärta. Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består. 

Ty allt kött är som gräset och all dess härlighet som blomman i gräset. Gräset vissnar bort och blomman faller av, men Herrens ord förblir i evighet.

Det är detta ord som har förkunnats för er." (Petrus första brev 1:22-25)

Herrens ord förblir i evighet skriver aposteln Petrus. Jag har under veckan lyssnat litet på Timo Soinis förkunnelse. Nu lyfter jag inte upp människor, men Timo har nog ett ovanligt tydligt budskap.

Han lämnade den evangelisk lutherska kyrkan 1986, då kyrkan frångick den bibliska synen på prästämbetet.

Idag har han sin hemvist i den katolska kyrkan. I den kyrkan har han ingen "ställning" då endast präster i regel tillåts predika.

Han vittnar om Jesus på de ställen dit han kallas. 

Timo är en färgstark person med färgstark bakgrund. Orsaken till att jag någon gång lyssnar till honom är att han verkar vilja hålla fast vid Guds ord och vittnar om hur människan blir frälst genom tron på Jesus.

Synd och nåd, himmel och helvete, frälsning eller förtappelse. Vi lever i en tid då förkunnelsen behöver vara tydlig.

Vi som är kvar inom "folkkyrkan" får inte bli rädda för att öppet och offentligt ta avstånd från obiblisk lära. Luther på sin tid tog mycket kraftigt avstånd från påvekyrkans dåtida avfall.

Idag vill kyrkans ledning, biskopar och kyrklig media i regel att vi accepterar och även böjer knä för det som i Ordets ljus är endast människotankar irrlära eller villoläror.

Oberoende av var vi har församlingsgemenskap behöver vi hålla fast vid Sanningens ord och Herren Jesus. Människobud och falsk ödmjukhet har inget evighetsvärde..

Gräset vissnar bort. Det mänskliga är som gräset, men Herrens ord förblir i Evighet.

Timo Soini vittnar om Ordets grund i församling i Esbo.

Glädjande budskap

"Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen.

Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.

Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. 

Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig."

I bibelläsningen får vi ta del av ett glädjande budskap. Aposteln Petrus skriver i sitt brev om det levande hoppet. Om arvet som förvaras i himlen.

I världen är det mörkt och otryggt. Framtiden är ovissare än på länge. Vi lever i tider som kunde kallas världens sönderfall.

Guds folk har ändå en ljus framtid. Vår frälsning är beredd i Kristus Jesus. 

Petrus skriver om äktheten i tron. Den frälsande tron prövas här i tiden. Men vi vet att tron på Jesus håller i döden. 

Äktheten i tron på Jesus Kristus bevisas i Jesu uppståndelse. Vår Frälsare lever och när han uppenbarar sig blir allting uppenbart.

Förlåtelsen behövs.

Jag tänker på den första familjen. Adam och Eva lever med sina två pojkar utanför Edens lustgård.

För Adam och Eva är där en främmande värld. Allting är helt annorlunda än i lustgården. 

Pojkarna däremot har aldrig fått smaka den  härliga tillvaron, ett liv i hel och full gemenskap med Gud.

Familjen skakas av en djup tragedi. Den äldre slår ihjäl den yngre.

Förlåtelse behövs. Nu måste den praktiseras. Mose berättelse om tragedin väcker många tankar..

Och jag såg

"Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum. 

Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem."

Igår hade jag förmånen att få vara på karakväll i bönehuset. Temat var väldigt intressant - Förlåtelse.

Vi fick ta del av god och givande. undervisning. Genom syndafallet är vi alla söndriga. Vi har inte så lätt att ta emot förlåtelse, att förlåta, att leva i förlåtelse.

Förlåtelse är just den kraft som världen behöver. Den är förutsättningen för ett drägligt liv här på jorden.

Guds ord om uthållighet

"Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig och rädda dig ur prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov. 

Jag kommer snart. 

Håll fast det du har, så att ingen tar din krona. 

Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. 

På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn."

(Uppenbarelseboken 3)

Det var något speciellt med församlingen i Filadelfia. Församlingens och tjänarens kraft var liten. "din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn."

Man höll fast vid Guds ord. Man förnekade inte Jesu namn.

Även när och där Ordet dömde församlingen och tjänaren flydde man till Jesu namn.

Man bevarade Guds ord om uthållighet. Man hade fått kraften att härda ut. Därför Bevarar Gud församlingen. Den blir räddad ur prövningens stund.

Den blir bevarad och räddad ur prövningens stund som kommer över hela världen.

Här finner vi mäktiga löften. Den som Gud bevarar. Han bevaras.

Och i tro tar man emot Jesu löften. Vår Frälsare kommer snart. Då, kanske snart får man befolka den nya jorden, det nya Jerusalem.

Gud hör bön!

 Jakobs brev 1:2–6:

"Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. 

Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. 

Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. 

Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. 

Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden."

Gud hör bön. Om det vittnar Konung David i den 65. psalmen. "Du som hör bön, till dig kommer alla människor.

Syndiga gärningar är mig övermäktiga, du är den som sonar våra överträdelser.

Salig är den som du utväljer och låter komma dig nära, han får bo i dina gårdar.

Låt oss bli mättade av det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel."

Du bönhör oss i rättfärdighet med gärningar som väcker förundran, du, vår frälsnings Gud, som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran."

Uppståndelsen och det eviga livet

Jesus lever. Jesus talar idag till oss genom Skriftens ord. Guds nåd i Kristus Jesus befriar oss till tjänst.

Vi förtjänar inte Guds nåd genom vår tjänst. Lönen som är Uppståndelsen och det eviga livet är lika för alla och är av nåd.

Jag lyssnade till predikan i en av nejdens kyrkor. Det är gott att lyssna till Guds ord, när han talar genom olika tjänare.

Tjänare som har olika gåvor. Tjänare som Gud kallat till tjänst i olika sammanhang för sitt rike.

Jesu liknelse om himmelriket eller Guds rike i dagens evangelietext är ett mäktigt Guds ord.

Åter påminns vi om att det behövs omvändelse för att komma in, hinna in, eller hållas kvar i Guds förunderliga rike som finns där Jesus, hans Ord och sakrament är.

Lönen är det Eviga livet. Tjänstens lön är kraft till tjänst. Tiden för tjänstgöring vet ingen.

"Ty himmelriket är likt en husbonde som tidigt på morgonen gick ut för att leja arbetare till sin vingård. Han kom överens med dem om en dagslön på en denar och skickade dem till sin vingård."

I en psalm sjunger vi: 

"Att tjäna dig en dag

långt högre skattar jag

än allt jag här kan vinna.

Vill du mig färdig finna,

din dörr jag gärna vaktar

och annan fröjd ej aktar.

Du är min sol i köld,

i strid är du min sköld.

Du tro i hjärtat tänder,

allt ont ifrån mig vänder.

Din nåd vill du mig giva,

att jag får salig bliva."

Den himmelska kolelden (3)

Om kolelden läser vi också i Jesaja 54:

"Se, jag skapar smeden, som blåser upp kolelden och formar ett vapen genom sitt arbete. Jag skapar också fördärvaren till att förstöra.

Inget vapen som smids mot dig skall ha framgång, och varje tunga som upphäver sig mot dig skall du i domen döma skyldig.

Detta är Herrens tjänares arvedel, och deras rättfärdighet kommer från mig, säger Herren."

Den natten då Jesus förråds är det kallt. Johannes skriver i sitt evangelium 18:18:

"Eftersom det var kallt hade tjänarna och vakterna gjort upp en koleld, där de stod och värmde sig. Även Petrus stod och värmde sig tillsammans med dem."

Kärnbibeln öppnar upp för den himmelska kolelden i Johannes 21:9:

Kärnbibelns författare förklarar: När de steg i land fick de se en koleld med fisk som låg ovanpå [och grillades], och bröd."

[Ordet för koleld används bara en gång till i hela Bibeln och det är för kolelden på översteprästens gård, där Petrus värmde sig när han förnekade Jesus tre gånger, se Joh 18:18. 

Att Johannes använder samma ord stärker kopplingen till Petrus upprättelse och hur han får bekänna sin kärlek till Jesus tre gånger.]

Petrus fick upprättelse hos Jesus. Det läser vi om i Johannes 21. Den himmelska elden förtär allt slagg. Frälsningen byggs aldrig på något mänskligt. Endast på Jesu verk:

"När de kom i land fick de se en koleld och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: "Bär hit av fisken som ni fick nyss." 

Simon Petrus steg i båten och drog upp nätet på land. Det var fullt av stora fiskar,153 stycken, och fast de var så många gick nätet inte sönder. 

Jesus sade till dem: "Kom och ät." Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var. De förstod att det var Herren. 

Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. Detta var den tredje gången som Jesus visade sig för lärjungarna efter att han hade uppstått från de döda."

Av Guds godhet får vi äta himmelsk mat. Vi ikläds den rättfärdighet som kommer från Gud.

Den är vår sköld. Den håller. Den är vår glädje och vårt hopp både i medgång och motgång.

Gud är god!

"Tänd själv din eld i våra hjärtan, bränn bort, bränn bort allt eget slagg, men lindra även luttringssmärtan i nåd med tröstens ljuva dagg!

Låt alla egna nästen brinna, de usla brunnar torka ut och alla egna stöd försvinna! Då blir du ensam Gud till slut.

Men Dina svaga lemmar, Herre, o, låt dem inte söndra sig! De är ju få, så mycket värre, om inte de är ett i dig.

 Smält allt vad åtskilt är tillsamman, gör varmt vad nu är ljumt och kallt! Blås liv i svaga kärleksflamman och bliv du själv vårt allt i allt!" (Sions sånger 84)

Vid falnande koleld (2)

Folkbibeln använder ordet koleld tre gånger. Den första gången i Jesajas 47. kapitel där Babels fall beskrivs:

"Du har arbetat dig trött

med dina många rådslag.

Må nu de träda fram,

må de rädda dig,

de som mäter upp himlen

och spanar i stjärnorna

och kungör månad för månad

vad som skall komma över dig.

Se, de är som strå

som bränns upp i eld,

de kan inte rädda sitt liv

ur lågornas våld.

Det kommer inte att finnas någon koleld att värma sig framför,

ingen brasa att sitta vid.

Så går det dem

som du tröttade ut dig med,

dem som har bedrivit handel med dig sedan din ungdom.

De drar bort var och en åt sitt håll,

det finns ingen som räddar dig."

Babels koleldar är bedrägliga. Där finns ingen verklig värme för människans själ. De ger inget hopp för Evigheten.

En kristen enhet byggd på människotankar. En falsk enhet där Guds ord sätts åt sidan är bedräglig.

Mänskliga byggen där Guds ord sätts åt sidan. Där Herren Jesus och Guds ord inte ges den auktoritet de har är bedrägliga.

Uppenbarelseboken vittnar om hur det mäktiga Babylon kommer att brännas upp i eld.

Då börjar en förunderlig glädje i himlen. Johannes skriver på befallning av ängeln:

 "På en enda timme har denna stora rikedom ödelagts. Alla kaptener och alla kustfarare, sjömän och alla som arbetar till sjöss, alla stod de på avstånd och ropade, när de såg röken från den eld som brände upp henne: Vilken stad är som den stora staden? 

Och de strödde jord på huvudet och grät och klagade högljutt: Ve, ve, över den stora staden, där alla som hade fartyg på havet blev rika genom dess rikedom. På en enda timme har den blivit ödelagd. 

Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter. Ty Gud har dömt staden och skaffat er rätt."

 

På översteprästens gård (1)

Ur dagens bibelläsning enligt folkbibeln: "De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda.

Petrus följde Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. 

Där satt han bland rättstjänarna och värmde sig vid elden. 

Översteprästerna och hela Stora rådet försökte finna något vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget."

Inför Jesus hade Petrus svurit att han inte skall överge Honom. Säker på sig själv och sin egen förmåga tar han ett litet avstånd till Jesus och går in på översteprästens gård.

Och plötsligt sitter han och värmer sig vid elden bland Jesu fiender. 

Som kristna, som Jesu vänner skall vi akta oss för att tro för mycket om oss själva. Det hjälper inte att vi varit länge med Jesus. Vi kan ändå inte förlita oss på egen kraft, på eget omdöme, på egen förmåga.

Värmen vid en främmande eld är bedräglig. Elden är sövande. Plötsligt faller den som trodde sig stå.

Falsk lära är bedräglig. En tro på Jesus där vi inte behöver ställa oss under Ordet kan till först kännas så fräsch och vacker. 

Småningom kan sammanhangen bland Jesu vänner börja kännas trångsynta. Nog vågar jag vara litet mera inkluderande. Kanske Guds ord ändå kan tolkas litet annorlunda.

Här vid den nya elden talar man ju så vackert. Varför har jag inte tänkt på detta förut?

Bilden av den lidande Frälsaren bleknar. De nya vännerna verkar ju så vänliga. De tar väl hand om mig.

Tuppen gal, men den varnande rösten tränger inte riktigt fram. Den andra gången är tuppens ljud ändå gällt.

Då öppnas ögonen. 

Jesus visste. 

Han visste bättre vilket verk människan är.  Den främmande elden förmår inte värma längre. Tårarna är nära. Det blir så kallt..

Petrus brister ut i gråt. Aposteln berättar detta senare för sin vän Markus. Berättelsen om den starke Petrus fall skulle vara med i bibeln.

Därför att jag behöver den. Därför att du behöver den. För att vi inte skall behöva gråta de bittra tårarna.

Nn älskar du mig? Nn älskar du mig mera än dessa?

O Sällhet stor!

Ur dagens bibelläsning enligt Folkbibeln 

"Var på er vakt! 

Man skall utlämna er åt domstolar och misshandla er i synagogor, och ni kommer att ställas inför landshövdingar och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem.

Men först måste evangeliet predikas för alla folk. 

När man för bort er och utlämnar er, så gör er inte bekymmer för vad ni skall säga. Vad som ges er i den stunden skall ni tala. Det är inte ni som då talar, utan den helige Ande.

En bror kommer att utlämna sin bror till att dödas, en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem. 

Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst."

Det är ingen romantiserad bild av vad Jesu lärjungar kommer att möta som Jesus för fram i texten.

Guds ord vittnar på förhand om vad som sker då laglösheten tilltar ju längre tiden lider.

Guds ord är sanning. Guds ord bereder och rustar.

Ibland handlar tron om att hålla ut. Att hålla fast vid Ordet och vila i Nåden, Jesu Kristi nåd.

Frälsningens dag kommer. Inget här i tiden kan mätas mot den glädjen att en gång av Nåd få fröjdas hos Gud tillsammans med Jesu vänner.

I en gammal sång av Nils Frykman sjunger vi:

"O sällhet stor, som Herren ger

ren här på denna jord!

I kärlek han till barnen ser,

dem föder vid sitt bord.

Hans nåd är ny var dag och stund,

och evigt fast står hans förbund.

Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!

2.

Väl blir det mörker mången gång,

ej solen skiner jämt.

Väl får vi känna tidens tvång,

men ett är dock bestämt:

Det blir ej mörkt i himmelen,

och resan, vad betyder den?

Halleluja...

3.

Bekymra er då inte mer

för hem och dagligt bröd.

Det är det ord oss Herren ger,

han är vårt säkra stöd.

Han är oss alla dagar när,

han oss och våra bördor bär.

Halleluja...

4.

Är det så saligt redan här

att vara Jesu vän,

hur skall det då ej bliva där

en gång i himmelen!

Där får vi fröjdas var minut,

vår salighet tar aldrig slut.

Kyrkotukt - Kristi kyrkolag

Ur folkbibeln: överskriften lyder, "Om en broder har begått en synd"

"Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. 

Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.

Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan. 

Amen säger jag er: Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen. Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem."

Bibelordet kallas för Kristi kyrkolag. Utdrag ur Biskop Giertz förklaring:

Bibelstället ger en ordning för ”kyrkotukten” Sammanhanget är viktigt. Med kyrkotukten avses alltså åtgärder för att föra felande kristna tillrätta. Grunden är omsorgen om dem.

"Kyrkan har ansvar för sina medlemmar. Varje kristen har ansvar för sin broder."

Jag citerar direkt: 

"Ser man att någon handlar orätt, så skall man gå till den felande och försöka få honom att förstå, hur orätt han gör. 

Bryr den andre sig inte om det, så skall man försöka på nytt, denna gång i sällskap med ett par andra. 

Hjälper inte det, så får ”församlingen” ta hand om saken. Det förutsätts att det är fråga om en gemenskap av levande kristna, där man kan ta upp sådant som händer inom gemenskapen. 

Och det förutsätts att varje medlem följer det som ”församlingen” inser är rätt. (”Församlingen” heter på grekiska ekklesia och det ordet används både om hela kyrkan, om den lokala församlingen och om dess gudstjänst.)

Bo Giertz fortsätter:

"Skulle någon sätta sig över vad församlingen säger, så är han inte längre att räkna som kristen. 

Församlingen har nämligen Kristi fullmakt att lösa och att binda, att förlåta synder och att säga den obotfärdige, att han inte har det rätt ställt och inte längre har del i Kristus.

Det kan uppkomma svåra frågor, men om två av lärjungarna – det är till dem som Jesus talar här – kommer överens om att bedja om klarhet i någon ”sak”, så skall de få den. 

Det som Jesus här syftar på, är nog närmast en rättssak, någon kyrkotuktsfråga som måste avgöras av församlingen. 

Han använder samma ord som Paulus, när denne (1 Kor 6) går till rätta med korintierna för att några bland dem, ”som har sak mot en annan” kan understå sig att dra den inför världslig domstol. 

Men ”sak” har – i grekiskan som i svenskan – en mycket vidare betydelse. Löftet om bönhörelse kan alltså gälla också andra ”saker”. 

Tonvikten ligger på att det är den troende församlingen – hur liten den än är – som ber om klarhet och sen handlar i Kristi namn.

Detta gäller också det följande ordet, som säger att Jesus är mitt ibland dem som är församlade i hans namn, vore de så bara två eller tre. 

Närmast gäller det dem som samlats för att hjälpa någon till rätta som försyndat sig.

Församlingen på jorden är då ett redskap genom vilket den gode herden söker sina förlorade får. 

Därför finns det ett sammanhang mellan det som sker på jorden och det som sker i himmelen. 

Det är inte församlingen på jorden som har makt över himmelen, utan här sker Guds vilja på jorden så som den sker i himmelen.

Att denna kyrkotukt fungerade i urkyrkan kan man se av Pauli brev. Han talar om hur han och församlingen i Korint skall hålla ”ett möte i vår Herres Jesu Kristi namn” och ”i vår Herres Jesu Kristi kraft som är med oss” ta itu med något allvarligt som hänt i församlingen (1 Kor. 5:4).

Sedan talar biskopen om problemen i folkkyrkoförsamlingen:

"En sådan kyrkotukt är bara möjlig där det finns en verklig gemenskap av levande kristna. 

I en blandad folkkyrkoförsamling, som består av människor, inlemmade genom dopet men med mycket olika inställning till Kristus, kan den inte fungera. 

Men också där har varje levande kristen sitt ansvar för dem som är hans syskon i tron och även där kan det finnas kretsar av kristna, bland vilka dessa Jesu ord kan tillämpas."

Synd är!

"Synd är att ställa sig över Guds ord." Så förklarar pastorn i sin bibelutläggning.

Den här definitionen av synd används inte så ofta. Men visst är den tydlig. Och nog är den hälsosam. Den för oss till bibelns första blad. Till de texter där rubriken är syndafallet.

Jag syndar när jag ställer mig över Guds ord. Jag syndar om jag med mitt exempel uppmanar andra att göra likadant.

 I Guds ord finns också ett bibelställe som vittnar om när vi blir utsatta för synd.

Lukas återger Jesu ord: "Jesus sade till sina lärjungar: "Förförelser måste komma, men ve den genom vilken de kommer! Det vore bättre för honom att en kvarnsten lades om hans hals och han kastades i havet än att han vilseleder en av dessa små. 

Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. 

Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom."

Om din broder syndar mot dig. Då skall du tillrättavisa honom.

Det är inte så lätt att tillrättavisa, men det är Jesu uppmaning. Om brodern ångrar sig så förlåt honom.

Ja även om han sju gånger om dagen syndar mot dig så skall du förlåta honom. Du skall förlåta honom om han kommer till dig med ånger.

Guds ord uppmanar oss att bekänna våra synder. Det får vi göra i hopp om förlåtelse.

Det blir sedan utmanande om du utsätts för synd och du inte får förlåtelse.

Ändå får vi förlåta. Glömma och förlåta. 

Var på din vakt säger säger Jesus! Vi kan inte ta lätt på synden. Guds ord vittnar nämligen att syndens lön är döden.

Guds gåva däremot är evigt liv. Jesus frälsar sitt folk från deras synder. Därför får och behöver vi erkänna och bekänna våra synder.

(Tankar på vägen hem utgående från en bibelförklaring)

Jesu varning för de skriftlärda

 I dagens bibelläsning läser vi om hur Jesus varnar folkmassorna för de skriftlärda: "Den stora folkmassan lyssnade gärna på Jesus,  och i sin undervisning sade han: "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och bli hälsade på torgen och få de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom."

Jesus varnar folket för dess skriftlärda. Vilka var de? De skriftlärda grundade sin lagtolkning på den rabbinska traditionen i "de äldstes stadgar".

Det verkar som om det inte skulle ha synts mycket positivt av de skriftlärdas verksamhet.

De njöt av att bli sedda. De sökte de främsta platserna. De bad långa böner för syns skull. De åt änkorna ur husen.

Det fanns alltså en orsak att varna folket för dessa som hörde till Guds folks ledning. Och då gjorde Jesus det.

Vi får lära av Jesus..

Guds fostran för Himlen

I Hebreerbrevet 12 läser vi om Guds fostran:

"Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner.

Vilken son blir inte fostrad av sin far? Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. 

Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? 

Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet.

För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt..

Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. 

Gör stigarna raka för era fötter, så att den haltande foten inte går ur led utan i stället blir frisk."

Vi har ett förunderligt Guds ord. Och Guds vägar kan vi inte alltid förstå.

Nu läser vi att Guds fostran är som träning. Längre fram ger Guds fostran frid och rättfärdighet som frukt.

Gud och Guds ord fostrar oss kristna. Vi får fostran för det här livets prövningar, men också specifikt för Evigheten.

Gud låter källor flöda i tåredalen. Guds barn får lyfta blicken från tidens mödor. Genom Guds ord ser vi ända in i himlen.

En dag flyttar vi hem till himlen. För Guds barn är det ej lång väg. Himlen är aldrig långt borta.

Vi kommer antagligen att måste byta kontorsbyggnad i arbetet. I går hörde vi om lediga utrymmen ett stenkast borta.

Dom kallar det himlen sade någon. Orsaken är väl att det är på tredje våningen. Kanske flytten inte blir så lätt. Kanske allt onödigt lämnar bort med tanke på trapporna.

En dag flyttar vi till himlen. Vägen till himlen går via den trånga porten. Där lämnas allt bagage. 

Jesus är vägen till himlen. Inga tillägg finns. Inga avdrag heller. Gud bereder oss för flytten till himlen.

Det får vi tacka Honom för..

Den helande förlåtelsen

Ur dagens bibelläsning: " Jesus svarade dem: "Ha tro på Gud! Jag säger er sanningen: Om någon säger till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger ska ske, då kommer det att ske för honom.

Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så ska det bli ert. 

Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då ska också er Far i himlen förlåta er era överträdelser."

Folkbibeln förklarar: Senare handskrifter tillägger (vers 26): "Men om ni inte förlåter, ska inte heller er himmelske Far förlåta er era överträdelser" 

I Matteus 6:14-15 läser vi: "För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser."

Åklagaren, splittraren vet inte vad sann förlåtelse är. Vi människor är dåliga att förlåta. Men hos Gud finns hel och full förlåtelse.

Men människan kan stänga ut sig från Guds förlåtelse. Därför skriver också Hebreerbrevets författare: "Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren. 

Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många."

Då ser jag på Jesus

"När sorg och bekymmer vill trycka sin stämpel uppå mina drag, då ser jag på Jesus - vad lycka, han ställer ju allting i lag! 

Han lyfter av bördan som blir mig för tung och gör mig som örnen, så frisk och så ung.

Ty Jesus, min Jesus, ja, Jesus, min Jesus har blivit min Herre och kung!" (ss 171)

Sången vittnar om vad vi äger då Jesus blivit vår vän. Även som Jesu vänner sätter sorg och bekymmer sin stämpel på våra drag.

Vi får ropa till Jesus. Ibland väljer han att dröja en tid med hjälpen. Men han kommer med tröst. Hans ord ger tröst. Han använder sina redskap för att stöda, vägleda och bära. Han förkunnar tröstens budskap via sina tjänare.

Det är skillnad mellan sorger och bekymmer och synder, olydnad mot Gud. Bekymrens börda. Sorgens börda sätter ändå sin stämpel på våra drag.

Men Jesus löser från sorger och bekymmer via sina änglar, sina sändebud.

Solens strålar värmer åter. Jesus tar sorgerna och bekymren på sig och en bekymrad himavägsvandrare blir fri och lös.

Därför skriver också Sångförfattaren:

Tack min Gud för vad som varit. Tack för redan glömda tårar. Tack för friden i mitt bröst..

Apostelns tröst till Timoteus

"Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. 

Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre, och inte heller för mig som är hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangeliet genom Guds kraft."

Aposteln Paulus skriver till sin medarbetare Timoteus. Han kommer med uppmuntran. 

Genom Guds kraft förmår en Herrens tjänare bära sitt lidande för evangeliet. 

Guds ord och evangeliet möter motstånd. Den onde och världen vill tysta ner Guds evangelium. 

Då måste också Herrens tjänare skrämmas till tystnad. Men Guds ord bär inte bojor.

I sitt andra brev till Timoteus skriver Paulus: "Tänk på Jesus Kristus, som är uppstånden från de döda och född av Davids ätt enligt evangeliet jag predikar. 

För det evangeliet får jag lida och till och med bära bojor som en brottsling. Men Guds ord bär inte bojor!

Därför uthärdar jag allt för de utvaldas skull, för att de ska få del av frälsningen i Kristus Jesus och den eviga härligheten. Detta är ett ord att lita på.

Har vi dött med honom, ska vi också leva med honom. Härdar vi ut, ska vi också regera med honom.

Förnekar vi honom, ska han också förneka oss.

Är vi trolösa förblir han trofast, för han kan inte förneka sig själv."